Kulturarv Malmö

Kulturarv Malmö A-Ö innehåller korta texter, gärna bilder men också litteraturhänvisningar till platser, händelser och personer som i vid mening ingår i Malmös kulturarv. Vi vill ge inspiration till vidare läsning. Nya ämnen tillkommer efter hand.

Strumpfabriken

Teckning av strumpfabriken

Strumpfabriken

"Jag vill köpa tio strumpstickningsmaskiner om ni kan skaffa mig en duktig verkmästare". "Han står där borta", svarade föreståndaren och pekade på en man, som höll på att montera en av utställningsmaskinerna. Detta blev upptakten till Malmö Strumpfabrik.

Den som ville köpa maskinerna var Kurt Levin - grosshandlare i modevaror i Köpenhamn. Ja, strumpfabriken startade faktiskt i Köpenhamn men då de danska tullbestämmelserna på silkesstrumpor ändrades över en natt blev tillverkningen olönsam. Man beslöt därför att flytta till Malmö och lokaler på Storgatan införskaffades. Den 8 november 1926 hölls den konstituerande bolagsstämman i det nybildade Aktiebolaget Malmö Strumpfabrik...

Reklamblad

Verksamheten fick en flygande start. Redan det första året redovisades en god vinst och aktieägarna kunde få en 10 procentig utdelning på sitt kapital.

Lokalerna på Storgatan räckte snart inte till så man var tvungna att se sig om efter nya. Valet föll på Scania-Vabis fabrikslokaler vid Trelleborgsvägen som stod tomma efter flytten till Södertälje. Här fick man tillgång till funktionella lokaler för sin nya fabrik. På våren 1929 var det så dags för inflyttning - en ny era i Strumpfabrikens historia hade inletts.

Företaget fortsatte att expandera och nya maskiner köptes ständigt in. Nu införskaffades också de första "completmaskinerna", d v s maskiner, som kunde sticka både fot och skaft i en och samma maskin.

Reklamblad

Fram till början av 30-talet hade användningen av natursilkesstrumpor varit liten. Inhemsk tillverkning saknades helt och strumporna var mycket dyra framför allt på grund av den höga tullen. Malmö Strumpfabrik var den första i landet att börja tillverka natursilkesstrumpor. Under senare delen av 30-talet steg tillverkningen av natursilke snabbt och år 1939 svarade den för hälften av företagets omsättning.

Malmö Strumpfabrik var tidigt inne på att skaffa sig varumärken. Nivella och Vogue var välkända märken för kvalitetsmedvetna damer under mellankrigstiden.

Nylon introducerades på Världsutställningen i New York 1939, och de första nylonstrumporna introducerades under våren 1940. På grund av det pågående världskriget tog det tid innan nylonet fick någon större spridning. År 1946 fick Malmö Strumpfabrik den första provsändningen av nylon från USA och Frankrike och ett 150-tal dussin nylonstrumpor kunde tillverkas. Strumporna mottogs med stor entusiasm och redan året därpå tillverkades nära 3000 dussin. År 1950 passerades 100 000-strecket och ökningstakten var fortfarande stor.

Även nylonstrumpan förändrades. Marknaden efterfrågade allt tunnare strumpor och nya maskiner införskaffades. Och så kom crepenylonen. Denna byggde på ett gammalt schweiziskt patent, som tidigare använts för andra textiländamål. Nu började man tillverka crepenylongarner på licens i flera länder. Fördelen var uppenbar. Eftersom crepenylonstrumpan var töjbar kunde man tillverka strumpan i färre storlekar och dessutom blev passformen bättre.

Redan 1958 hade Strumpfabriken gjort sina första experiment med strumpbyxor. Det dröjde dock till mitten av 1960-talet innan strumpbyxan fick sitt stora genombrott. Det var det kort-korta kjolmodet, som orsakade efterfrågan. Strumpfabrikanter världen runt ställde om sin tillverkning och även Malmö Strumpfabrik. Det blev den största omställningen i fabrikens historia. Nya lokaler införskaffades likaså nya symaskiner med mera och framför allt behövdes det mer personal. Men strumpbyxan kom att bli en succé. År 1970 producerades över 850 000 dussin strumpbyxor och omsättningen var den uppe i över 50 millioner!

År 1971 förvärvades Strumpfabriken av den statliga Eiser-koncernen. Men snart började problemen hopa sig. Malmö kommun gick in och köpte Strumpfabrikens fastigheter mot att företaget skulle garantera sysselsättningen för minst 400 personer fram till 1980.

När så Eiser år 1978 tvingades minska personalstyrka med 100 personer vållade det stora rabalder i staden. Företaget beskylldes för avtalsbrott och rykten började florera att Eiser-koncernen tömt Malmöfabriken på åtskilliga miljoner under årens lopp. Till slut grävdes stridsyxorna ner och efter nedskärningen lovade företaget att det var färdigbantat.

Efter de dåliga åren inträffade en viss förbättring men snart mörknade det igen. Hösten 1980 varslades ytterligare 65 anställda. Facket var kritiskt och tyckte sig se början till slutet för Strumpfabriken.

Och slutet kom. Men det skulle dröja ytterligare tio år. Strumpfabriken hade inte lyckats överleva i den hårda konkurrensen. Fabriksportarna stängdes för gott. En fredag i slutet av januari 1992 stämplade det sista skiftet ut från "Strumpan". En 65-årig strumpepok i Malmö var till ända.

2008-12-09 / Rikard Smitt, författare

Litteratur

Arnér, Tony, AB Malmö strumpfabrik. Dokumentation vid Malmö museer. 2007
Malmö strumpfabriks historia. En återblick, 1971
Salonen, Tapio, Malmö strump-projektet. Slutrapport, 1979
Känn ditt företag. Upplysningar om Aktiebolaget Malmö strumpfabriks personalorganisation, 1945
Från garn till strumpa, 1942
Höglin, Renée, Alla utan jobb. I hjärtat är fabriken kvar (artikel i Morgonbris 1991:7)
Hoff, Elisabet, Arbetets döttrar har slitit ut sig (artikel i Dagens arbete 2000:2)
Johansson, Roger, Företagsarkivet och filmen. Bara ben och fantastiska maskiner
Smitt, Rikard, Malmöföretagen - förr och nu, 2007

Film

Arbetets döttrar, 1986. Vardagen på Malmö Strumpfabrik (Mitt hjärtas Malmö 10. 1980-2005).
Malmö. En resa i tiden. Vol. 1 (innehåller 2 filmsekvenser från Strumpfabriken), 2005
Arbetets döttrar. Kvinnor i två fabriker. En film av Torgny Schunnesson, Jean Hermansson, 1990

se även Malmö museers utställning Tidernas stad

Senast ändrad: 2017-10-06 09:56