hero bild

Att möta föräldrar

För ett barn i förskolan är föräldrarna och pedagogerna på förskolan de viktigaste vuxna i vardagen. Att dessa vuxna kan prata med, och förstå varandra, är av största vikt för barnets bästa – men samtidigt inte ­något självklart.

Personkemi, social och språklig förmåga, kulturell bakgrund, ålder och utbildning är några exempel på faktorer som kan göra kommunikationen människor emellan lättare – eller svårare.

I förskolan möts föräldrar och pedagoger som alla känner barnen väl och tillbringar mycket tid med dem – men i olika sammanhang och miljöer. Och, förstås, i olika roller. Olikheter som kan bidra till skillnader i hur man uppfattar till exempel barnets situation, välmående och utveckling – och svårigheter att förstå varandra.

– Förskolans pedagoger och barnens vårdnadshavare har olika pusselbitar i barnens liv. De är experter på olika plan, kan man säga. Kan de verkligen mötas i sin kommunikation kan de komplettera varandra, men det är inte alltid så lätt.

Det säger Bim Riddersporre, lektor i psykologi vid Malmöuniversitet som forskat på kommunikation mellan föräldrar och professionella inom bland annat förskolan.

– Enligt min erfarenhet är variationen stor, alltför stor, kring hur pass medvetet förskolans pedagoger kommunicerar med föräldrarna. Ju mer den medvetenheten kan öka, desto fler kriser i kontakten mellan vårdnadshavare och pedagoger kan vi undvika.

Börja med att fråga

Bim Riddersporre lyfter fram några grundläggande utgångspunkter i kommunikationen med föräldrarna.

Först: börja inte med att berätta, utan med att ställa frågor.

– En vanlig situation är när pedagogen ska berätta för föräldrarna hur det går för barnet i förskolan. Istället för att direkt redogöra för vad du själv tycker, börja då med att ställa några vänliga frågor: ”Hur tycker ni det går med det här?”, ”Har ni märkt att…?” Då får du en indikation på föräldrarnas inställning som du sedan kan nyansera och anpassa vad du själv säger till, säger Bim.

– Det är ju inte föräldrarna som ska anpassa sin förståelse till vad du väljer att berätta, det kan de ju inte, utan du som pedagog som kan anpassa din kommunikation efter föräldrarnas förståelse.

Bygga en arbetsallians

Extra svårt att mötas kan det vara när oro, osäkerhet och rädsla uppstår, till exempel om föräldrarna måste hantera ny och kanske svår information om barnet. En sådan situation kan vara då pedagogen vill ta upp ett behov av särskilt stöd för barnet.

– ”Vi ser att ert barn har svårt med det här, och vi tycker att särskilt stöd behövs i form av det här” – rakt och tydligt, men kanske också det sämsta sättet du som pedagog kan berätta om ett behov av stöd för föräldrar som inte är medvetna om det. Här blir de överfallna av ny information och kan dessutom få känslan att de inte själva känner sitt barn bäst; som upplagt för konflikt, säger Bim Riddersporre.

– Istället, återigen: börja inte med egna beskrivningar och slutsatser. Hämta in föräldrarnas bild genom öppna frågor om barnet och hur det fungerar hemma. Fyll på med beskrivningar från förskolan, jämför tillsammans och skapa en arbetsallians med föräldrarna kring frågan. För in tanken om stöd gradvis: ”Hen kan få stöd av någon som är extra bra på det här; får jag berätta lite om det?” Så bygger man en bild och en berättelse tillsammans, där alla är delaktiga.

FAKTA: Bim Riddersporre

Bim Riddersporre är lektor i psykologi med utbildningsvetenskaplig inriktning vid Malmö universitet. Hon har forskat och skrivit om relationen och kommunikationen mellan föräldrar och professionella i ett flertal olika sammanhang, t ex doktorsavhandlingen ”Att möta det oväntade. Tidigt föräldraskap till barn med Downs syndrom” (2003), ”Föräldrar och professionella – experter som möts” (2006). Bim Riddersporre är aktuell som medförfattare till den nya boken ”Interkulturellt arbete i förskolan” (2019). Bim har även arbetat i 25 års tid arbetat som klinisk barnpsykolog och logoped i Malmö.