Det är inte så att hon har för lite att göra; inte alls. Men Christina Thurell, psykolog i förskolan, skulle vilja användas mer. I krissituationen är hon en viktig resurs, och det vill hon vara även i det dagliga och förebyggande arbetet; mer än idag.

Psykolog Christina Thurell arbetar i Malmö stads förskoleförvaltning: till 50 procent för område Innerstaden, till 50 procent för område Söder. Hon arbetar aldrig direkt med barnen och träffar endast undantagsvis föräldrar. Hon finns till för förskolans medarbetare, som stöd och resurs.

Att ”rycka in” vid situationer av kris, oro och problem, när ”något händer”, är en viktig del av hennes arbete, och den som kanske vanligen förknippas med psykologens roll. Men det finns en annan del, viktig den med: att hjälpa till med fortbildning och verksamhetsutveckling.

– Jag kommer gärna ut till förskolorna för handledning till arbetslag, och håller även föreläsningar och studiecirklar. Jag är här för att dela med mig av mitt psykologiska kunnande till alla i förskolan. Vi psykologer skulle kunna användas mycket mer i det förebyggande arbetet för barnens hälsa, säger Christina Thurell.

– Anknytningen är ett bra exempel. Jag och mina kollegor skulle vilja ge precis alla fortbildning om anknytning och inskolning om vi bara fick möjlighet! Jag är säker på att det hade gjort skillnad på sikt.

Christina Thurell kan inte nog understryka anknytningens betydelse för barnens trygghet och utveckling i förskolan.

– Med anknytningen lägger vi grunden för barnets trygghet, sedan bygger vi på därifrån. Men saknas den från början ger det ofta problem längre fram. Inskolningen är oerhört viktig, men jag är inte säker på att alla våra barn får en likvärdig inskolning idag. Här kan vi göra mer.

Prata sig framåt tillsammans

Skillnad varje dag gör Christina Thurell för de medarbetare hon hjälper genom konsultation och avlastningssamtal, enskilt eller i grupp. Vid en konsultation träffar psykologen vanligen ett arbetslag 3-4 gånger om en avgränsad situation, ofta ett enskilt barn.

– Tillsammans hittar vi strategier för pedagogerna att möta barnet. Det är viktigt att var och en kan känna sig öppen och fri i våra samtal. Jag ställer massor med frågor, lyssnar in svaren och sammanfattar, berättar Christina.

– Jag undviker helst att komma med direkta råd och instruktioner. Det är när man får tänka till själv och prata sig framåt tillsammans som det händer saker. Ibland går det fort, ibland tar det längre tid. Men bara att få lägga ut sina bekymmer och sin frustration på bordet kan göra en fri i tanken.

En kris varannan vecka

En gång varannan vecka, i genomsnitt, uppstår en krissituation som kräver en mer akut insats. Krisen kan beröra en person, en avdelning, en förskola, ett helt område. Ett barn som fått en allvarlig sjukdom, eller en förälder, eller en medarbetare. En olycka, ett barn som försvunnit. Oro för ett barns välbefinnande, hotfulla föräldrar. En skjutning i området, en misstanke om sexuellt övergrepp. Eller något annat.

– En kris är en extraordinär situation där en eller flera medarbetare erbjuds – och har rätt till! – stöd och hjälp att hantera och bearbeta något som hänt, händer eller kan komma att hända. Om ett barns förälder är allvarligt sjuk, till exempel, lägger vi tillsammans upp en plan för hur pedagogerna kan bemöta barnet och föräldern framöver; vilka frågor som kan komma upp, hur vi gör om föräldern dör med mera, berättar Christina.

Normal reaktion i onormal situation

Efter en akut händelse erbjuds alla som har berörts avlastningssamtal med en psykolog, i första hand i grupp. Utöver att få en gemensam bild av det som hänt kan psykologen ge information om vilka reaktioner man eventuellt kan få efter en kris; reaktioner som är normala efter en onormal händelse.

– ”Jag är så glad att du berättade att man kan reagera på det här viset, annars hade jag trott jag blivit sjuk eller tokig” är en återkoppling jag fått flera gånger. Då känns det att jag har kunnat hjälpa någon förstå sig själv lite grann – och det känns bra.