Erika Ekman är sfi-lärare och lärare i svenska som andraspråk på gymnasienivå. Under höstterminen kommer hon att arbeta i en för henne ny värld: förskolans.

Bakgrunden till Erika Ekmans uppdrag är den stora flerspråkigheten på Malmö stads förskolor. Den ställer stora krav på det språkutvecklande arbetet och om man som pedagog inte själv har svenska som modersmål kan det bli extra utmanande. Under höstterminen kommer Erika att jobba med personalen på tio utvalda förskolor i Malmö stad för att stärka språket där det behövs.

Berätta lite om dig själv – vad har lett dig hit?

– Jag hade en stark känsla av att jag kunde göra det här på ett bra sätt. På min förra arbetsplats åkte jag till Libanon och pluggade arabiska på ett stipendium för att förstå hur det känns att som vuxen lära sig ett språk som är långt ifrån sitt eget. Jag ville verkligen förstå hur det känns i kroppen, hur saker som dagsform kan avgöra.

Hur kommer du att lägga upp arbetet på förskolorna?

– Jag kommer att vara med i förarbetet för högläsningen inom språkutvecklingsprojektet.

Det går inte att ändra folks språknivå på så här kort tid. Min uppgift blir att se hur man kan anpassa verksamheten. Jag kommer också att prata om hur man kan självutvecklas: man får jobba med sig själv i workshops och hitta språkområden där man har brister. Sen blir det till att plugga och skriva ner ord. Många pedagoger gör redan det, jag är imponerad av hur öppna de är när de pratar om språk. De berättar att de ibland måste googla när de läser för barnen för att förklara ett svårt ord. Alla kan utveckla sitt språk. Vi har olika förmågor när vi har svenska som modersmål också, det handlar om en medvetenhet.

Inom förvaltningen kan man göra allmänna anpassningar. Ordlistor inför föreläsningar med tungt språk hjälper alla. Har man fått kolla igenom centrala begrepp inför en föreläsning kan det göra att man lyssnar bättre.

Vad vill du ha åstadkommit när terminen är slut?

– Det ska inte finnas någon som känner sig osäker på sin arbetsplats på grund av sin språkliga förmåga. Om man gör det ska man vara trygg i att be om stöd från kollegor. Sen hoppas jag att vi hittar metoder för att komma runt de hinder som kan finnas för att barnen ska möta ett rikt och nyanserat språk. Vissa saker är svåra att få bort, saker som rent objektivt är jättesvåra i svenskan. Det finns ingen poäng med att gå och känna sig dålig för att man inte alltid pratar grammatiskt korrekt, man behöver bara hitta metoder för att hantera det.

Kan du ge oss något bra och konkret tips?

– Ju mer överens man är om att saker betyder samma sak desto lättare är det att reflektera över vad barnen lärt sig. Allt blir mer mätbart om man i arbetslaget är medveten om sin språkanvändning. En konkret och bra idé är att i en pedagogisk lärmiljö inte bara skriva ner syfte och vad barnen ska lära sig inom ett tema utan också en lista på ord som ska ingå. Då kan man läsa på om man inte har så stort ordförråd. Det underlättar också för vikarier.