Hur kan vi använda lek i undervisningen? Bör vi skilja på fri lek och styrd ek? Vad är lek? De här frågorna och många andra arbetar Cecilia Wallerstedt, förskoleforskare på Göteborgs universitet, med inom ramen för projektet ”Lekbaserad didaktik”.

FÖRSKOLANS läroplan slår, ordagrant, fast att: "Leken är grunden för utveckling, lärande och välbefinnande.” ”Leken ska ha en central plats i utbildningen.”

– Leken har alltid varit en grund i förskolans verksamhet. Sedan har synen på vad som är lek skiftat genom åren, liksom tankarna om och hur vi kan eller bör, eller inte bör, använda lek för lärande, säger Cecilia Wallerstedt, lektor på Göteborgs universitet, institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande.

– Idag, vågar jag påstå, har vi i Sverige nått en samsyn om att lek och lärande hör ihop i förskolan. Vad vi tittar på nu är hur undervisning kan ske i leksituationer och vad som krävs av förskollärare och personal för att genomföra det på ett bra sätt.

Tillsammans med forskare från tre olika lärosäten driver Cecilia Wallerstedt sedan 2015 utvecklingsprojektet ”Lekbaserad didaktik”. Syftet är att i samverkan mellan universitet/högskola och förskola utveckla en lekbaserad didaktik.

Så, vad är lek? För Cecilia Wallerstedt är den frågan mindre intressant än frågan: hur sker lek?

– Att leka är inte något man gör i lekrummet eller under en viss tid för lek. Alla situationer kan få en lekfull dimension, när deltagare i en aktivitet signalerar lek till varandra.

SOM OM OCH SOM ÄR

Cecilia använder begreppsparet som om och som är för att visa hur lek och lärande respektive fantasi och verklighet ständigt sammanflätas och övergår i varandra för barn i förskoleålder. Hon tar upp två exempel. Det första visar hur lek kan uppstå ur en situation som inte är lek från början.

– En grupp barn äter gröt. Lärarna pratar med barnen om gröten, att den är gjord av havregryn och vatten, och att vi äter den med lingon och mjölk – gröten som är, verklighet, vedertagen kunskap. Då kanske ett barn – eller en lärare! – ser ett lingon som en båt, som seglar på mjölkens hav mot grötens ö – gröten som om, fantasi, lek. Leken uppstår.

Det andra exemplet visar hur läraren genom att delta i leken och vara lyhörd för den kan föra in undervisning i den. I ett rum på förskolan leker några barn att de ska på utflykt och börjar packa en väska – som om. Ett barn vill packa ner en nalle i väskan, men den får inte plats – som är: verkligheten, att nallen är för stor, kommer in i leken.

– Då kan en spatial övning uppstå: barnen behöver en större väska i leken. Läraren kan iscensätta leken så att den utmanar barnen till rumsligt och matematiskt utforskande: vad får plats i vad, hur många ryms här? och så vidare.

”FRI LEK” ÄR INTE FRI

”För barn är det lek i sig som är viktigt. I lek får barnen möjlighet att imitera, fantisera och bearbeta intryck. [ - - - ] Lek stimulerar fantasi och inlevelse.” Så säger läroplanen också. Finns det en risk att ”lek i sig” trängs undan när förskolläraren för in undervisning i leken? Finns det en motsättning mellan styrd lek och fri lek? Inte enligt Cecilia Wallerstedt.

– Med ”fri lek” brukar vi syfta på barnens egen lek, utan deltagande eller påverkan av vuxna. Men barnens lek med varandra är inte i egentlig mening fri, utan styrs av olika normer, bilder och berättelser, säger hon.

– Och alla barn är inte alltid medskapande i leken. Låt säga att en grupp barn leker en viss film: då blir det de som sett filmen som sätter upp reglerna för leken, och de som inte sett filmen riskerar bli bisittare. Här kan läraren föra in nya element i leken och utmana barnens fantasi så att alla kan vara med på lika villkor.

LEK MED I PLANERINGEN

”Lekresponsiv undervisning.” I det begreppet har Cecilia Wallerstedt och hennes kollegor landat under arbetet med projektet ”Lekbaserad didaktik”. Undervisning som sker i lyhörd respons till leken, och där lärarna deltar och tillför både lärande och fantasi. En sådan undervisning ställer specifika krav på såväl verksamhetsplaneringen som lärarnas kompetens.

– Vi måste ta leken på allvar, också i organisationen. En förskola som vill ge plats för personalens närvaro i leken måste ge utrymme för den i planeringen, säger Cecilia Wallerstedt.

– Och lika viktigt som det är att förskolläraren har med sig vissa ämneskunskaper in i undervisningen och kan stötta som är-dimensionen, är det att hen kan stötta som om. Många förskollärare behöver öva sin skicklighet i att leka och utmana fantasin.

”Lekresponsiv undervisning.” I det begreppet har Cecilia Wallerstedt och hennes kollegor landat under arbetet med projektet ”Lekbaserad didaktik”.

Fakta:

CECILIA WALLERSTEDT

Cecilia Wallerstedt är lektor, docent och prefekt vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande vid Göteborgs universitet.

Hon disputerade 2010 i estetiska uttrycksformer med inriktning mot utbildningsvetenskap. I sin avhandling studerade Cecilia hur barn i förskolan och grundskolans första år kan utveckla sin förmåga att lyssna musikaliskt.

Forskningsprojektet ”Lekbaserad didaktik” är ett samarbete mellan Göteborgs universitet, Högskolan i Kristianstad och Linnéuniversitetet i Växjö och Kalmar med förskolor i Göteborg, Borås och Halmstad. Projektet finansieras av Skolforskningsinstitutet.