Kulturarv Malmö

Kulturarv Malmö A-Ö innehåller korta texter, gärna bilder men också litteraturhänvisningar till platser, händelser och personer som i vid mening ingår i Malmös kulturarv. Vi vill ge inspiration till vidare läsning. Nya ämnen tillkommer efter hand.

Eve Eriksson 1910-1992

Hus. 1989

Hus. 1989

Eve Eriksson föddes och växte upp i Löderup på Österlen. Han var yrkesmålare i unga år, men bestämde sig för att satsa på konsten. Eriksson flyttade runt en del i Skåne, bodde många år i Stockholm och gjorde studieresor till Frankrike och Spanien. 1961 slog sig Eve Eriksson ner i Malmö och verkade  här till sin död.
 
När jag träffade Eve Eriksson i slutet av sjuttiotalet var han således en äldre man räknat i levnadsår, men till sinnet en ung pojke. Ständigt nyfiken "Hur ska jag hindra mig själv från att falla ut ur nuet?" Vi blev vänner. Märkligt hur ointresserad han var av äldre måleri, också sitt eget. "Tavlor", sa han och fnyste, "måleri". Ändå var han ju representerad på flera skånska konstmuseer, däribland Malmö museum. Istället var det Konsten som gällde. "Det du kan göra är redan gjort! Du ska göra det som inte är gjort."

Redskap. 1967

Redskap. 1967

Vad var det han sökte? Svårt att säga, förmodligen omöjligt enligt Eriksson själv. Men han talade gärna om "grundvattnet", det ursprungliga bortom all inlärd bråte. "Man måste måla så fort och så besvärligt att tankarna inte vill och kan följa med." Det gällde att hinna före schablonerna. Viktigt var att bilden inte skulle föreställa, inte stå för någonting annat utan vara sig själv. "Som humor", sa han — Eve Eriksson var en man med glimten i ögat. "Ingen förväntar sig att humorn ska ha sannings- eller skönhetsvärde."
 
I sin iver att tränga bakom schablonerna och ner i det undermedvetna utvecklade Eve Eriksson en egen genre, han tecknade blundande. Resultatet blev märkliga krumelurer som ibland kan påminna om barnteckningar. En sådan har jag hemma på väggen. Den är kanske inte bra i den gängse betydelsen av "bra konst", men  påminner mig om en vis  man och betydande konstnär som sökte sitt och allas vårt "grundvatten".
 
"Om konstnären förlorar sin oförmåga så är han avstängd från konsten."
 

2011-05-30  /  Bo Gentili , Stadsbiblioteket

Utställningar

Eve Eriksson hade en lång rad separatutställningar, den sista i Lunds konsthall 1991. Han finns representerad på flera konstmuseer i Sverige, däribland Malmö museum och Moderna museet i Stockholm. 2010, hundra år efter konstnärens födelse, visade konstmuseet i Kristianstad en minnesutställning.

Litteratur 

Eriksson, Eve, Lunds konsthalls katalog. 1991.
Eriksson, Eve, Teckningar. Text Beate Sydhoff. 1980.
Eriksson, Leif, Eve Eriksson och knapphetens rikedom. 1991.
Gentili, Bo, "En tavla som skrattar" (Vår lösen 1989: 6/7, s. 449-450. )
Oredsson, Lars-Göran, Lars-Göran Oredsson samtalar med Eve Eriksson — om konstförståelse och konstskapande (Paletten. 1984:3, s. 42-46).
Robertsson, Viola, "Jag strök blått på duken". Skånes Konstförening 1976.
Teckna med slutna ögon. 1986.

Senast ändrad: 2016-04-04 16:18