hero bild

Med Matisse som läromästare

Ett ateljéarbete med utgångspunkt i den franske konstnären Henri Matisse och hans kollageteknik. Det hade de äldsta barnen på Sofielunds förskola under två månader i våras. Projektet är ett exempel på hur en målstyrd, väl planerad estetisk lärprocess kan bli fruktbar för både barnen och medarbetarna.

TRAPPHUSET på Sofielunds förskola rymmer en mycket speciell utställning. Dess centrala plats intas av en stor tavla. Den är förskolans tidigare sexåringars gemensamma tolkning av den franske konstnären Henri Matisses berömda kollageverk Apollon från 1953. Tavlan visar den grekiske gudens ansikte inramat av pelarkolonner, solstrålar och en mängd färgrika blommor. Runt tavlan, från golv till tak, hänger barnens egna tavlor och bildexperiment med saxar, färgat papper och silkepapper, blommor, former och siluetter – samt en rik dokumentation av den gemensamma lärprocessen i bild och foto. Barnens reflektioner smattrar genom luften:

– Det här är solen! Och det här är gräset. Och det är Apollon.

– Apollon är gud för kärleken. Och solen. Och musiken och all konsten.

– Vi har klippt, vi har limmat, vi har klistrat, vi har målat… det var roligt!

– Här är jag när vi gör tavlan. Den är ett koll…

– Kollage!

– Titta på dom här blommorna, dom gjorde jag!

– Denna tavlan är sommar, för den har blått och guld och… alla färger. Utom svart.

De har bara veckor kvar här på förskolan, innan nästa period i livet väntar, någon annanstans. Men nu myllrar elva fem- och sexåringar runt och visar och berättar stolt och initierat om sitt ateljéarbete under våren som gått.

KONSTNÄR FÖR BARNEN

– Som fortbildning gick jag en bild- och ateljékurs i höstas hos vårt utvecklingsteam som handlade om nya sätt att arbeta med bild och form. Plötsligt kom jag att tänka på en konstnär som med sina färger och sin teknik ligger barnens möjligheter nära: Henri Matisse.

Det säger Angeolinna Bravo, konstnär och pedagog på Sofielunds förskola med lång erfarenhet av att arbeta med barn och ungdomar och konst.

Mot slutet av sitt liv blev Henri Matisse (1869–1954), en av de tidiga modernistiska konstnärerna, alltför sjuk för att kunna måla med pensel och duk, och började istället arbeta med papper och kollage.

– Matisse började måla med saxen istället och gjorde bland annat kollage med stora blommor och blad i många färger. Saxen som en pensel, det är en bra ingång för barnen. De får lära sig hantera den, att klippa i olika material och öva sin finmotorik. Men också så mycket mer!

GENOMTÄNKT METOD

Angeolinna tänkte igenom möjligheterna och planerade undervisningen noggrant. Resultatet blev en estetisk lärprocess där barnen under två månaders tid – med två pass på 45 minuter i veckan – utifrån Matisse och hans konst kunde lära och utforska många ämnen, kunskaper och perspektiv och skapa och experimentera med olika tekniker och verktyg.

Först fick barnen möta konsten och lära känna den genom att imitera.

– Barnen tecknade över en av Matisses bilder på ett eget papper och kunde följa konstverkets linjer med sina egna händer. Snart kunde de göra egna tolkningar och motiv, berättar Angeolinna.

– Syftet med en del av projektet kan vara dels att lära sig klippa i silkepapper – det är inte så lätt! –, dels att utforska hur ljus och skugga påverkar färgernas utseende när man till exempel lägger olika remsor över varann, eller mot ett fönster. Syftet med en annan del kunde vara att lära om Grekland och de grekiska gudarna.

ERFAREN KONSTNÄR

Vildana Jugo är förste förskollärare på Sofielunds förskola. Hon har gett Angeolinna Bravo stöd och uppmuntran att utveckla sina idéer om barns möte med konsten till en estetisk lärprocess.

– Genom sin erfarenhet som konstnär har Angeolinna tankar kring hur man kan jobba med barns skapande som är nya för många av oss andra i förskolan. Vi talar ju om "de hundra språken" och att barnen ska få möjlighet att uttrycka sig på många olika sätt. Nu får de verkligen det, säger Vildana Jugo.

– Angeolinna låter barnen arbeta självständigt, inom ramen för vad -undervisningen syftar till just då, och håller sig själv i bakgrunden, redo att ge stöd, respons och frön av kunskap. Barnen får öva och utforska på sina egna sätt: en del vill prova själva, i sin egen takt, andra hittar sätt att samarbeta och att lära genom att kommunicera eller iaktta varandra.

”När man som vuxen kommer noga genomtänkt, utmanar barnen metodiskt och själv är lyhörd och positiv.” Så beskriver Angeolinna Bravo den perfekta undervisningen.

– Vi är alla ämnade till att skapa och uttrycka oss, men vi måste hitta våra egna sätt, vi måste öva vårt tålamod, och vi måste möta vår rädsla, som ofta bromsar oss. Att se barnen lyckas med något de trodde var omöjligt, det är fantastiskt.

I nästa ateljéprojekt kommer även kollegorna i arbetslaget att vara med från början. Då blir temat Joan Miró.