hero bild

Branden stärkte banden

Fosiedal hette en förskola på Holma som hade 80 barn och 25 medarbetare. I maj 2018 brann den ena byggnaden ner. I februari i år dömdes den andra ut på grund av fukt. Nu har förskolans medarbetare och ledning tillsammans med barn och föräldrar tagit sig igenom ett och ett halvt år av kris, evakueringar och tillfälliga lösningar.

Klockan är elva och medarbetarna samlas. Men det är ingen vanlig arbetsdag på Fosiedals förskola. Det är ingen arbetsdag alls: det är söndag, den 27 maj 2018. Likväl är nästan alla här, för de har under natten och morgonen fått veta att deras arbetsplats brunnit ner.

– Först när jag såg det på plats förstod jag vad som hänt, och benen blev som spaghetti. Väggar och tak var borta, allt var bränt, smält och förvrängt, minns Marie Dahlberg, barnskötare på avdelningen Safiren i den byggnad som nu är totalförstörd.

– Några av barnen var också där, och de blev glada när de fick se oss. De trodde att vi bor på förskolan och var oroliga att vi också brunnit upp!

Många ställde upp

Så, vad händer nu? Den frågan har rektor Caisa Olofsson redan sökt svar på under några timmar, tillsammans med områdets utbildningschef. Många samtal. Ett av dem från Holmaskolans rektor, som erbjudit en ledig lokal.

– Där skulle vi kunna ha de äldre barnen. Samtidigt fanns en oanvänd lokal på Snödroppens förskola i närheten för våra yngre, berättar Caisa.

– Stämningen bland medarbetarna på plats var dämpad. Vi var där för att ta hand om varandra i första hand, men när jag frågade om någon kunde och ville hjälpa till, helt frivilligt, med att ställa i ordning dels de nya lokalerna, dels de gamla som blivit rökskadade, så ställde många upp utan att tveka.

Under tre timmars tid ringer sedan Caisa Olofsson och biträdande förskolechef Maria Rantzow runt och informerar alla vårdnadshavare om vad som hänt – men också om att alla barn, branden till trots, har en förskola att komma till på måndag morgon. För under eftermiddagen och kvällen ställer områdets förste förskollärare, ateljerista och medarbetare i ordning pedagogiska miljöer i de två lokalerna.

– Vårt mål var att hålla samman barngrupperna med sina pedagoger för att kunna bearbeta händelsen i trygga sammanhang.

Avlastningssamtal och stöttning

De tillfälliga lokalerna fungerar väl. Samtidigt befinner sig 80 barn och 25 medarbetare mitt i en extraordinär och uppslitande situation.

– Vi i personalen hade avlastningssamtal med psykolog dagarna efter branden, och återbesök en vecka senare. Polisen kom och pratade med oss och barnen. Ledningen satte in extra personal. Vi fick mycket stöttning, säger Marie Dahlberg.

– Vi började bearbeta det som hänt med barnen direkt. Redan på måndagen promenerade vi bort till den gamla förskolan; vi satte oss i gräset utanför och barnen fick rita och prata om vad de kände. Det blev många bilder, texter, frågor och kommentarer.

Kolkonst blev utställning

Marie Rantzow, biträdande förskolechef:

– Hur hjälper vi barnen bäst? Jo, genom att finnas där med dem, lyssna på dem, vara lyhörda för vad de bearbetar genom leken. Vi såg till att det fanns mycket konstruktions- och skapandematerial för barnen i deras nya miljöer.

Innan branden hade några av barnen börjat arbeta med kol. De visste att kol är trä som har brunnit. Efter branden får materialet och skapande med kolkritor en ny och starkare betydelse. Kolkonsten blir en del av en utställning som förskolorna i området ordnar på Holma torg mindre än en månad efter branden.

– Utställningen var mycket viktig, för oss alla. Holma är ett område med stark gemenskap. Branden berörde många här, säger Caisa Olofsson.

Rollerna blev tydligare

Efter sommaren kom de äldre barnen tillbaka från Holmaskolan till Fosiedals förskola. Medarebetare och ledning kan nu se tillbaka på tiden efter branden med lite perspektiv.

– Känslan var väldigt tydlig: vår gemenskap hade verkligen stärkts. När en kris som den här inträffar lägger alla allt annat åt sidan, även gnissel och små oenigheter i vardagen. Vi var – och är – stolta över vad vi klarat av tillsammans, säger Marie Rantzow.

– Branden hjälpte även oss i ledningsgruppen att hitta mer rätt i våra roller. Det blev så tydligt vem av oss som har vilket ansvar: förste förskolläraren var närmast barnen, Marie hade närmare till att stötta medarbetarna och jag, med det övergripande ansvaret, blev lite av en sambandscentral, säger Caisa Olofsson.

– Vi kände också att vi hade en hel förvaltning bakom oss. Med hjälp från vårt pedagogiska utvecklingsteam kunde vi bemanna de drabbade avdelningarna, och medarbetare från hela stan hörde av sig och erbjöd hjälp på olika sätt, säger Marie Rantzow.

Nya platser till 80 barn – igen

Branden har stärkt banden. Men prövningarna är inte över. I slutet av 2018 upptäcks fukt i den kvarvarande byggnaden på Fosiedals förskola, och i februari 2019 tas beslut om evakuering. Nio månader efter branden behöver alltså återigen 80 barn en ny förskoleplats.

– Nu hade vi förstås stor nytta av våra erfarenheter efter branden. Den här situationen var inte lika akut, men samtidigt mer omfattande, för den här gången hittade vi inte ersättningslokaler på Holma, säger Caisa Olofsson.

Fram till sommaren bussades de äldre barnen till Storsjöns förskola på Eriksfält, medan de yngre placerades på kringliggande förskolor på Kroksbäck.

Runt på fem avdelningar

Till hösten är alla tillbaka i området, fördelade på tre olika förskolor.

På Arkitektens förskola finns de tio barn som var tre år på det fjärde då de gick på Fosiedals avdelning Safiren. Idag är de fem år och inne på sin femte förskoleavdelning på ett och ett halvt år. Marie Dahlberg har varit med dem hela vägen.

– De här barnen från gamla Safiren har kommit varandra mycket nära, de har en alldeles speciell sammanhållning. Det tror jag beror på att de har upplevt den här tiden tillsammans. Inget ont som inte har något gott med sig.