Publicerad 2018-06-07 10:03

Senast uppdaterad 2018-06-07 12:58

Dilemman i förskollärarens uppdrag

Dilemman i förskolan


En rykande färsk forskningsrapport från Malmö universitet lyfter förskollärares dilemman kopplat till förskolans uppdrag. Ana-Maria Deliv, kvalitets- och myndighetschef berättar vad studien kommit fram till och vilken betydelse forskningen har för förskolans verksamhet.

Den första rapporten i projektet Dilemman i förskollärares uppdrag. En studie mot bakgrund av ökad psykisk ohälsa bland förskollärare är nu klar. Bakom studien står de två forskarna Ingegerd Tallberg Broman och Sven Persson vid Malmö universitet. Forskningsprojektet pågår fram till årsskiftet och sker i samverkan med Malmö stad.

Ana-Maria Deliv, du är kvalitets- och myndighetschef på förskoleförvaltningen. Varför har Malmö stad initierat den här studien?

− Det behövs både ökad kunskap om och förståelse för förskollärares professionella dilemman. Särskilt mot bakgrund av den ökade psykiska ohälsan och sjukfrånvaron som vi ser inom förskolan, både nationellt och i Malmö.

− Vi vet att yrken som har nära kontakter med brukare löper högre risk att bli sjuka. Förskolärargruppen sticker särskilt ut och sjuktalen har ökat de senaste fem åren. Vi vill titta på orsakerna bakom den här ökningen, så att vi kan hitta rätt insatser för att bromsa detta. Här behövs det fördjupad kunskap.

Varför ett Malmöfokus på studien?

− Vi har tänkt både ur ett nationellt perspektiv och utifrån vårt arbetsgivaransvar i Malmö stad när vi initierat studien. Många av förskolans utmaningar är nationella. Sen har vi en stor förskoleförvaltning i Malmö där olika förutsättningar finns representerade, det ger ett stort empiriskt underlag. Därför är det intressant att studera just Malmö. Vi ser redan ett nationellt intresse för resultaten.

Vilka är de viktigaste slutsatserna?

− Rapporten tittar både på nationella förutsättningar, som ligger utanför de enskilda kommunernas kontroll och på de lokala förutsättningarna specifikt i Malmö. Forskarna lyfter fyra viktiga slutsatser. Den första slutsatsen är att det nationella engagemanget och stödet till kommunerna måste bli betydligt större om förskolorna ska kunna genomföra sitt uppdrag med en hälsosam arbetsmiljö och likvärdighet. I dag är glappet för stort mellan de nationella målen och de lokala förutsättningarna

Den andra slutsatsen är att tillgången på pedagogiskt utbildad personal i förskolan minskat de senaste åren, vilket försämrat förskolans förutsättningar att bedriva sin verksamhet. Det påverkar förskolläraren, som ibland står ensam med det pedagogiska ansvaret.

Den tredje slutsatsen handlar om Malmö. Jämfört med riket som helhet har Malmö lägre skattekraft och mer än dubbelt så stor andel barn i bidragshushåll. En följd av detta blir en relativt hög barnfattigdom. Förskolan ska kunna möta och kompensera detta, då måste kvaliteten vara hög.

Den fjärde slutsatsen är att förskolans personal befinner sig mellan olika traditioner. Förskolan är skolformsmässigt ny inom utbildningsväsendet. Skiftet från en tradition där arbetslaget varit i fokus till tydligare ansvarsfördelning, ledningsfunktioner och yrkesroller skapar spänningar och olika synsätt på förskolans uppdrag, värden och normer. 

Vad betyder resultaten för vår verksamhet?

− Forskningen är ett värdefullt komplement till våra kvalitetsdialoger, våra egna utvärderingar och det kvalitetsarbete vi själva gör. Forskningen kan ge oss andra infallsvinklar, ge oss breddad kunskap och en viktig omvärldsanalys. Vi kan sätta in vår verksamhet i ett nationellt perspektiv och vi får en ökad förståelse för de förutsättningar vi har att förhålla oss till i Malmö. I det här fallet bekräftar forskningen delvis en verklighetsbild vi redan känner till.

Hur används resultaten?

− Redan i höst kommer vi jobba vidare med några av de frågor som delstudien lyft, kopplat till arbetet med den nya läroplanen. På förskolechefsforum kommer vi diskutera normer och värderingar, vi måste titta på den kultur som förskolan är sprungen ur och vilken kultur som krävs utifrån det uppdrag vi har idag.

− Vi måste också se över förskollärarens ansvar och hjälpa till att stärka detta ännu mer. Vi har redan gjort tydliga uppdragsbeskrivningar för de tre olika yrkeskategorierna förskollärare, pedagog och barnskötare. Vi har avsatt tid för verksamhetsutveckling. Vi har infört biträdande förskolechefer för att avlasta våra medarbetare med administrativa uppgifter, så att de ska kunna koncentrera sig på mötet med barnen. Våra förste förskollärare ger stöd i arbetet med att utveckla den pedagogiska verksamheten i vardagen. Det är steg i rätt riktning. Men de faktiska förutsättningar för förskollärarens uppdrag behöver uppmärksammas mer, här måste vi jobba vidare.

Kan forskningen bidra till en bättre förskola?

− Vi har utmaningar inom förskolan, det vet vi. Ska vi komma till rätta med det måste vi jobba på olika arenor och det är viktigt att förskolefrågorna lyfts i olika sammanhang, på olika håll och med olika röster, både lokalt och nationellt. Här ger forskningen intressanta perspektiv och forskningsresultaten blir viktiga underlag i debatten. Det behövs mer forskning om förskolan.

Vad är nästa steg i projektet?

− Redan under våren har förskollärare, förskolechefer och biträdande förskolechefer från olika områden, HR-personal och fackliga representanter deltagit i fokusintervjuer. Resultatet av intervjuerna ligger till grund för en workshop i oktober, där alla som deltagit är med. Fokus för samtalen har varit förebyggande åtgärder. Det ska bli spännande att se resultatet av både intervjuer och workshop i slutrapporten, som kommer i december.