Senast uppdaterad 2017-07-10 07:00.

Pröva normerna och hejda vanorna

Att vara normkritisk i förskolan, vad innebär det? På Stångbönans förskola i östra Malmö söker och finner pedagogerna nya svar på den frågan varje dag.

Två personal spelar spel med två barn på förskolan.

Annika Ängeborn, förste förskollärare och Tommy Bäckman, barnskötare på Stångbönans förskola.

– Vi pratar mycket om synliga regler och oskrivna lagar i olika miljöer, om att en sak som är självklar för mig kanske inte är det för en annan person, berättar Annelie Pettersson, förskollärare.

– Liksom alla människor bär vi pedagoger på föreställningar om hur saker ska vara, föreställningar som vi har med oss in i arbetet med barnen. Det är viktigt att vi är medvetna om dem och diskuterar dem.

Det är förskolechef Barbro Romero som startat och som driver det normkritiska arbetet; inte bara på Stångbönan utan också på de fem andra förskolorna Blomvik, Gullviksborg, Cypressen, Herdinnan och Rosenholm. På arbetsplatsträffarna låter hon personalen diskutera olika värdegrundscase, ibland i dramatiserad form. Utvecklingsdagarna ger möjlighet till fördjupning, senast kring olika familjekonstellationer och hur alla typer av familjer kan bli inkluderade i förskolans miljö. Lars H Gustafssons bok Förskolebarnets mänskliga rättigheter är en viktig referens.

Att lära sig tänka och arbeta normkritiskt är en lång process, och vi är långt ifrån färdiga. En grundläggande förutsättning för att komma någon vart är prestigelöshet: att alla vågar uttrycka sig, även om det man säger inte alltid är helt korrekt. Så att vi kan diskutera, säger Barbro Romero.

Hilal pusslar tillsammans med Annika Ängeborn, förste förskollärare på Stångbönan.

Hilal pusslar tillsammans med Annika Ängeborn, förste förskollärare på Stångbönan.

Alla slags normer

Ett viktigt sätt att syna normer i sömmarna på Stångbönan är att fånga upp och problematisera situationer i den dagliga verksamheten, såväl pedagogerna emellan som tillsammans med barnen. Ett aktuellt exempel är Pokémonfiguren Pikachu.

– Ett av barnen benämnde Pikachu som ”han” och jag frågade: ”Hur vet du att det är en pojke?”, berättar barnskötare Tommy Bäckman.

– Vi tittade närmare på en bild tillsammans i barngruppen: ”Hur ser man att någon är en pojke?” ”Vad är pojkar, vad är flickor?” var frågor vi pratade länge om. Till slut kom barnen fram till att Pikachu är Pikachu, varken flicka eller pojke.

Kön, genus och sexualitet hamnar ofta i fokus när normkritik diskuteras. Ett normkritiskt förhållningssätt innebär emellertid att ifrågasätta alla slags normer. Även dagliga rutiner och miljöer på förskolan.

– Hos oss måste barnen inte delta i en samling eller en aktivitet. Vi erbjuder barnen projekt, som de får röra sig in i och ur efter vad de tycker är intressant för stunden, säger förste förskollärare Annika Ängeborn.

– Vi är också medvetna om hur vi benämner våra miljöer och att alla har samma status: istället för ”kuddis, ”byggis” och ”dockis” har vi ”upptäckarateljé”, ”formateljé och ”rolleksateljé”.

Bild på barn och personal som väger tyngder på en stor våg.

På Stångbönans förskola utmanas normer och invanda tankesätt tillsammans med barnen.

Nya tankar

Pedagogerna betonar att normkritik inte är detsamma som normlöshet. Det handlar om att pröva normerna, inte om att per automatik avskaffa dem. En del normer behöver brytas, andra håller för att granskas.

– Vi vill titta på allt vi gör av gammal, ohejdad vana, och se om det är relevant eller något vi liksom bara gör. Utgår vi från den vuxnes perspektiv eller barnets? Grundar jag verkligen det här beslutet på barnens bästa, eller kanske på något jag själv tycker? säger Annelie Pettersson.

Hur har ni påverkats som yrkespersoner?

– Jag har blivit mer medveten om vilka konsekvenser mitt handlande ger, inte minst hur jag bemöter barnen, barngrupperna och vårdnadshavarna, säger Annika Ängeborn.

– Jag växer och utvecklas av våra diskussioner om normer. Jag får nya tankar och möjlighet att tänka vidare, säger Annelie Pettersson.

Insikten om hur otroligt många normer det finns; situationerna är oräkneliga. Och att den enda vägen framåt är att ta många små steg på vägen mot att tänka mer medvetet, säger Tommy Bäckman.

Artikeln är hämtad ur tidningen Fokus Förskola nr 01/2017.