hero bild

Dottern visade vägen

Mötet med dotterns förskola fick Patrik Mc Glinn att utbilda sig till förskollärare, något han efter fem år i yrket aldrig ångrat.

– Jag har ett otroligt roligt och skiftande arbete. Att jobba med barn är utvecklande och energigivande varje dag, intygar förskollärare Patrik McGlinn.

Han var 32. Han hade fjorton år i restaurangbranschen bakom sig och hade nyligen bildat familj. Trött på sena kvällar och oregelbundna arbetstider funderade han på att jobba med något annat; kanske något med barn, kanske fritidsledare? Så började hans dotter i förskolan.

– Det var uteförskolan Stock och sten i Pildammsparken och… den var bara så himla bra. Fin stämning, bra verksamhet och blandad personal. ”Oj, kan det vara så här att jobba i förskolan!”, tänkte jag, det kändes jättespännande. Så jag sökte in till utbildningen.

Patrik Mc Glinn ler över minnet där han sitter i personalrummet på Brodda förskola på Djupadal. Det var nio år sedan. 2020 är han inne på sitt femte år som förskollärare. Han har inte ångrat sitt vägval en sekund.

– Jag har ett otroligt roligt och skiftande arbete. Att jobba med barn är utvecklande och energigivande varje dag. Själv är jag även väldigt förtjust i den teoretiska, utforskande sidan av yrket; jag vill gärna förändra och prova nya saker, säger Patrik.

Vara man i förskolan

Han må inte ha ångrat sig en sekund, men när Patrik kom ut på sin första VFU-praktik under utbildningen blev han i alla fall något fundersam.

– Skrämd, rentav! Jag hamnade på en förskola med ingrodd, prestigefull stämning, där ingen man jobbat på mycket länge och där vårdnadshavare ifrågasatte varför jag var där. Något helt annat än min dotters förskola… Jag bestämde mig för att inte bli nedslagen och sammantaget hade jag en jättebra tid där, men jag fick bemöta frågor som jag inte hade tänkt ut svar på.

Patrik fick för första gången på allvar reflektera över det faktum att han är man i ett yrke där 93 procent (i Malmö) är kvinnor; ett yrke det finns en mer eller mindre levande traditionell uppfattning om att kvinnor är bättre lämpade för.

– Men det är också den enda negativa erfarenhet jag haft av att vara man i förskolan. Jag har alltid blivit väl bemött med stor tilltro av kollegor och vårdnadshavare. Mitt råd till blivande eller nya manliga förskollärare i samma situation är: var tydlig med vem du är och bjud på dig själv.

Så frön i barnen

På Brodda förskola är Patrik Mc Glinn en av hela fyra män bland 14 medarbetare.

– För mig är åldersfördelningen viktigare än könsfördelningen: att ha en bra mix av äldre med erfarenhet och yngre med friska idéer – om man ska generalisera – spelar större roll för mig i mitt jobb än hur många män vi är.

Men samtidigt…

– Att min kollega Mikael med 30 år i förskolan fanns här när jag började var en trygghet för mig, utan tvekan. Och när vi är flera män på en förskola slipper jag känslan av att som ensam man behöva representera någon slags maskulinitet. Då är jag alltid Patrik först och främst.

Likväl: kan man som manlig förskollärare bidra med något särskilt just för att man är man? Patrik funderar på frågan, ganska länge.

– Inte i sig, som jag ser det. Men jag tänker att vi sår frön i barnen. De kommer att gå vidare i livet med erfarenheten att både män och kvinnor jobbar på förskolan och att det inte är något konstigt med det.