Barn har rätt till lek, vila och fritid slår artikel 31 i barnkonventionen fast. En kontaktperson kan bidra till det – en kompis att kravlöst hitta på roliga saker med.

Dunkande musik, discoljus och dunsar från bowlingklot som slår i marken. Då och då jubel från någon som lyckats slå en strike. I en bowlinghall vid Värnhem har 25 ungdomar och deras kontaktpersoner samlats för att bowla och äta middag tillsammans. Två av dem är Jonah Westerdahl och hans kontaktperson Adam Cronqvist. Det är svårt att tro att de bara känt varandra två månader när de slänger snabba repliker till varandra.

Hur är det att lära känna varandra genom kontaktpersonsverksamheten?
– Det är väldigt nytt och roligt, jag tycker om det, säger Adam.

– Jag också. Det har gått bra hittills, tillägger Jonah.

– Bra att det inte bara är jag som tycker det!

De försöker ses varje vecka, men det är inte alltid det går eftersom Jonah ofta har fullt upp på helgerna. När de inte ses pratar de mycket med varandra i mobilen – om kompisar, vart de vill resa, filmer de vill se...

Hur är det att ha Adam som kontaktperson?
– Jag tycker att det är kul, kompisaktigt. Det är roligare att gå med någon annan än mamma på bio – inte för att det är tråkigt att gå med henne. De flesta jag känner har också någon diagnos och vill helst stanna hemma, säger Jonah.

”Världens bästa jobb”

Vi pratar mycket om hur man möter ett barn och bemötande. Barn har en tendens att försvinna i samtal när det är vuxna i rummet.

Mange Andersson, kurator i funktionsstödsförvaltningen, har gjort runt flera hundra kontaktpersonsmatchningar sedan han började arbeta i verksamheten för 13 år sedan. Han säger att det är världens bästa jobb.

– Syftet är inte bara att bryta isolering utan också att förhindra att man blir eller känner sig isolerad. Man umgås och gör aktiviteter på fritiden, det kan vara vad som helst. Det krävs ingen erfarenhet eller profession för att bli kontaktperson.

– Ibland blir matchningarna inte så bra, men ofta blir de extremt lyckade. Det är det som är kicken med jobbet, att matchningarna kan skapa livslånga relationer. Vi har exempel på relationer som varat i över 30 år.

Mange berättar att för tio år sedan var det nästan inga barn som ansökte om kontaktperson, men idag har ett trettiotal barn beviljats insatsen.

– Vi vill ju tro att beror på att det är en så fantastisk insats och att kontaktpersonerna är jättebra, vilket gör att ryktet sprids och fler ansöker.

”Vi riktar oss konsekvent till barnet”

Eftersom barnen i verksamheten blivit allt fler är det också viktigt att arbeta med barnrätt. Utifrån artiklarna i barnkonventionen har kontaktpersonsverksamheten sett över hela processen från att ett barn får beslut om kontaktperson till matchning – vad är bra och vad skulle kunna utvecklas?

– Vi pratar mycket om hur man möter ett barn och bemötande. Barn har en tendens att försvinna i samtal när det är vuxna i rummet. Vi är noga med att konsekvent rikta oss till barnet och fråga ”vad vill du?”. Det är inte sällan svaret från barnet är ett annat än mammas och pappas, säger Mange.

I kommunikationen med barnet använder verksamheten lättläst information och bildstöd när det behövs.

– Informationen ska alltid nå fram. Det handlar om att göra det så lite byråkratiskt som möjligt, slänga kavajen och attachéväskan. Att visa att man bara är där och vill hjälpa barnet att träffa någon att hitta på grejer med.

Tillbaka till Jonah och Adam i bowlinghallen på Värnhem.

Adam, varför ville du bli kontaktperson?
– Det kräver inte så jättemycket, det ger mycket mer. Jag kände varför inte?

Foto: Sanna Dolck Wall.