Kulturarv Malmö

Kulturarv Malmö A-Ö innehåller korta texter, gärna bilder men också litteraturhänvisningar till platser, händelser och personer som i vid mening ingår i Malmös kulturarv. Vi vill ge inspiration till vidare läsning. Nya ämnen tillkommer efter hand.

Fiskehoddorna

Foto Andreas Nilsson / Malmö Museer

Foto Andreas Nilsson / Malmö Museer

Vad vore Malmö förutan stekt sill? Utan sill vore Malmö förmodligen inte alls, ty det var med sillfisket under tidig medeltid som byar, så småningom städer uppstod längs Skånes kuster. Arkeologiska lämningar visar att det fiskades sill i Malmö redan i slutet av 1100-talet.
 
Under senmedeltiden hade sillfisket vuxit till nära nog en industri. Hansans koggar levererade salt och tomtunnor från Lüneburg och återvände med tunnorna fulla av saltad sill för den europeiska marknaden. I Skanör låg den stora sillmarknaden, men man beräknar att bara från det dåtida fiskeläget Malmö såldes 11 000 ton sill per år till köpmännen från Lübeck.
 
Men från och med 1500-talet minskar sillfisket successivt. Sillen gick inte till som tidigare och fisket - som engagerat nästan alla malmöbor - blir en verksamhet för specialister. Yrkeskategorin "fiskare" uppträder i skattelängder och rättsprotokoll.
 
Efter att Malmö blivit svenskt 1658 stagnerade staden och det var först med hamnens utbyggnad i slutet av 1700-talet och industrialismen på 1800-talet som befolkningen började växa igen. Alla måste ha mat och fisket erbjöd billig sådan. Antalet yrkesverksamma fiskare ökade nu kraftigt.

Foto Merja Diaz / Malmö Museer

Foto Merja Diaz / Malmö Museer

De välbekanta malmö-itiska fiskehoddorna började uppföras under andra hälften av 1800-talet. Hoddan var ursprungligen en enkel enrumsbod uppförd av lådbrädor. Senare kom en tvårummare, hög och smal i två våningar. På övervåningen förvarades redskapen och på bottenvåningen satt man och arbetade med näten. Då som idag skedde fisk-kommersen i ett stånd framför hoddan.
 
Under 1900-talets andra hälft minskade åter fiskets betydelse för Malmö. Fisken importerades och handeln övertogs av grossister. Hoddorna hotades av nedläggning. De få yrkesfiskare som ännu var verksamma på 1950-talet donerade sina hoddor till Malmö museum med förbehållet att de skulle få använda bodarna under sin livstid. 1956 flyttades de kvarvarande fiskehoddorna till Banérkajen invid Sjöfartsmuseet. Här ligger också MÖ865, en av de sista sillabåtarna, nu tillhörig museet.
 
Fiskehoddorna är idag ett unikt och alltjämt levande inslag i gatubilden.

2009-01-07 /Bo Gentili, Stadsbiblioteket

Litteratur

 
Agrelin, Ove, Med en Gammeldansk i Skåne — och lite till. 2000.
Billberg, Ingemar, & Lindquist, Per-Inge, Fiskarna vid Banérkajen i Malmö. (I Kring Malmöhus. Malmö museum årsbok 1978, s. 48-61.)
Byberg, Sofia, Fiskeläget mitt i stan (Slottsstaden 1994:1, s. 8-9).
Johansson, Magnus, "Hoddefolk och sillarumpor" (Öresund - naturligtvis. 1999, s. 24-29).
Rooth, Hans och Stone, Lage, Hoddorna. Recept och fiskehistorier från Malmö. 2007.
Runerheim, Sten, Den röda "hoddan" (Limhamns miljöförening 1991, s. 9-14).
Åkesson, Bert, Sumphamnen. Sibbarps pärla. 1994.
Ragnarson, Per, Calle Fiskare en blygsam kung på Malmös populära fiskekaj (art. i Oxie härads hembygdsförening. Årsskrift ; 2008)