Stina Wirsén illustrerar och skriver böcker som lockar barn till läsning. Hon slår ett slag för en välfylld bokhylla, lustfylld läsning och konstens skapande värld.

Författaren och illustratören Stina Wirsén är engagerad i barns rätt till konst och litteratur.

Hon har samarbetat med Malmö stads förskolor i olika projekt och är i full färd med att färdigställa en ny bok i Vem-serien. Flera av hennes barnböcker har filmatiserats. Hon har under hela sitt författarskap besökt ett stort antal förskolor, haft workshops med olika teman och mött många barn.

– För mig är det centralt att jag själv har barn, och att arbeta nära barn eftersom jag tycker att man vinner mycket på att möta sin målgrupp. Det gör också att jag minns hur det var när jag var liten. När man skriver personligt om att vara liten är det en fördel att ha tillgång till minnen av hur man själv upplevde saker och ting, säger Stina.

Varför valde du bilden som ditt språk?

– Jag har tecknat och målat ända sen jag var mycket liten. Det är ganska vanligt att barn slutar rita och måla efter ett tag men jag slutade aldrig. Det var för mig väldigt lustfyllt. Jag hade turen att växa upp i sammanhang där det togs på allvar med många förebilder inom bild, form och uttryck.

Hur viktigt är det för barn att jobba med bild?

– Att rita och berätta har med språket att göra och är centralt för människan. Rita och berätta gör nästan alla barn som får tillgång till färg och målarpenslar och där har förskolan en viktig roll. De flesta förskolorna har ett kreativt rum där det inte är så noga om det kommer färg på golvet.

Hur bidrar dina illustrationer till bokens budskap?

– När jag vänder mig till små barn fokuserar jag på det som är viktigt. Ganska ofta handlar det om känslor i mina böcker och då skalar jag bort det som inte är viktigt för berättelsen. Bilderna blir starkare om man inte har annat runtomkring.

Hur tänker du kring högläsning för barn?

– Jag vill flagga för vikten av att få in högläsning i vardagen, gärna i mindre grupper. Några barn är supermotiverade och de behöver en lugn stund där man tar litteraturen på allvar. Då kan man utöva mer avancerad läsning. Andra barn hoppar runt oavbrutet, och det är viktigt att inte sluta läsa för dem. De tar ofta till sig mycket mer än man tror. När jag har läst för studsiga barn har de snappat upp det mesta i alla fall. Alla barn har rätt att få veta att litteraturen finns och att det är en spännande värld att vara i. När fina lässtunder uppstår är det fantastiskt. Som pedagog tycker jag man ska ta sig rätten att välja de böcker som man själv tycker om, då blir det mycket roligare läsning. Pedagoger tycker om olika böcker så det blir ändå en variation för barnen. Det är också bra att lyssna in barnen och låta dem få välja ibland.

Alla barn har rätt att få veta att litteraturen finns och att det är en spännande värld att vara i.

Hur ser du på att läsa böcker på flera språk?

– Att se små barns sätt att ta till sig böcker och bilder, att öppet lyssna även på böcker som läses på ett språk de inte behärskar är imponerande och hoppfullt. Korta böcker tål att läsas igen och igen, på olika språk, barnen sitter kvar även när de inte kan språket – de har ju fått höra sagan även på ett språk de behärskar. En rikedom inte minst för de barn som har svenska som modersmål, att så tidigt få höra andra språkmelodier och snappa upp nya ord.

Är det skillnad på hur dina böcker tas emot av barn respektive vuxna?

– Ja, vuxna kan ibland reagera på figurerna och tycka att de är fula, men de flesta barn fungerar inte så. Barn kan få hjälp att formulera sina känslor genom boken. Till exempel kan ett barn som är argt bläddra i boken som handlar om någon som är arg. Barn kan leka böckerna, göra ett litet drama av det och på så sätt bearbeta både läsupplevelsen och egna erfarenheter. Leken är oerhört central och leken i sig är språkutvecklande.