Publicerad 2018-04-19 09:51

Senast uppdaterad 2018-04-19 11:12

Rundvandring tryggar barnens miljö

Trygghetsvandring med barnen på Svansjöns förskola.

Trygghetsvandring med barnen på Svansjöns förskola.

När Wilma, Diana, Alyssa och My går trygghetsvandring på Svansjöns förskola tar de chansen att berätta hur de upplever olika platser i inne- och utemiljön. Grönt kort: det känns bra. Rött kort: det känns inte bra. Trygghetsvandringen är ett konkret sätt att se miljön ur barnens perspektiv.

Att göra trygghetsvandring är en viktig del av planen mot diskriminering och kränkande behandling hos Malmö stads förskolor. Vandringen, som genomförs i små barngrupper, hjälper pedagogerna att se och förstå ute- och innemiljön ur barnets perspektiv. Otrygga miljöer kan upptäckas och åtgärdas och på så sätt ökar tryggheten för barnen. Svansjöns förskola har nyligen påbörjat årets första trygghetsvandringar.

– Trygghetsvandringen är ett konkret sätt att se miljön ur barnets perspektiv och höra hur barnen upplever förskolan, lokalerna och utemiljön. Varje arbetslag gör vandringen med sina barngrupper för att barnen ska känna sig så trygga som möjligt. Trygghetsvandringen är också ett inkluderande arbete: alla barn som kan vara med ska delta, säger förste förskollärare Anna Larsson.

Vandringen får ta tid

Anna Larsson och Marie Kristiansson, båda förste förskollärare, står bakom upplägget för Svansjöns förskola och de genomför trygghetsvandringen med förskolans femåringar.

– Barnen har kanske helt andra uppfattningar om vad de tycker är otryggt i närmiljön jämfört med oss vuxna. Det är viktigt att låta vandringen ta tid så att barnen får göra sina röster hörda, säger Anna.

Anna Larsson, förste förskollärare på Svansjöns förskola.

Trygghetsvandringen genomförs en gång om året. Syftet är att upptäcka utrymmen som känns mindre trygga för barnen. Efter vandringarna görs en kartläggning av olika platser inne och ute, och en lista på åtgärder sammanställs.

– Ett exempel kan vara att det alltid finns en vuxen på en undanskymd plats på gården där en del barn känner sig otrygga, eller att vi tänder lampan så fort vi går in i ett rum med barnen, säger Anna.

Anna Larsson, förste förskollärare på Svansjöns förskola

Anna Larsson, förste förskollärare på Svansjöns förskola

Som ett komplement till trygghetsvandringarna intervjuas barnen en till två gånger per år. Intervjuerna är anpassade efter barnens ålder och görs med ordinarie personal så att barnen ska känna sig trygga.

– De yngre barnen pekar på smileys medan de äldre barnen svarar på frågor utifrån en mall. Vi tar till exempel upp kompisrelationer, vilket också har med trygghet att göra. Intervjuerna blir ett viktigt steg för att öka barnens inflytande, säger Anna.

Resultatet av intervjuerna används bland annat i föräldrasamråd och utvecklingssamtal med vårdnadshavarna.

Tryggt eller otryggt?

Det är dags för barnen på Svansjön att göra en trygghetsvandring i förskolans inne- och utemiljöer. Innan rundvandringen har Anna förberett barnen på vad en trygghetsvandring är, vad det är att vara trygg eller otrygg, var de kommer att gå och vad som förväntas av dem.

Alyssa, Diana, My och Wilma, alla fem år, får vars ett grönt och vars ett rött kort. När något inte känns bra i ett rum eller på en plats så visar barnen upp det röda kortet och när det känns bra, så håller de upp det gröna kortet. För varje stopp är Anna noga med att fråga varje barn om hur hon upplever platsen. Dagens vandring börjar inomhus i ateljén. Alyssa lyfter upp det röda kortet och Anna frågar henne vad det är som inte känns bra.

Gröna kort visas upp på lekplatsen.

Trygghetsvandring med barnen på Svansjöns förskola tillsammans med förste förskolläraren Anna Larsson.

– Det kanske är mörkt och då kan man bli rädd, säger Alyssa.

Wilma håller upp båda korten och tillägger:

– Om det är så mycket saker att man inte kommer in, då kan det kännas både bra och dåligt.

Diskussioner uppstår

Anna går igenom innemiljön med barnen innan det är dags att titta närmare på utemiljön. De flesta uteplatserna får grönt ljus av barnen. De stannar till på grusgången, intill växer några buskar som för årstiden saknar blad. My håller upp ett rött kort och berättar om den gången då hon stack sig på buskarna. Anna frågar vad hon gjorde då.

– Då sa jag till en vuxen som hjälpte mig, svarar My.

Utemiljön består av flera olika platser med rum för lek och upptäckter. Bakom en stor kulle stannar gruppen till och alla barnen håller snabbt upp de gröna korten. Det uppstår en diskussion om kullen, som skymmer sikten mot resten av förskolans gård.

– En gång när vi lekte och ingen annan var här, så var det lite läskigt, säger Alyssa.

– Vi var rädda tills vi började prata högt, då hörde de vuxna oss, säger My.

Rundvandringen är klar för den här gången och det spritter i benen på barnen. Det är dags för fri lek. Alyssa, Diana, My och Wilma rusar tillsammans upp för kullen.

Den här artikeln och alla bilder kommer från tidskriften Fokus förskola nr 1 2018.

Foto: Sanna Dolck Wall