hero bild

Lillsjöns förskola i filmens värld

Med filmens och bildens hjälp förflyttar sig barnen på Lillsjöns förskola till en annan värld. Det ger dem möjligheter att utforska och reflektera över olika upplevelser och känslor.

Det är mörkt i vilorummet på Lillsjöns förskola. Ett vitt lakan är upphängt över den glasade mellanväggen. Takets ljusinsläpp döljs av ett mörkblått lakan. På golvet ligger en rund matta i en dovt grön nyans. Nio barn och två pedagoger sitter runt mattan, längs med väggarna. Barnen tittar förväntansfullt mot lakanet när projektorn sätts igång och filmvisningen inleds. De går blixtsnabbt in i handlingen – den här filmen har de sett tidigare. Huvudkaraktären heter Amanda och hon längtar till hösten.

Det är sommar, solen skiner och en rad olika djur skymtar förbi – fjärilar, hästar, grisar, bin, sländor och fåglar. Några barn pratar konstant, andra betraktar det som utspelar sig på den vita duken. Det regnar och alla är bortresta. Amanda längtar till hösten då hon ska börja i en förskoleklass med nya barn, dessutom fyller hon år på hösten. Då kan man plocka svamp i skogen.

– Flugsvamp är farlig, den kan man inte äta, säger ­

Nadja, 4 år.

– Titta nypon, säger flera barn.

– Nypon har vi sett på våra promenader, berättar Erica Alander, förskollärare och IKT-ombud.

– Fågel, utropar Ayan, 3 år, när några fåglar flyger förbi.

– Det är en fiskgjuse, förtydligar han efter att Erica fyllt i.

– Fåglarna flyttar för att det blir kallt här, säger Nadja.

– De ska åka hem, säger Medina, 4 år.

– De vill åka till ett varmt land, säger Jack, 4 år.

– Hej då fåglarna, ropar alla barnen samtidigt som de vinkar åt dem.

Flera språk

Amanda sitter vid stranden och fryser, hon blir bjuden på jordgubbar och saft. Det märks att barnen har sett filmen innan, de vet vad som kommer att hända.

– Nu ska hon bada, säger Ahmed, 3 år.

– Hej då Amanda, säger barnen i kör och när filmen är slut skuttar de upp från golvet.

Filmen Amanda längtar till hösten är fem minuter lång. När filmen är klar visas den en gång till, nu på arabiska. Barnen sätter sig ner igen. Två av dem lägger sig ner på den runda mattan och sjunker in i filmens värld. Några av de arabiska orden upprepas under tiden som filmen spelas upp, och barnen säger än en gång ”hej då” till Amanda.

– Innan vi visar filmen för barnen ser vi den själva så att den passar vår barngrupp, ser Erica.

– Vi visar alltid filmen på svenska och ett annat språk, det kan vara arabiska, serbiska, kurdiska eller pashto. Det är ett bra verktyg och ett sätt att delge barnen deras hemspråk, säger Ann-Louise Mårtensson, förskollärare.

Bra perspektiv

Ann-Louise sitter med några barn och tittar i ett album som bland annat innehåller bilder från filmen. Barnen lyssnar, pekar och berättar om vad som händer i filmen.

– Dokumentationen gör att vi kan reflektera tillsammans med barnen om olika saker som visas, vad som händer i filmen och varför Amanda längtar till hösten, säger Ann-Louise.

– Vi uppskattar filmerna som vi har tillgång till. De ger dessutom ett bra perspektiv på olika etniciteter vilket passar in på ett av våra kvalitetsmål – normer och värde, säger Erica.

Igen och igen

Pedagogerna har även satt upp bilder ur filmen, de hänger i barnhöjd på en av väggarna i lekrummet.

– Vi ser samma film fyra gånger under en månads tid. Det gör vi för att vi ska kunna gå djupare in i berättelsen. För att stimulera barnen hänger vi upp bilder från filmen vi sett. Antingen på väggen i lekrummet eller i kapprummet så att barnen även kan reflektera över filmerna tillsammans med sina föräldrar, säger Erica.

Några tekniska prylar, som kamera, surfplatta och dator, står ständigt framme på den låga byrån i lekrummet.

– IKT, informations- och kommunikationsteknik, ska vara levande och tillgänglig i vardagen. När barnen får lust att skapa själva så kan de utforska, filma eller ta upp kameran och fota, säger Erica.