Kulturarv Malmö

Kulturarv Malmö A-Ö innehåller korta texter, gärna bilder men också litteraturhänvisningar till platser, händelser och personer som i vid mening ingår i Malmös kulturarv. Vi vill ge inspiration till vidare läsning. Nya ämnen tillkommer efter hand.

Addo

Addo omrking 1960

Foto: Malmö Museer

Addo grundades 1918 av Hugo Agrell, som tidigare hade varit försäljare av amerikanska och tyska räknemaskiner. Under första världskriget försvårades importen av räknemaskiner och då uppstod idén att starta en inhemsk tillverkning i stället. Med hjälp av sin kusin, ingenjör Oscar Printz, drog Agrell igång verksamheten i liten skala från ett gårdshus på Skolgatan.

Inledningsvis kopierade man den tyska räknemaskinen Brennan men snart nog kom man ut med egna konstruktioner. Det visade sig att Addos maskiner var både snabbare och lättare att hantera än de utländska förebilderna och företaget vann snabbt terräng. Redan efter ett par år kunde en första satsning på exportmarknaden göras. På kort tid femdubblades arbetarantalet och vinsten steg ännu snabbare.

År 1926 flyttade företaget till större lokaler på Östra Förstadsgatan men redan efter några år var det dags att flytta igen. Denna gång gick flytten till Äggcentralens gamla lokaler på Industrigatan 20, som rustades upp för ändamålet. Nu hade Addo 70 anställda och tillverkade 3000 maskiner om året.
Under trettiotalet fortsatte expansionen i snabb takt, framför allt på exportmarknaden och vid andra världskrigets utbrott hade antalet anställda i företaget ökat till 250. Även efterkrigstiden medförde en kraftig expansion för företaget. Ett par fabriker etablerades även utomlands i England och Brasilien.

Som mest hade Addo-koncernen över 3200 anställda. År 1970 var Malmöfabriken stadens näst största arbetsplats med 1600 anställda.

Räknemaskin från Addo

Sommaren 1966 köpte Facit genom en snabb affär upp Addo och tillsammans blev de en koncern med cirka 9000 anställda i Sverige och 3300 i utlandet. Ledningen för Addo blev oförändrad och dess chef Gunnar Agrell, son till företagets grundare, blev vice VD i den nya koncernen.
Facit var redan vid denna tidpunkt på väg in i en kris. Köpet av Addo hade blivit kostsamt och istället för att rationalisera och utnyttja synergieffekterna lät man Addo och Facit fortsätta som konkurrenter inom koncernen.

När så de elektroniska räkneapparaterna kom ut på marknaden blev de mekaniska räknemaskinerna snabbt omoderna Det visade sig nu att bolagsledningen inte följt med i den tekniska utvecklingen och i ett försök att rädda koncernen såldes den till Electrolux år 1972. Tillverkningen i Malmö gick dock inte att rädda. Redan samma år lämnade sista räknemaskinen Malmöfabriken.
 
2008-11-24 / Rikard Smitt, författare

Litteratur

Lundin, Johan A, Malmö industristaden. Addo, Cementa, Ljungmans, Kockums. 2007 (länk till uppsatsen i fulltext)
Smitt, Rikard, Malmöföretagen — förr och nu. 2007.
Siffran — organ för anställda inom Addo-koncernen. 1944-1971.

Se även Malmö museers utställning Tidernas stad.

Senast ändrad: 2016-04-04 15:52