Tänk att få bygga flygplan, labyrint, garage och hinderbana – samtidigt! Barnen på Sege parks förskola har ett ständigt pågående byggprojekt både utomhus och inomhus. Det är barnens idéer och samarbete som driver arbetet, över ålders- och avdelningsgränser.

För fem år sedan inledde Sege parks förskola ett byggprojekt med trä och plugg för barnen.

Byggprojektet är väldokumenterat sedan starten och förskolan fortsätter att utvärdera och utveckla det en gång per termin. Initiativtagare till projektet är pedagogen Axel Åberg.

– Idén uppstod i mitt huvud. Jag gick en kurs i pedagogisk dokumentation och fick syn på en bild i Mia Mylesands bok ”Bygg och konstruktion i förskolan”. Bilden visar barn som bygger med hammare och spik och då tänkte jag på Ikea som bygger med hål och plugg. På den vägen är det, berättar han.

VÄNTA IN BARNEN

Axel förankrade idén på förskolan och drog igång sent på våren 2013. Idén väcktes till liv men blev inte riktigt som han tänkt.

– Vi mätte, sågade och borrade tillsammans med barnen. När tiden började rinna ut fick jag smyga iväg och massproducera träplugg och göra hål i brädor, och jag tyckte bara det blev skräp av idén. Dåvarande förskolechef Margareta Danielsson och Ingrid Bogren som då var pedagogista fungerade som bollplank och uppmuntran i uppstarten.

Efter semestern testade Axel på nytt och såg att barnen älskade att bygga med brädor och träpluggar.

– Vi har lärt oss mycket längs vägen. Vi tittar på vad barnen tycker är kul och tillför inte gångjärn för att vi vuxna tycker det är häftigt, säger han och fortsätter:

– Det här med att inte tillföra för mycket nytt och att vänta in barnen har varit något vi aktivt tänkt på och tagit hänsyn till under hela utebyggprocessen – från starten till idag.

FRÄMJAR SAMARBETE

Barn i alla åldrar bekantar sig med materialen och bygger utifrån nyfikenhet och förutsättningar. De bygger för byggandets skull. Ibland konstrueras flygplan, fängelsehålor, labyrinter och garage på samma bygge.

– Det roliga är att se hur barnen skapar problem som de sedan löser tillsammans. Vi ser att materialet främjar samarbete och kommunikation, och barns tänkande och görande i matematik och teknik. De pratar, visar och berättar vad de gjort för varandra och är stolta över vad de gör, säger Axel och fortsätter:

– Genom delaktighet har de inflytande över materialet. Vi hjälper dem att såga och borra där de vill. Föräldrarna är delaktiga i projektet genom att donera överblivna brädor.

BARN SOM TAR MER PLATS

Sedan förskolläraren Pål Spendrup kom in i bilden har utebyggprojektet utökats. Några barn lade ut bräder på gräsmattan och Pål såg att de hade något på gång. Tillsammans utvecklades tanken om att bygga hinderbana genom att använda samma princip och material.

– En hinderbana samlar många barn och det blir en gemensam rörelse. Ibland går vi in med förslag, instruktioner eller ger barnen en uppgift. På så sätt har barnen kommit igång att bygga på specifika sätt, till exempel långt eller runt, säger Pål och fortsätter:

– Det växer fort fram genom att barnen samarbetar. Det händer ofta att barn som inte varit med och byggt använder sig av hinderbanan. De kommer på regler, ibland fungerar banan som ett stort brädspel. Det kräver kommunikation och samarbete. Vissa brädor är tunga och då får de hjälpas åt.

Det händer att bygget sparas över lunchen men det är själva byggandet som är grejen. Hinderbanorna byggs däremot för att leka, sen fortsätter byggandet i leken.

– Några barn fortsätter att bygga, andra tar bort brädor för att göra det svårare. Det finns de som bygger, de som leker labyrint eller spel och andra som står vid sidan av och skapar regler för hur det ska fungera, säger Axel och fortsätter:

– Överlag hittar vi lika stort intresse hos flickor och pojkar och vi kan se tydligt att barn som är mer tillbakadragna i barngruppen tar mer plats här. Bygget fungerar över avdelnings- och åldersgränser. Det kan vara en treåring som leder de som är fyra år och det händer att en ettåring som knappt kan ta sig uppför kullen är med och bygger.