Egenkontroll. Foto: Anders Ekström.

Egenkontroll

Alla som bedriver en verksamhet ska planera och kontrollera sin verksamhet för att motverka eller förebygga olägenheter för människors hälsa eller miljön. Detta är ett krav i lagstiftningen, miljöbalken.

Egenkontroll - eget ansvar 

Enligt miljöbalken har den som driver ett företag eller en verksamhet - verksamhetsutövaren - ansvaret att självständigt följa miljöbalkens regler, föreskrifter som meddelats med stöd av miljöbalken samt de beslut och domar som myndigheter har fattat. Det är verksamhets­utövarens ansvar att ta reda på bland annat vilka lagkrav som gäller för verksamheten samt hålla denna kunskap upp­daterad, utan att någon myndighet påtalar det. Ansvaret omfattar även att undersöka och kontrollera verksam­hetens påverkan på miljö och hälsa och följa upp resultaten av miljö- och hälsoskyddsarbetet. Detta kan göras genom till exempel mätningar och nedskrivna rutiner. Ansvaret kan gälla även när verksamheten är avslutad.

Detta ansvar kallas egenkontroll och finns reglerat i 26 kap 19 § miljöbalken. I förordningen (1998:901) om verk­samhetsutövarens egenkontroll finns ytterligare bestämmelser som gäller för de som omfattas av anmälnings- eller tillståndsplikt enligt 9 eller 11-14 kapitlet i miljöbalken.

Olika krav beroende på vilken verksamhet du har

I ansvaret ingår en skyldighet att skaffa sig den kunskap som behövs för att skydda omgivningen med hänsyn till verksamhetens art och omfattning. Detta gäller alla. För tillstånds- eller anmälningspliktiga verksamheter gäller mer preciserade krav på egenkontrollen.

Särskilda krav på egenkontrollen har

Omfattning och anpassning

Egenkontrollen ska anpassas till verksamheten. En komplex verksamhet där riskerna är stora för människors hälsa eller miljön, bör ha en mer omfattande egenkontroll än om verksamheten är enkel eller medför en liten risk för miljön.

Kontrollprogram

Om miljöförvaltningen förelagt kontrollprogram för en verksamhet gäller det parallellt med bestämmelserna om egenkontroll.

Miljöledning

Införande av miljöledningssystem är, till skillnad från kraven på egenkontroll, frivilligt. Verksamheter som infört miljöledningssystem som till exempel ISO 14001 eller EMAS, bör i allt väsentligt redan följa kraven på egenkontroll, men även dessa verksamheter kan behöva komplettera ledningssystemet för att uppfylla kraven på egenkontroll.

Påföljder

Miljösanktionsavgift är en administrativ avgift som ska betalas av en verksamhetsutövare om inte kraven följs enligt bland annat egenkontrollförordningen. Detta gäller tillstånds- och anmälningspliktiga verksamheter. Miljönämnden/miljöförvaltningen beslutar om miljösanktionsavgift.

En annan påföljd kan vara att åtal väcks om inte kraven på egenkontroll följs.För verksamheter som inte är tillstånds- eller anmälningspliktiga finns inga bestämmelser om miljösanktionsavgift vid bristfällig kontroll, men avgift kan bli aktuell för överträdelser av andra regler.

För alla verksamheter gäller dock att tillsynsmyndigheten kan förelägga om att vidta åtgärder om just egenkontrollen är otillräcklig. Vilka överträdelser som medför miljö- sanktionsavgift framgår av bilagan till förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter.

Egenkontroll enligt andra lagar

Enligt arbetsmiljölagstiftningen gäller krav på "systematiskt arbetsmiljöarbete" (det som tidigare kallades internkontroll). Det systematiska arbetsmiljöarbetet granskas av statliga Arbetsmiljöinspektionen (tidigare Yrkesinspektionen), det vill säga inte av kommun eller länsstyrelsen.

Kraven i räddningstjänstlagen för förebyggande brandskyddsarbete är också en form av egenkontroll. Närmare anvisningar finns i Räddningsverkets Allmänna råd 2001:2 Systematiskt brandskyddsarbete.

För vissa verksamheter finns ytterligare bestämmelser i andra lagar om särskild egenkontroll. Det gäller t.ex. krav på egenkontrollprogram enligt livsmedelslagen för livsmedelsindustri, restauranger med flera.

Senast ändrad: 2018-08-10 08:16