Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter om hantering av brännbart avfall ska brännbart bygg- och rivningsavfall sorteras ut. Den utsorterade fraktionen får inte läggas på deponi. Om materialet inte bedöms vara lämpligt för återbruk eller materialåtervinning ska det förbrännas och på det sättet utnyttjas för energiutvinning.
Förbränning av avfall är dock inte bara en energiåtervinningsmetod utan kan dessutom vara det bästa och ibland det enda sättet att destruera avfallets miljö- och hälsofarliga egenskaper.
PVC, impregnerat virke är exempel på brännbart bygg- och rivningsavfall som innehåller miljöfarliga ämnen. Det är viktigt att man tar reda på avfallets egenskaper och kontrollerar med förbränningsanläggningen vilka avfallsslag som kan hanteras samt hur de ska lämnas. Alla förbränningsanläggningar kan inte eller får inte ta emot alla typer av brännbart bygg- och rivningsavfall.
Material lämpliga för förbränning
- Trä, impregnerat virke, fukt- och skadedjursangripet trä m.m.
- Spånskivor
- Plast, till exempel plastmattor, plasttapeter, mjuka plastemballage m.m.
- Papper
- Träavfall som kan innehålla organiska halogenföreningar eller tungmetaller, får endast förbrännas i en anläggning som uppfyller förordning och föreskrifter om avfallsförbränning. Kreosotbehandlat virke är oftast farligt avfall.
- Man kan inte alltid se eller känna på lukten om trä är behandlat med miljöfarliga ämnen.
Träavfall från bygg- och rivning som inte analyserats ska därför inte lämnas som råvara till andra anläggningar än godkända avfallsförbränningsanläggningar.
