Tre kollegor med olika erfarenheter, utbildning och personligheter fick tillsammans barnens fantasi att blomma ut. Ett gemensamt intresse för äventyrspedagogik och respekt för varandras kompetenser blev nyckeln till framgång för arbetslaget som vann Malmö pedagogpris hösten 2019.

Nicke Ping i Oxie byggdes 2014 och är med sina 114 barn en av Malmös största förskolor. Förskollärare Sandra Lagerholm har varit med sedan starten. Efter en föräldraledighet kom hon tillbaka till jobbet med nytt perspektiv.

– Jag ville skapa mening för barnen på ett nytt sätt. Ska de lära sig saker måste det vara roligt, allt lärande måste ske i ett sammanhang.

Sandra hade läst om storyline och fascinerats. Nu ville hon hitta ett berättande som stimulerade barnens fantasi och i äventyrspedagogiken fann hon inspiration för det hon sökte. Kollegorna Maria Ingheden och Annelie Niklasson, båda barnskötare, var genast med på noterna.

– Det är ett fantastiskt roligt sätt att jobba på, säger Annelie. Man lever med det hela dagarna. Jag har jobbat i förskolan sen 1985 och jag har aldrig haft så här roligt, man får ut så mycket av barnen och även föräldrarna engagerar sig.

Barnen medskapande

Idag arbetar Sandra, Maria och Annelie inte längre på samma avdelning, men de gemensamma erfarenheterna av äventyrs­pedagogiken lever kvar i ett fortsatt samarbete mellan avdelningarna. Och barnen minns fortfarande, pratar gärna om de tre äventyren: Musen Mini, Jakten på Klonkerna och nu senast Mofflornas resa tillbaka.

Upplägget för äventyrspedagogiken går i korthet ut på att man planterar olika spår och uppdrag som barnen följer för att bli medskapande i ett äventyr. För barnen finns inga rätt eller fel, det är bara fantasin som styr. Samtidigt är grundupplägget väl genomtänkt och kopplat till läroplansmålen.

Efter höstens äventyr nominerades arbetslaget av barnens föräldrar till Malmö pedagogpris, som de också vann. De tre kollegorna är överens om nyckeln till det lyckade samarbetet.

– Vi ser oss som ett lag med tre olika kompetenser, man hittar sina roller och alla bidrar, vi rådfrågar varandra.

Reflektionstid för alla

Eftersom Sandra som förskollärare har planeringstid har hon kunnat gå undan och jobba igenom upplägget, och säkerställa att målen uppfylls. Men även Maria och Annelie har haft tid för reflektion och utvärdering. Ett öppet arbetssätt där man ger varandra tid har varit självklart för gruppen, då det verkat för det bästa resultatet för barnen.

– Som barnskötare kan jag ansöka om reflektionstid, men det har inte behövts. Utbildning är såklart viktigt i sammanhanget, sen handlar det om vad man gör av den. Det viktiga är att fokusera på människan och att man kan samarbeta, menar Annelie.

Det är också tydligt att det gemensamma engagemanget kring arbetssättet varit viktig. Alla tre är genuint intresserade och har sporrat varandra i arbetet med att få barnen att släppa loss och gå in i leken, i äventyret.

– Vi ville hitta tillbaka till fantasin och barnens inre lekvärld. I början blev det en del ’nej, det där är inte på riktigt’, men sen började det kreativa tänkandet, berättar Sandra.

Föräldraengagemang

Att vara tre personer i olika åldrar, med olika bakgrunder och personliga egenskaper har varit en stor tillgång, menar laget. Någon är mer bekväm med att gå in i olika karaktärer, medan någon annan är bättre på att lyssna och observera. Tillsammans har man lyckats fånga in och göra alla barn i gruppen delaktiga, även de som inte alltid syns och hörs.

Att barnens engagemang varit starkt vittnar också det faktum att föräldrarna blivit delaktiga i förskolans verksamhet om och lärandet har fortsatt i hemmet. Något som uppmuntrades på ett föräldramöte, där barnen förberett uppgifter inom äventyret för föräldrarna att lösa. Sandra:

– Det är ju barnen som kan detta, de kan gå in i olika världar i sin fantasi. Det är fantastiskt att vi kunnat utnyttja den här kraften som faktiskt nästan bara barn har!