Ta vara på övergångarna

Icke-vetandet, att inte veta, är inte ett hot utan en möjlighet. Det är en central tanke i filosofen Jonna Bornemarks bok Horisonten finns alltid kvar. För Fokus förskola kopplar Jonna sina tankar till det här numrets tema, övergångar, med fokus på övergångar i livet och vad de innebär för oss.

En övergång är vägen från något till något annat. Från något gammalt till något nytt, från något bekant till något okänt. Vi ställs inför många övergångar i livet. De har alla det gemensamt att de innebär omställning och förändring.

Flera övergångar i livet väljer vi själva, som att flytta eller byta jobb, gifta oss eller skilja oss. Andra väljer livet åt oss, som att födas och åldras, eller förlora någon som står oss nära.

– En livskris och en övergång i livet är samma typ av rörelse, bara mer eller mindre omskakande. Båda är tillfällen i livet då vi får nya vad-heter: då frågan ”Vad är viktigt?” måste riktas om. Skillnaden består i hur djupt våra grundläggande vad-heter förändras.

Bejaka öppenheten

Det säger filosofen Jonna Bornemark, på telefon från Stockholm. Med vad-heter menar Jonna vad som finns – och som kan förändras – i en viss situation.

– Framförallt vad som är viktigt i en värld där det alltid finns mer, där allt inte kan vara lika viktigt samtidigt, förtydligar hon.

I Jonna Bornemarks senaste bok, Horisonten finns alltid kvar, står vår relation till det vi inte vet i fokus. Icke-vetandet.

– Vi är så vana att sätta vetande och icke-vetande i motsats till varandra, när de i själva verket alltid är förbundna med varandra. Varje nytt vetande innehåller nya frågor. Det är så vetenskap fungerar, eller borde fungera, säger Jonna.

– Istället för att försöka acceptera att vi inte vet och låta oss drivas av nyfikenhet, så skärmar vi av oss från icke-vetandet, värjer oss för det och odlar kontrollkänslor.

Det märks inte minst vid övergångar, då vi ställs inför det nya och det okända.

– Jag tror att man ska bejaka öppenheten som alltid finns i en övergång: jag vet faktiskt inte riktigt vad som blir viktigt i det nya, inte när jag just hamnat där. Istället för att bli stressad av att genast behöva veta allt och ha kontroll… så kan jag slappna av. Det är ibland lättare än vi tror att vila i att vi inte vet.

Stanna och tänk till

Den tydligaste bilden av en övergång är nog en bro. När vi går över en bro befinner vi oss på bron samtidigt som vi rör oss över den – och samtidigt är vi varken där vi kom ifrån eller dit vi är på väg. Övergången är både ett tillstånd, en rörelse och ett mellanrum.

Jonna Bornemark talar om paktivitet – ett begrepp hon själv uppfunnit för att beteckna hur aktivitet kan födas ur passivitet; hur vi passivt kan ta emot en rörelse och rikta den som vi vill genom egen handling.

– En övergång är alltid paktiv. Även om du inte väljer den så kan du välja hur du tar dig an den. Låt oss stanna till där på bron en stund och tänka. Tänka på de existentiella frågorna som ryms i den övergång vi befinner oss i. Då kan vi få syn på vilka möjligheter vi har och handla därefter, säger Jonna.

Hon tar de två övergångarna i livet studenten och pensionen som exempel.

– ”Vad ska du göra nu då” frågar ju alla mostrar på studentfesten, och svaret kanske inte finns i Platsjournalen eller universitetskatalogen. Hela livet ligger ju öppet! Samma sak för den som går i pension: ”Nu har du inga måsten längre, vad skönt” säger vännerna välmenande, men många upplever istället pensionen som tom och meningslös. Vad ska jag leva för? Vad ska jag göra av mitt liv? Vi behöver tid och rum att tänka på det.

Jag är snarare orolig för motsatsen: att vi stressar oss igenom övergångarna och inte lyssnar på dem, det tycker jag är ett samtidsfenomen. Allt ska gå så snabbt och smidigt!

Övergången formar oss

Jo. Men vi vill ju inte heller fastna på den där bron och leva livet där? Övergången är trots allt något tillfälligt. Eller? Jonna Bornemark håller med, men ändå inte.

– Jag är snarare orolig för motsatsen: att vi stressar oss igenom övergångarna och inte lyssnar på dem, det tycker jag är ett samtidsfenomen. Allt ska gå så snabbt och smidigt! Övergångar är en så viktig del av livet, för de formar ju hur vi lever sedan, säger hon.

– Tyvärr är övergångarna liksom kriserna ofta en privatsak idag. Vi pratar inte med någon om våra existentiella frågor förrän vi mår dåligt. Vi behöver alla ge uttryck för våra tankar om vårt liv: om genom att prata, skriva, måla, dansa eller något annat spelar ingen roll. Bara vi gör det.

Fotnot: Jonna Bornemark skriver just nu på en bok om livets första och största övergång: graviditeten och födelsen.