Kulturarv Malmö

Kulturarv Malmö A-Ö innehåller korta texter, gärna bilder men också litteraturhänvisningar till platser, händelser och personer som i vid mening ingår i Malmös kulturarv. Vi vill ge inspiration till vidare läsning. Nya ämnen tillkommer efter hand.

Hoola Bandoola Band

Hoola Bandoola Band

I kortfilmen Tea for Two Hundred blir Kalle Ankas picknick kortlivad då myror bär bort hans matkorg. En av myrorna ger upp ett glatt stridsrop och det låter som "Hoola Bandoola!" Mikael Wiehe lät sig inspireras.
 
Upptakten till gruppens bildande ägde rum 1970. Björn Afzelius, Peter Clemmedson, Per-Ove Kellgren, Håkan Skytte, Bengt-Göran Bjernhager och Lars-Erik Brossner var med i ett band som hette Spridda skurar. Bandet repeterade i en lokal, som också frekventerades av jazzbandet Werup-Sjöströmgruppen. Detta förde med sig att Jacques Werup och Rolf Sersam vid något tillfälle medverkade vid bandets spelningar.
 
I sin ambition att utvecklas kontaktade bandet Mikael Wiehe. Wiehe hade under 60-talet periodvis ingått i bandet Moderations, i vilket Clemmedson och Kellgren ingick som gitarrist och trummis. Wiehe, med nya musikaliska idéer och arrangemang accepterade inviten och man började bygga upp en ny repertoar.
 
Repetitionerna gick inledningsvis trögt men under en paus började Wiehe, Afzelius och Clemmedson att sjunga sånger av Crosby, Stills and Nash. Detta föll väl ut samtidigt som arbetet med Spridda skurar "gick i stå" och inom en snar framtid lade man av. Förstärkt med Håkan Skytte (bror till journalisten Göran Skytte som även han delade scen med bandet vid några tillfällen) på congas började Hoola Bandoola Band, som trion Wiehe, Afzelius och Clemmedson numera kallade sig, att uppträda på klubbar i Malmö.
 
Rune Hallberg, producent på Malmöradion, erbjöd bandet att medverka i en radiosändning av P3s Midnight Hour, och i samband med denna utökades bandet med Per-Ove Kellgren, Arne Franck på bas och Håkan Ripa på sång och gitarr. Efter radiospelningen slutade Håkan Ripa och bandet bjöd in Povel Randén på piano och sång. Rune kontaktade musikförläggaren och grundaren till Polar Music, Stikkan Andersson (ABBA, Ted Gärdestad m.fl.) som visade intresse av att knyta bandet till sitt "stall". En anledning utöver den att han tänkte sig Hoola som kompband till Lena "Är det konstigt att man längtar bort nå´n gång?" Andersson, var den att han tänkte sig att skriva svenska texter till Wiehes engelska låtar.
 
Men schlagerstämpeln som obönhörligen skulle följa med ett sådant samarbete fick bandet att vända sig till annat skivbolag som också uttryckt intresse. Waxholmsmärket MNW hade en stark profil som ett bolag för alternativ musik. Detta tilltalade medlemmarna i Hoola Bandoola Band som 1971 begick sin LP-debut på MNW med Garanterat individuell. Trots bristen på självklara socialistiska budskap appellerade skivan till de växande skarorna i vänsterkretsarna. Den sålde bra och kring denna tid spelade man även in en skiva med sånger på engelska skrivna av Wiehe. Denna lades dock snabbt åt sidan allteftersom Hoola Bandoola Bands rykte som förnyare av den svenska rockmusiken växte.
 
Mikael Wiehe stod för text och musik på deras tre första album, Garanterat individuell, Vem kan man lita på och På väg. Det var först på Fri information som Björn Afzelius började bidra med egna kompositioner. Hoola Bandoola Bands socialistiska budskap blev också mycket tydligare efter första LP:n. Men trots att bandet gjorde klart var de stod politiskt gav man inte efter för simplistiska banderolltexter som annars var vanligt förekommande hos musikrörelsen. Bandet spelade under 1972-73 på fängelser och solidaritets galor, bandmedlemmarna deltog också i demonstrationer mot Malmö stads kulturpolitik och syntes allt oftare i manifestationer för den politiska vänstern.
 
Hoola Bandoola Band var en av musikrörelsens mest framträdande grupper. Musiken och texterna gick även hem hos den breda publiken mycket tack vare starka melodier och texter som inte alltid pekade finger. Det kom för många att utgöra ett alternativ till svensktoppsmusiken. Gruppen lyckades i de flesta fall förena musikrörelsen krav på ett socialistiskt budskap med de skivköpare som inte alltid uppskattade att få ett politiskt budskap skrivet sig på näsan.
 
Gruppen upplöstes officiellt 1976 - fyra skivor och fem år senare - med en avskedsspelning i Pildammsparken i Malmö. Det kom att dröja till 1996 innan bandet återuppstod för en sommarturné samtidigt passade man på att ge ut CD-samlingsboxen Ingenting förändras av sig själv. På frågan om de fortfarande hade något att ge efter ett så långt uppehåll replikerade bandet något i stil med att texterna var lika relevanta idag som då. Världen hade visserligen blivit ett värre ställe men de hade å andra sidan blivit så mycket bättre! 

2008-08-26 / Jonathan Pearman, Stadsbiblioteket

Litteratur

 
Eriksson, Bengt, Från Rock-Ragge till Hoola Bandoola. Den svenska popens historia eller berättelsen om ett land under kulturimperialistiskt förtryck. 1975.
Hansén, Stig, Mikael Wiehes sång till modet. Ett reportage. 2006.
Lahger, Håkan, Proggen. Musikrörelsen uppgång och fall. 2002.
Svedberg, Örjan, Hoola Bandoola. Om ett band, en tid, en stad. 2009
 

Film

Progg på väg. En film om Hoola Bandoola Band.

Hoola Bandoola Band - Officiell hemsida

Senast ändrad: 2016-04-04 16:46