Våld i nära relation

Det kan vara svårt att säga till någon att man misstänker att deras partner slår dem, att deras mamma kränker dem eller att man vet att ett syskon tvingar dem att låna ut pengar, som de sedan inte återbetalar.

Våld är inte alltid fysiskt. Det kan också vara hot, exempelvis om att publicera privata bilder på nätet om man inte går med på att göra vissa saker, att inte få den hjälp man behöver, som till exempel medicin, eller att möblera om hos en synskadad, för att denne ska göra sig illa. Många gånger blir man isolerad när man blir utsatt för våld. Det är vanligt att personen som utsätter en för våld vill begränsa ens umgänge. Man blir kanske inte hindrad fysiskt, men den som utsätter en för våld blir sur när man väljer att träffa vänner eller släktingar och därför väljer man att gå ut mer och mer sällan. Vännerna slutar till sist att fråga, säger Margot Olsson, samordnare mot alla typer
av våld i nära relation.

Att hjälpa en utsatt
Om man misstänker att någon utsätts för våld föreslår Margot att man frågar om allt står rätt till. Ofta förnekar den utsatta att något är fel. Men då är det viktigt att komma ihåg att personen vet att du noterat något. Berätta för per-
sonen att du finns där, om hen behöver prata. Var noga med att bara prata om handlingar och undvik att fördöma den som utövar våld, säger Margot. Om man fördömer personen som gjort de här sakerna kommer den utsatta
personen garanterat att gå i försvar. Man tycker inte om att någon annan säger något illa om personen, trots att man kanske själv är arg, menar Margot. Däremot kan man prata om vad som är ett acceptabelt beteende. Den som blir utsatt för våld upprepade gånger kan ha svårt att se vad som är normalt. Våldet har blivit vardag och gränsen för vad som är normalt har flyttats fram. Ibland kan det vara lättare för den utsatta om man flyttar ut perspektivet: Om det hade varit din kompis som blivit behandlad så, vad hade du tyckt då?

Anmälan
Enligt Margot ska man undvika löften om att inte berätta något vidare. Ibland får man frågan om man kan berätta något i förtroende, men det kan bli svårt att hålla löftet om det du får höra är så allvarligt att du är skyldig att göra en anmälan. Ett exempel är att alla som i sitt arbete får reda på att ett barn under 18 blivit utsatt för våld eller får bevittna våld har en skyldighet
att anmäla, inte bara de som arbetar med barnet. Den som ska anmäla kan själv vara rädd och orolig för att vittna i en rättegång. Men om man inte anmäler riskerar personen att bli utsatt för fler och allvarligare brott, påminner Margot.

Om du behöver hjälp
Om man är så rädd att man inte vågar vara kvar hemma, kan socialtjänsten utreda om man behöver ett skyddat boende. Det kan de besluta samma dag. Om man behöver någon att resonera med kan man vända sig till samtals-mottagningen, socialtjänsten eller någon man känner och litar på. Det kan vara någon i personalen på ett LSS-boende eller en kontaktperson, som
sedan kan hjälpa en vidare, säger Margot Olsson. Om man har fått fysiska skador kan man ta foton och spara, eller skicka till någon man har förtroende för om man är rädd att den andra kontrollerar ens telefon. Vid upprepat våld är det bra att föra anteckningar, det kan ha betydelse vid en eventuell brottsutredning.

Hit kan du vända dig

Kriscentrums jourtelefon: 040–29 09 99 ger rådgivning och stöd dygnet runt.
DAGTID
Malmö stad:
040-34 10 00. Växeln kopplar dig rätt när du berättar vad du behöver hjälp med.
Kriscentrum Malmös samtalsmottagning: 040-97 06 07
I akuta situationer, ring 112