Kulturarv Malmö

Kulturarv Malmö A-Ö innehåller korta texter, gärna bilder men också litteraturhänvisningar till platser, händelser och personer som i vid mening ingår i Malmös kulturarv. Vi vill ge inspiration till vidare läsning. Nya ämnen tillkommer efter hand.

Julseder

Julstämning Gustaf Adolfs torg

Tider förändras och sederna med dem. Jag tror inte några längre praktiserar seden att "hotta" in julklapparna i rummet på julafton. Inte heller förväntar man sig att möta en mansstor och hemsk julbock när det ringer på dörren på julaftons kväll. På Jacob Nilsgatan finns ett litet hus som på 1870-talet beboddes av Ida med mor och syskon. Familjen var fattig, fadern dog när flickan var nio år. Ida berättade på 1930-talet sina barndomsminnen för några etnologer:
 
"Den första fotogenlampan vi hade köpte far och mor till en jul. Vi barn stod och beundrade lampan. Det var en riktig jul det! Barndomens jular, det var något speciellt det. Ett par dagar före jul skulle hela huset städas. Mor köpte en sida fläsk, en halv fårkropp att salta och några tunnor potatis. Hon lagade korv och lutade fisk. Vi hade alltid en liten julgran som köptes på Stortorget.
 
På julafton var hela Stortorget fullt av människor vid 12-tiden. Regementsmusiken blåste in julen från burspråket på rådhuset. Hemma hade mor skurat ett stort gammalt matbord med klaffar, så att det blev rent och vitt. Vid åttatiden åt vi fisk och gröt. Vi hade senapssås till fisken. Senapen hade mor själv malt i en träbunke med ett järnlod (järnkula). Till julklappar fick vi mest nyttiga saker. En jul hade mor köpt en säng, bord och stolar att leka med. En gång hittade min bror och jag på att "gå julaspöke". Vi bytte kläder; han tog kjolar och en schal. Men vi vågade inte gå och visa upp oss för andra folk. Johan hann i alla fall skrämma flickorna på gatan."

 Se där, den gamla seden att klä ut sig till jul och skrämmas fanns kvar för hundra år sedan. Redan på 1500-talet försökte de lutherska prästerna få bort detta ofog från Skåne. Då var det populärt att klä ut sig till julbock — inte i skepnad av våra dagars halmbock utan som en hiskelig varelse med ett riktigt bockhuvud fastsatt på en käpp och med rörlig underkäke. Biskopen Peder Palladius räknade emellertid sådana upptåg som ett satans påfund, sedan fick de vara hur populära som helst. Långt in på 1800-talet var seden med jul-bocken levande. Ett annat ögon-vittne berättade för samma etnologer:
 
"En yngling föreställer julbocken. Han är alldeles täckt i ludna skinn, med en del därav på framsidan hopfästade så, att de formera ett huvud, men svansen utgörs av en ung björk. Både huvud och svans är rörliga, med hjälp av snören eller fina sprötor, som hålls av den utklädde personen. Så utrustad blir vidundret inskaffat i rummet, där han vandrar omkring, till nöje för de äldre och till skräck för barnen."
 
Lite mindre skräck fanns i den malmöitiska seden som finns beskriven för mer än hundra år sedan. Någon knackar på dörren ... Vem gör förresten inte det på julafton! ... Så öppnas den på glänt och något osynlig person eller "bock" utanför börjar kasta in julklappar i stugan. Jag antar att detta något våldsamma tillvägagångssätt inte praktiserades hemma hos Ida när hon fick ett helt möblemang i julklapp att roa sig med! Se där, två nygamla seder; antingen skrämma livet av folk eller "hotta" in klapparna. Varför inte prova båda i jul?
 
2010-12-16    / Sven Rosborn , arkeolog, historiker, författare

Litteratur
 
Gustafsson, Lena, Jul i 60-talets Malmö (Byahornet 1999:5, s. 40-42.)
Modéer, Kjell Å., Om julfred och julinblåsning i Malmö (Fosie. Från socken till inkorporering. 1997, s. 119-130.)
Swensson, Bo, Julfirande från slott till koja. Folklivsskildringar från Skåne. 1995.
 
Ida Nilssons berättelse finns bevarad på Etnologiska institutionen vid Lunds universitet (acc. nr 11164).

Artiklar

Martin Andersson, Traditionell julinblåsning i medvind. 2016 (SDS)

Senast ändrad: 2017-01-10 12:21