Konstnär bortom konventionen

Vem får vara konstnär? I det deltagarbaserade pilotprojektet Lyssna tänjer Malmö Konsthall och daglig verksamhet tillsammans på konstens ibland snäva gränser.

Med handens värme böjs vaxstavar, samtidigt mjuka och hårda, försiktigt till olika figurer. I andra händer dras tråd efter tråd ur färgrika trasmattor, slängs över axeln och bildar mönster på golvet som sedan blir till tavlor. Det är konstworkshop i Malmö Konsthall och konstnären Ellinor Lager lotsar deltagare från dagliga verksamheter genom materialets egenskaper.

– Jag tycker att det är jätteintressant för här får jag lära mig helt nya saker, detta är ingenting som jag gör hemma. Men jag var med och forskade om Elma Danielsson och intervjuade en av konstnärerna här, Linnéa Carlsson, som har gjort en skulptur av henne. Den ska avtäckas i Rösjöparken i vår och då är vi inbjudna, säger Therese Wallerek som delar sin tid mellan de två dagliga verksamheterna Redaktionen och Poddgruppen i Kirseberg.

I Lyssna, som är ett samarbete med fyra dagliga verksamheter i Kirseberg, Plattform KcSyd och Malmö Konsthall, lyfts en skaparkraft fram som nästan aldrig syns på den etablerade konstscenen.

– Vi utforskar möjligheten att skapa kreativa platser och kontaktytor för personer med funktionsnedsättning. Det finns ingen sådan plats för den som vill arbeta professionellt som konstnär. Vi vill se om det går att skapa en i Skåne, det hade behövts, säger projektledaren Lucy Smalley.

Platsen som står som förebild är Creative Growth Art Center, ett ateljéhus grundat 1974 i Oakland utanför San Fransisco. Huset erbjuder personer med funktionsnedsättning en grund för sitt konstnärskap. Dit kommer etablerade konstnärer som bistår med råd och stöd, det finns ett galleri och konstnärerna kan få hjälp att sälja sin konst.

– Vem får vara konstnär? Det är en av de viktigaste uppgifterna jag ser att vi har på konsthallen: att ge röst och plats åt dem som inte går den vanliga inrättade vägen men som vill uttrycka sig konstnärligt. Det är fortfarande sällsynt att konstnärer som har en funktionsnedsättning blir uppmärksammade, säger Mats Stjernstedt som sedan fem år är konsthallens chef.

Den amerikanske konstnären William Scott är ett inspirerande undantag. Uppvuxen under fattiga förhållanden i ett våldsamt förortsområde till San Fransisco slussas han till ateljéhuset av en bibliotekarie som sett hans tecknartalang. William Scott har nu arbetat där i tre decennier och en stor del av hans produktion visades upp på konsthallen i somras.

– På ett sätt är han mer som en arkitekt än konstnär, som vill bygga världen till det bättre och skapar visioner av hur staden kan se ut i framtiden. Det syns i hans verk, säger Lucy.

När Mats tillträdde pågick redan Konstlyftet, som startade 2011 av bland annat Antje Nilsson. 16 dagliga verksamheter har genom åren skapat egna verk under ledning av konsthallens pedagoger och externa konstnärer som sedan ställts ut på konsthallen och i stadens utomhusmiljö.

– Det här var något att bygga på och arbeta med tillsammans. Konstlyftet, och nu Lyssna, väcker frågan om vem som är konstnären och vem som är publik. Frågorna hänger ihop för vi vill att publiken både möter och får chans att identifiera sig med olika konstnärskap, säger Mats.

Lyssna har dokumenterats noggrant under arbetets gång och lagts upp på konsthallens hemsida för andra att inspireras. Eftersom projektet är regionalt kan dagliga verksamheter i hela Skåne bjudas in att vara med.

– Det är en fantastisk möjlighet att så många personer kan komma till konsthallen och träffa etablerade konstnärer. För oss i arbetsgruppen innebär det också ett så roligt extraarbete med intervjuer, filmning och poddinspelningar som sen läggs ut på konsthallens hemsida, säger Malin Davidsson, aktivitetsledare på daglig verksamhet Redaktionen.

För ett tag sedan ägde den sista av höstens konstverkstäder rum och nu i december bjuds allmänheten in till ett öppet skapartillfälle. I januari nästa år är det tänkt att en ny utställning med verk av Lyssna-konstnärerna ska visas utomhus på ljustavlor på olika platser i Malmö. Projektet har ett års finansiering av Region Skåne men förhoppningen är att det går att fortsätta. Det krävs uthållighet för att förverkliga drömmen om en kreativ plats av det här slaget. Att behovet – och skaparkraften – finns råder det ingen tvekan om.

– Om jag kunde skulle jag lägga all min tid på det här, för jag ser hur viktigt det är. Det ger mig så mycket energi. Verken som skapas här är så mycket mer intressanta än det jag sett innan och många fler borde se detta säger, Lucy.