Kulturarv Malmö

Kulturarv Malmö A-Ö innehåller korta texter, gärna bilder men också litteraturhänvisningar till platser, händelser och personer som i vid mening ingår i Malmös kulturarv. Vi vill ge inspiration till vidare läsning. Nya ämnen tillkommer efter hand.

Folkfesten 1971

Från Folkfesten i Malmö 1971. Foto Peter Werner

Från Folkfesten i Malmö 1971. Foto Peter Werner

Fredagen den 20 augusti 1971 var frågan: hur många skulle nästa dag komma att ramla i kanalen och drunkna och skulle arrangörerna då komma att hållas ansvariga och få fem år i fängelse för att därefter brinna i helvetet?
  
Den första Folkfesten i Slottsparken i Malmö var ett äventyr. Då fanns ingen erfarenhet av den sortens arrangemang, ingen rutin. Ett år tidigare hade det spelats gratis på Gärdet i Stockholm, utan tillstånd, med ström från en brummande handburen generator. Banden på den tiden hade namn som Gudibrallan och Det Europeiska Missnöjets Grunder. Politikerna i Malmö verkade skärrade, precis som de i huvudstaden. Kommunala bidrag kunde det absolut inte bli tal om. I stället krävde de att arrangörerna skulle deponera 5 000 kronor som säkerhet — ifall gräset i Slottsparken blev upprivet, träden nedhuggna och kanalen uppdämd.
  
Detta var sommaren 1971 och vad var det egentligen, tänkte de styrande socialdemokratiska politikerna, för människor som samlades i parker för att lyssna på gratis musik framförd av icke-fackföreningsanslutna ungdomar med polisonger och hemmålade folkvagnsbussar?

Affisch till Folkfesten 1974. Konstnär Lasse Hejll

Vid den tiden var Malmö en öken när det gällde levande musik. Det fanns nästan ingenstans där man kunde spela. Ja, fanns det över huvud taget någon som spelade? Förmodligen — och grundtanken bakom Folkfesten var att släppa upp dessa ljud till ytan, att visa att det fanns ett musikliv utanför kommersialismen och institutionerna.
  
Klockan 12 den 21 augusti inleddes festen i flödande solsken. Det hade gått till så att två telefonnummer hade spritts via djungel-telegrafen och så fick de som ville vara med ringa och anmäla sig. När programmet var fullt drogs det streck. Och det gick väldigt snabbt. Trettio programpunkter på två dagar, från visor och spelmansmusik till blues och pop på svenska. Plus bygglek och målarverkstad och barnteater med Nationalteatern. På scen stod bland andra Peps, Hoola Bandoola Band, Delta Blues Band från Danmark, Grus i dojjan (smånervösa debutanter), Spider John Koerner från USA och Dan Hylander, en liten långhårig kille just hemkommen från Indien.
  
På seneftermiddagen spreds ett rykte om att raggarna skulle komma från Svedala — eller var raggare nu kom ifrån och förstöra alltihop. Lördagen den 21 augusti var frågan: kommer de att köra in på den avstängda Kung Oscars väg från stadsbiblioteket eller från Turbinen?
  
Dagen därpå gick det åter att andas ut: inga drunknade, inga raggaroffer. I stället kunde man på Sydsvenskans förstasida läsa:
   "Slottsparken åt folket, vrålade Cornelis Vreeswijk ut över gräsmattorna i en hastigt påhittad ny version av den välkända ´Power to the people´, alias ´Almarna åt folket´.
   Och tusentals röster ur den enorma publiken på Malmös första folkfest svarade honom så att det ekade långt bortom Kronprinsens glittrande fasad. Att döma av de första fem lördagstimmarna blir festen en succé. Säkert tiotusen personer cirkulerade under dagen på den stora festplatsen. Det var folk i alla åldrar från vithåriga damer till tofs- och blomprydda ungdomar och nakna småbarn. Och på vissa håll passade en och annan på att försöka göra politisk propaganda. Men mest åt man, drack, sov och gjorde sin alldeles egna musik."
 
På måndagsmorgonen, när allt var över, gick de utvakade arrangörerna med näsan i gräset och plockade kapsyler och fimpar. Det var rätt kul, det med. Att röja efter en lyckad fest är alltid acceptabelt, speciellt när många hjälper till.
  
Det där var en känsla som Folkfesten genom åren försökte hålla kvar: alla jobbade ju oavlönat, därför fordrades ett gemensamt ansvarstagande, ett slags praktisk idealism och solidaritet. Om allt var gratis var det naturligt att hålla rent och hjälpa till.
  
Den första Folkfesten i Malmö klarade sig på ett bidrag på 2 500 kronor från Rikskonserter. Scenen var en liten dansbana, musikerna betalade sina egna transporter, ljudkillen tog inte betalt, en elfirma och en presenninguthyrare hörde till de få som ville ha pengar. Det kändes att festen svarade mot ett behov, att folk verkligen ville något, att det kom underifrån.
  
Så blev Folkfesten tradition och när det blåstes nytt liv i den i samband med 20-årsjubileet 1991 ringde rockband och frågade om de fick spela eftersom de räknade de tidiga festerna till sina bästa barndomsminnen. De som hade blåst såpbubblor 1971 blåste nu i stället i saxofon.
 
2011-08-31  /  Lars Åberg, journalist, författare och initiativtagare till den första Folkfesten

Litteratur
 
Folkfesten. Programtidning. 1972-
Hejll, Lars, Lasse Hejll & folkfestaffischer i Malmö. 2002.
Svedberg, Örjan, Hoola bandoola. Om ett band, en tid, en stad. 2009.
 
Mitt hjärtas Malmö. Vol. 6, 1964-1987. 2008.

Länkar

Lasse Hejll - Posters

Senast ändrad: 2016-04-04 16:24