Barnskötarna Iveta Macovicova och Lena Ericsson berättar om hur fortbildningen ”Barns delaktighet och utforskande” inspirerar dem och deras kollegor i arbetet med 1–3-åringarna på Högaholms förskola.

Det kan vara några magneter som ligger framme, eller en siluett på ljusbordet. Kanske en stol och en ratt på podiet, eller så har en docka satt sig till frukost. Varje morgon när barnen kommer finns något litet förberett på Högaholms förskolas avdelning Himlen Röd.

– Vi vill ge barnen något att förundras över när de kommer in på förskolan, något som gör att de känner sig välkomna och som väcker lusten att undersöka och fundera. Det är den av oss som är kvar sist och stänger dagen innan som ordnar med det.

MÅNGA NYA TANKAR

Det säger Iveta Macovicova, barnskötare på Himlen Röd, som är en avdelning för 1–3-åringar. Inspirationen till den lilla morgonaktiviteten kommer från fortbildningen ”Barns delaktighet och utforskande”, som fyra av avdelningens sex pedagoger går under hösten och våren. Barns perspektiv och pedagogisk dokumentation är inga nya begrepp för dem, men kurstillfällena har fött många nya tankar.

– Vi har gått kurser tidigare, och våra förste förskollärare har gett oss idéer om hur vi kan arbeta, men det är först nu som vi börjar få en riktig förståelse. På den här fortbildningen får vi öva praktiskt, och uppgifterna handlar om projekt och processer i vår verksamhet, säger Lena Ericsson, även hon barnskötare.

– Feedbacken vi får när vi diskuterar i grupper med pedagoger blandade från förskolor över hela staden är också väldigt givande. Här känner jag att vi får en annan kraft med oss tillbaka.

FÖRHÅLLNINGSSÄTTET VIKTIGAST

En aktivitet som barnen och pedagogerna återkommer till är att utforska bubblor och färg. Vad händer när man blandar karamellfärg, diskmedel och vatten i ett glas och sedan blåser i det med sugrör?

– Vi fotograferar eller filmar under tiden, och sedan återvänder vi till aktiviteten genom dokumentationen och reflekterar över den tillsammans med barnen. Just med de minsta kan det vara svårt att gå vidare i dokumentationen, eftersom de flesta av dem inte talar så mycket än, säger Iveta.

– Vi ska ju också vara försiktiga med att själva tolka in vad vi tror att barnen gillar, vill eller tänker. Med de minsta barnen är nog själva förhållningssättet viktigare än exakt vad vi får ut av vår dokumentation. Med större fokus på barnens perspektiv hittar vi, hur små de än är, sätt att ge dem val och inflytande, säger Lena.

På frågan om de nya tankarna och verktygen gör arbetet lättare, svårare eller roligare är Lena och Iveta överens:

– Allt på en gång!