Malmö stads förskolor har snart haft två år med nya ledarroller. Maria Ohlander är en av dem som tog steget från förskollärare till förste förskollärare. Hon saknar relationen med barnen men inspireras av möjligheterna att utveckla den pedagogiska verksamheten.

Den 1 november 2016 tillträdde Maria Ohlander tjänsten som förste förskollärare för de tre förskolorna Sparven, Maskrosen och Vildrosen. Hon visste inte riktigt vad hon gav sig in i, men hon visste varför hon ville prova.

– Jag hade jobbat som förskollärare i åtta år och trivdes jättebra i yrket, men ibland kände jag att jag ville… mer. Framför allt ville jag arbeta mer med pedagogisk utveckling. I rollen som förste förskollärare skulle jag få göra det, i ett större sammanhang, med fler barn och fler pedagoger, berättar Maria Ohlander.

– Men det var svårt i början. Eftersom yrkesrollen var ny kunde jag inte kika på hur andra gjort. Från att ha jobbat på en avdelning skulle jag plötsligt dela min tid på tre förskolor, alla med sin egen kultur, sina egna förutsättningar och sina egna behov av utveckling. Vad är viktigast? Vad ska jag prioritera?

LEDA PÅ OLIKA SÄTT

Maria understryker att hon redan från början fick mycket stöd av sin förskolechef och sitt pedagogiska utvecklingsteam, och att nätverket med förste förskollärare i område Öster har varit värdefullt. Men det tog tid för henne att landa i sitt nya uppdrag. Svårast var det att ta på sig den ledarroll som förste förskolläraren ska ha för den pedagogiska utvecklingen.

– Jag ser mig inte som en naturlig ledare, men jag har insett att man kan leda på många olika sätt. Förändring måste komma från medarbetarna själva, inte för att jag har sagt vad de ska göra. Att vara mjuk och lyhörd, och utgå från forskning och beprövad erfarenhet – det är mitt sätt att leda.

BYGGA VIDARE

Efter snart ett och ett halvt år som förste förskollärare har Maria Ohlander hittat in i rollen och hur hon bäst kan ge sina tre förskolor med sina nio avdelningar och trettio medarbetare stöd.

– Nu går vi i våra egna fotspår. Vi satte grunden förra året och nu bygger vi vidare på den. Bland det viktigaste att förstå för mig har varit att olika avdelningar kan ha väldigt olika behov av stöd från mig. En avdelning kan behöva hjälp med att lägga upp en pedagogisk struktur för hur en dag ska se ut, för en annan kan det vara en lång diskussion om vad ett begrepp som ”det kompetenta barnet” egentligen betyder som leder vidare.

På frågan om vad som är tråkigast respektive roligast med rollen som förste förskollärare behöver Maria inte fundera länge.

– Att jag är längre från barnen nu är tråkigast. Även om jag arbetar i barngrupperna och de flesta barn vet vem jag är, så är det förstås en helt annan sak än att ha sin egen barngrupp varje dag. Som förste förskollärare har jag framför allt vuxenrelationer, säger hon.

– Roligast är att se att mitt arbete verkligen ger förändring för barnen, även om jag inte är lika nära dem nu som tidigare.