Kulturarv Malmö

Kulturarv Malmö A-Ö innehåller korta texter, gärna bilder men också litteraturhänvisningar till platser, händelser och personer som i vid mening ingår i Malmös kulturarv. Vi vill ge inspiration till vidare läsning. Nya ämnen tillkommer efter hand.

Minne av bondelivet på "Kjeglinge bytompt"

Käglinge Nr 8, "gåramålning" troligen av Sten Sandgren. 1930-talet.

Käglinge Nr 8, "gåramålning" troligen av Sten Sandgren. 1930-talet.

Man kan cykla från Oxie på den stig som alltjämt kallas "Gamla Lunnaväjen". Strax innan den mynnar ut i Rusthållarvägen passerar man området för bygården Nr 8, nu en skånegult vacker villa. Den var till för ett tiotal år sedan bostad på en gård med hästar, grisar och höns. Ekonomi-byggnaderna revs och ett omvandlingsnummer genomfördes. Idag är den gula villan ett minnesmärke över en bondgård och en mölla tillhörande det som lantmätarna vid enskiftet för drygt 200 år sedan kallade "Kjeglinge Bytompt". Nu är den utraderad och "besådd" med villor i olika skepnader.
 
På Tågebjers backe låg Käglinge mölla redan 1574. Det var en stubbamölla, som  kanske hade haft en enklare föregångare. Öster om backen under och i skuggan av möllevingarna låg gården Käglinge Nr 8. Den var i slutet av 1700-talet också möllarbostad men hade dessförinnan varit i krigstjänst. Rusthållsbönderna skulle ju hålla soldater och hästar.
 
Gåramålaren, troligen Sten Sandgren, stod för ca 75 år sedan en bit söderut på "Gamla Lunnaväjen", idag Rusthållarevägen. För att få en aning om hur gården sett ut tidigare, får man gå till en lantmäterikarta från 1792, året för ett kungamord i Sverige. Där ser man en 4-längad gård, som dock var en av byns minsta. På samma plats men med mer oansenliga byggnader låg gården Nr 8 långt bortom den dag 1658, då den inte längre skulle vara dansk.
 
För 200 år sedan var Nr 8 en av 12 gårdar på Käglinge bytomt med av arvsskiften strimlade åkerlappar utspridda över de tre vångarna i öster, väster och norr. Den ägdes då av Anders Månsson, född 1778 i Glostorp, och Kjerstin Svensdotter, f. 1785 i Hököpinge. De blev alltså den första generationen på Nr 8 efter den stora enskiftesomvandlingen.
 
För fäfot
När stubbamöllan byggdes 1574 låg gården Nr 8 obrukad i lundastiftets ägo. Möllan byggdes med domkapitlets tillstånd av en borgare i Malmö, Willem Diericksson. Tågebjer var en markant höjd i landskapet och möllor behövdes. Idag kan man svänga uppåt Käglinge kvarnväg till mölleplatsen.
Efter de första decennierna under svensk regim noteras Claus Clemetsson som "städslad" möllare. Domkapitlet ville se gården Nr 8 brukad, vilket skulle betyda intäkter, och skaffade sålunda en möllare. Men 1688 kom den i Kronans ägo. Så förblev det i 80 år, innan den köptes av Rasmus Hansson, en möllarebonde med anor från Arrie. Så 1708-1729 var Käglinge Nr 8 boställe för de nordskånska kavalleristernas hovslagare och därefter "hästehemman" för en "corporal", här har ryttartrupper passerat och rusthållarna ordnat sin "hovhållning" under de år som föregick Karl XII:s bittra slut vid Halden 1718.
 
Påkallade storskifte
Under Rasmus Hansson blev gården en av de 4 i Käglinge som påkallade storskifte, när detta aktualiserades 1787 och då baserades på frivilligt engagemang. Hans initialer RHN finns också bland undertecknarna av den byaordning för Käglinge, som stadfästes av landshövding Adlerfelt 1766. Den finns bevarad i Pålssonhuset i Käglinge och har därifrån förmedlats till Stadsarkivet.
 
På Nr 4 och 5 låg också ett "gadehus", ägt av Kronan, ett "ålderdomshem" för bl.a. en avsutten ryttare med det adligt klingande knektanamnet Pehr Kopparstjerna. Nu är han hedrad med en gata på det nya området - Kopparstjärnas gata. Troligen kom han från nordvästra Blekinge, där författaren Sven Edvin Salje dokumenterat "kopparstjärnor" som tecken på byåldersmännens värdighet. Därmed har Oxie fått sitt första litterärt förankrade gatunamn (Låna "Man ur huse"!). Muntligen bekräftade en åldrande Salje sina källor.
                     
 
När Käglinge mölla brann 1940, hade den sedan länge varit kombinerad med bageri och brödutkörning på bygden. Möllaren hette Sven Nilsson. Upp mot möllan låg ett annat hus, som inrymde bageriet. Där bakade två man, varav den ene var svärson i möllarehemmet. Brödutköraren hette Nils Hansson (1882-1955) och han körde med häst och vagn, hann fundera på körkort men det blev inte mycket av förrän möllan brann. Därmed sjönk denna lokala näring efter några år ihop som ett dödbakt bröd.
 
Möllebranden utreddes av fjärdingsmannen Gustaf Pålsson, alias "Oxies starke man". Brandutredningen, nedknackad på folioark i tvåfingars valstakt över tangenterna på en gammal Halda, finns i mappar i Stadsarkivet med "Gustaf Pålsson" som sökord. Drivremmen från en råoljemotor hade tagit fyr, gick av och sände gnistor till en mjölsikt och sen gick det fort. Möllardrängen Otto Hjalmar Hillman fick lägga benen på ryggen ner och larma möllaren, men tillsammans fick de se möllan gå upp i rök.
 
Höns och lärkor
Men gården Nr 8 levde vidare ett tag till. Viktor Andersson hade köpt den av Anders Hansson och hade på 1940-talet 11 kor, 25 gödsvin och 4 hästar. Sönerna Gunnar och Karl Gustaf fortsatte med den, tills den fick en helt ny funktion för djurintresserade barn och ungdomar. När jag 1972 flyttat med familjen från höghus i Vällingby till villa i Käglinge, gick vi en första orienterande promenad under drillande lärkor och längs sädesfält, den s.k. Tegelbruksrundan förbi originalet Berggren, som höll höns och gäss både inne och ute där Oxie Centrum nu ligger, och tillbaka via Törringevägen till den gamla gården, då ännu befolkad av både människor och djur. Där ett par hundra meter hemifrån gol tuppen och kacklade hans harem i en hönsgård av gammaldags typ. Sprätthöns är vi alla! Sjöng de nog då, innan det begreppet blev påhittat och kravmärkt. Nu syns inga höns, hörs inga lärkor och det enda som växer upp på åkrarna är villaområden. Den familj som så fint räddat 8:ans mangårdsbyggnad håller ställningar som alltjämt är kvar på gamla "Kjeglinge bytompt".
 
2012-06-26  /  Per Ragnarson, Oxie Härads Hembygdsförening

Litteratur
Ragnarson, Per, Käglinge mölla borde nog aldrig ha brunnit (Mellan pilevallarna. Oxie Härads Hembygdsförening. Årsbok 2011, s. 27-31.).
Ragnarson, Per, Ett Käglinge-dokument med märgfullt skriftspråk (Jorden vi ärvde. Oxie Härads Hembygdsförening. Årsbok 2001, s. 95-99.).
Ragnarson, Per, Villaskönhet på Kjeglinge bytompt" (Oxieaktuellt 2012:2, s. 9.).
Rosberg, Anette, Käglinge nr 6 - arkeologi och arkiv (Elbogen 1998, s. 7-52.).

Senast ändrad: 2017-09-27 11:54