Senast uppdaterad 2015-09-30 08:53.

Stora vinster med stöd till barn som vårdar anhöriga

Porträtt av Reia Sofiadotter Collberg. Foto: Sanna Dolck.

Med ett systematiskt arbete ska stadsområde Östers insatser för anhörigstöd vässas och effektiviseras. Bland annat gäller insatserna en grupp som fram till nyligen varit i skymundan, nämligen barn.

– Vinsterna med att nå de barn som offrar skolgång och fritid för att vårda föräldrar med till exempel missbruk eller psykisk ohälsa är stora, både i det korta och det långa perspektivet, säger Reia Sofiadotter Collberg, utvecklingssamordnare i stadsområde Öster.

Bakgrunden är en breddning av socialtjänstlagen om stöd till dem som vårdar anhöriga. Traditionellt har både lagen och insatserna haft fokus på äldre.

– Men även många unga har samma roll, även om de kanske inte själva ser sig som vårdare.

En grupp tillsattes för att kartlägga behoven och definiera målgrupper.

– Det kan handla om personer med posttraumatiskt stressyndrom, missbruk, långvariga dödliga sjukdomar, psykisk ohälsa, personer med långvarig strukturell fattigdom och eller hemlöshet – vi har varit fria att definiera utifrån våra specifika förutsättningar i stadsområde Öster, säger Reia Sofiadotter Collberg.

De olika målgrupperna behöver olika sorters stöd – och de anhöriga som vårdar dem behöver olika sorters insatser.

– Behoven ser olika ut om man är barn, förvärvsarbetande eller pensionär. Gemensamt är att vinsterna med att stötta den som vårdar en anhörig kan värderas både ekonomiskt och i minskat personligt lidande, betonar Reia Sofiadotter Collberg.

Vinsterna med att ge stöd och avlastning åt till exempel en 12-13-åring som regelbundet lämnar skolan för att gå hem och hjälpa en förälder är stora och väldigt konkreta:

– Effekten av våra insatser kan bli att barnet klarar av sin skolgång, kommer i arbete och att risken för framtida problem med missbruk eller kriminalitet minskar. Kan vi nå tre barn och bryta trenden för två av dem går det att räkna ut vinsten för samhället och individen. Förhindrar vi att ett barn utvecklar missbruk så har insatserna för det barnet betalat tillbaka sig på två år. Så konkret har vi räknat, förklarar Reia Sofiadotter Collberg.

Jobbet med kartläggningen gjordes under våren och stadsområde Östers nya organisation för att lyfta och fokusera anhörigsamordnarfunktionen befinner sig nu i ett uppstartsskede:

– Det vi kommer att göra nu för att nå de barn som befinner sig i den här situationen är att bygga nätverk. Inte minst med skolkuratorerna, som ofta känner till var problemen finns. Men vi arbetar med nätverk och kunskapsspridning i samtliga verksamheter – målet är att alla ska ha ”anhörigglasögon” på sig och se var det finns fler involverade och drabbade.

De insatser det kan handla om är bland annat samtalsgrupper inom befintliga verksamheter, där barn i liknande situation träffar varandra.

– Andra insatser kan ske via Region Skåne eller barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), men det viktigaste är att utgå från de relationer barnet redan har, att inte i onödan blanda in fler människor. Finns det till exempel redan en bra och fungerande relation med en lärare eller skolkurator är det den man ska bygga på, säger Reia Sofiadotter Collberg.