Malmö stadsbibliotek är ett av fyra europeiska bibliotek som deltar i ”A million stories”. Sammanlagt 160 Malmöbor deltar i projektet där deras erfarenheter om ett liv på flykt nu dokumenteras.

640 historier om flykt

Miljoner flyktingar tog sig över Medelhavet 2015. Miljoner röster som nu befinner sig i Europa. Miljoner röster som sällan hörs. Nu får 640 av dem en röst i projektet ”A Million Stories”. Fyra europeiska bibliotek, varav Malmö stadsbibliotek är ett, dokumenterar tillsammans lika många livsöden och drömmar i ett EU-finansierat berättarprojekt.

Nashaat Saleh minns slagen från den grekiska gränspolisen. Mehdi Noori drömmer om ta upp skådespelarutbildningen igen. Akbar Armandpour har en enda dröm – att få se sin fru och dotter igen. För Wafaa Sulaiman påminner biblioteket och de älskade böckerna om livet hon lämnade i Syrien. Fyra liv – fyra historier om flykt – fyra drömmar om framtiden.

I det lilla rummet på Malmö stadsbibliotek, längst upp i Ljusets kalender, ska det fixas med mikrofoner, kameror, sladdar och belysning. Nashaat Saleh från Syrien sitter i en fåtölj och väntar på att få berätta sin historia inför kameran. Det har gått ett år och sju månader sedan 28-åringen kom till Sverige, via gummibåt över Medelhavet från Turkiet.

Nashaat Saleh är en av totalt 160 Malmöbor som ska få berätta sin historia och med sina ord skapa förståelse för personer på flykt. Projektledare för det svenska arbetet är Nizar Keblawi på Malmö stadsbibliotek. Han berättar om ett projekt som skapar förståelse, samtidigt som det blir ett historiskt dokument över vår samtid.

– Genom ”A Million Stories” ger vi 160 personer ett ansikte, får komma riktigt nära och får en förståelse för många flyktingars situation i Sverige i dag och vad de varit med om längs vägen. De 160 historierna dokumenteras antingen på film, som här i dag, eller genom ljudupptagning, en nedskriven berättelse eller kanske målning och teckning, berättar Nizar Keblawi.

Hittills har ett 40-tal personliga berättelser dokumenterats på olika sätt och till årsskiftet ska de totalt 640 samlade europeiska berättelserna kunna höras och ses på den planerade hemsidan refugeelives.eu. Arbetet med dokumentationen har pågått under hela året, både i och utanför inspelningslokalen på biblioteket.

– Vi har även arbetat med barn genom en workshop på temat ”Flykt och frihet”. Barnen fick rita och skriva sina berättelser och de bilderna visade vi upp på Malmöfestivalen, berättar Nizar Keblawi.

I samband med demokratidagen den 16 september blev det också en utställning på Rosengårdsbiblioteket som pågår månaden ut.

Den 21 oktober mellan klockan 12.30–17 arrangerar Malmö stadsbibliotek dessutom ”A Million Stories – en dag om flykt och frihet”. På programmet står bildutställning, musik och presentation av projektet.

Förutom Malmö stadsbibliotek deltar Roskilde bibliotek, Köln stadsbibliotek och Future Library i Aten.

Läs mer på refugeelives.eu 

Möt fyra av 160 Malmöbor i ”A million stories”

 Mehdi Noori, 20 år, från Afghanistan

”Jag och min familj är hazarer och hade det svårt i Afghanistan. Därför flyttade jag med mina föräldrar och fem syskon till Iran när jag var fyra år och där bodde vi i tio år innan vi flyttade till Turkiet. Där studerade jag teater men efter fyra år lämnade jag och två av mina bröder landet och flydde till Sverige. Min dröm? Det är att få kämpa för att få en bra utbildning och sedan få jobba med film – på film kan man göra det omöjliga.

 

 

 Akbar Armandpour, 34 år, från Iran

”Jag jobbade som gränspolis i mitt hemland och kämpade mot regimen och för mänskliga rättigheter. Efter tre år klarade jag det inte längre, jag jagades av polis och har suttit i fängelse. För min egen och min familjs säkerhet flydde jag till Europa 2015 med hjälp av smugglare.

Jag fick uppehållstillstånd för ett år sedan och jag väntar fortfarande på att få se min fru och min dotter igen. Min dotter var tre år och tre månader när jag såg henne senast. Deras liv är inte säkert i Iran och min enda dröm är att de ska få komma hit. Jag tror på Sverige, på ett fritt land där man har rätt att säga vad man tycker.”


 

Wafaa Sulaiman, 55 år, från Syrien

”Vi hade ett bra liv i Syrien. Innan kriget kom. Jag var doktorand i pedagogik vid universitetet i Damaskus, min man är doktor i filosofi. Vi hade ett liv med jobb, vänner, våra barn. När både vårt och grannarnas hus träffats av missiler tog vi med oss det viktigaste – bilder på barnen, våra pass, lite kläder och några av mina favoritböcker – och lämnade vårt hem. Jag vet inte ens om vårt hus finns kvar i Yarmuk. Jag saknar mina böcker, mina vänner och alla minnen i Syrien. Men nu lever jag här och vill jobba och delta i arbetet med att bygga Sverige. Jag ska kämpa, men det är inte lätt när man börjar bli äldre. Men gladast är jag för att jag har fått ett halvtidsjobb här på biblioteket. Här finns kunskap, här kan alla mötas och här kan vi alla bygga ett land tillsammans.”

 

Nashaat Saleh, 28 år, från Syrien

”Jag kom till Sverige för ett år och sju månader sedan. I Syrien studerade jag teater men fick avbryta på grund av kriget. När jag tvingades in i armén bestämde jag mig för att fly. Min mamma och mina systrar åkte till Turkiet, jag och min pappa bestämde oss för att vänta, han skulle snart gå i pension. Men två veckor senare dog han.Efter sex månader lämnade jag Syrien ensam. Min resa till Europa gick först till Turkiet, sedan med gummibåt på Medelhavet. Jag fick vänta tio dagar innan jag kom med. I Grekland behövde man ett papper för att få ta sig vidare i Europa. Vi stod mitt på en fotbollsplan och bara väntade i 40 graders värme. I flera dagar. Jag försökte fly över staketet, men polisen tog mig och misshandlade mig. Från Grekland tog det 25 dagar att komma till Sverige.”

Senast ändrad: 2017-09-27 23:54