Ser du transduktionen?

Analysbegreppet transduktion kan hjälpa oss att förstå barns meningsskapande och lärande. Begreppet utgår från att mänsklig kommunikation är uppbyggd av olika tecken som tal, kroppsspråk och ansiktsuttryck.

I övergången till den digitala kommunikationen och samvaron får vi omedelbar tillgång till en mängd olika tecken som fingerrörelser på skärmen, text, ljud, emojis. Relevant för förskolans värld blir här hur det i övergången till ett nytt tecken uppstår ett lärande, en upptäckt av något nytt.

Susanne Kjällander är doktor i didaktik och lektor i barn- och ungdomsvetenskap vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet. Hon har studerat hur vi kan få syn på hela kedjor av transduktion – transduktionskedjor – om vi är uppmärksamma.

– Att förstå transduktion är särskilt användbart när de digitala verktygen kommer in i förskolan. Det hjälper oss att se hur dessa inte alls tar över, utan att allt verkligen fungerar multimodalt. Det går fort när barnen jobbar med plattor och appar. Då är det användbart att ta på sig transduktionsglasögonen.

En transduktionskedja kan uppstå blixtsnabbt och är något vi får syn på, inte något vi kan planera eller organisera. Däremot kan man som pedagog i förskolans värld vara mån om att barnen har tillgång till olika tecken som kan bilda kedjor.

Läs mer om transduktionsbegreppet i boken Digitalisering i förskolan på vetenskaplig grund av Susanne Kjällander & Bim Riddersporre (red.), Natur & Kultur.