På flykt med funktionsnedsättning

Medmänsklighet och kvickhet gjorde att 42 personer med funktionsnedsättning snabbt kunde lämna krigszonen Charkiv i Ukraina för en fristad i Malmö. Parasportföreningen FIFH och gjorde det möjligt.

Malmö kallas ibland för Hoppets hamn alltsedan Röda Korsets vita bussar, som evakuerade tiotusentals personer från tyska koncentrationsläger 1945, landade här. En kort tid efter Rysslands invasion av Ukraina i februari reser en buss från landets näst största stad Charkiv med 42 personer ombord till tryggheten i Malmö. Nu som då är det empati och beslutsamhet som räddar liv.

– Om du inte kan röra dig eller förstå vad som händer omkring dig är risken stor att du blir lämnad kvar och får försöka fly bäst det går. Det som är besvärligt och farligt för vem som helst blir nästan omöjligt för en person med en funktionsnedsättning. Att så många ändå lever är ett mirakel och det är så klart för att så många har gjort sådana fantastiska insatser!

Det säger Mariia Tyshchenko som 2015 studerade hållbar offentlig förvaltning i Malmö vid Academy for Young Professionals för att sedan återvända till Kiev. När kriget bryter ut är hon en av många som tvingas på flykt. Medan hon körandes försöker finna en skyddad plats för sig och sin son blir hon uppringd av sin tidigare lärare Lena Andersson. Kontakten har de behållit genom universitets alumni-nätverk.

– Vi kände direkt att vi måste göra något och inte låta maktlösheten ta över. Vi har så många från Ukraina i våra nätverk som vi har kontakt med varje dag. Nu riskerar de att dö i ett land bara 150 mil härifrån! Så vi bara satte i gång direkt utan långa diskussioner och utan att vänta på att få någons tillstånd. Vi bara gjorde det, säger Lena.

Allt handlar om nätverk och personliga relationer, det är då vi får saker att hända. Ju fler vi lära känna i andra delar av världen, desto lättare bli det att engagera sig för en god sak

Lena Andersson har sedan 2010 samarbetat med FIFH, Sveriges största parasportförening i Malmö. Under Mariias tid i Sverige var det en av platserna hon besökte, för utbyte och inspiration kring tillgänglighet och normkritik. Så när frågan om att hjälpa till med evakueringen kom från Nataliia Bovkun, även hon en alumn från utbildningsprogrammet som arbetade på Ukrainas hälsodepartement, var det ingen tvekan.

– Vi sa inte nej till någon, det kunde vi inte. Jag sa ja och tänkte att vi får fixa det på något sätt. Jag var hundra procent säker på att FIFH skulle hjälpa till, säger Lena.

Vilket de gjorde utan att tveka. Den 19 mars lämnade bussen Charkiv och kom fram till Malmö fyra dagar senare, där Lena och Mariia tillsammans med FIFH på en veckas varsel bland annat ordnade tillfälliga boende och specialträning med Rullstolsakademien.

– Det är klart att det är mycket lättnad efter den resan som de har gjort. Funktionsnedsättning eller inte – det är ju en extremt farlig resa, lång och svår, där man måste snirkla sig igenom ryska trupper. Det är nog ingen av oss som kan föreställa sig hur det är, säger FIFH:s ekonomichef Peter Nilsson, som också var en av dem som öppnade sitt eget hem för en familj.

Det var mycket känslor vid ankomsten, både för de som kom hit och för de som tog emot.

– Det är såklart svårt och väldigt emotionellt. Man får försöka hålla tillbaka det för deras skull. De har flytt från sin trygghet och vi försöker på bästa sätt att återskapa den tryggheten, säger Peter.

Engagemanget kom från många håll: den tomma bussen gick i retur med fem ton mat, mediciner, kläder och andra förnödenheter som restauranger, matbutiker, samarbetspartners, och privatpersoner samlade ihop på rekordtid.

– Allt handlar om nätverk och personliga relationer, det är då vi får saker att hända. Ju fler vi lära känna i andra delar av världen, desto lättare bli det att engagera sig för en god sak, säger Lena.

Kampen för fred fortsätter, både innanför och utanför Ukrainas gränser. Men Mariia frågar sig vad som finns kvar till när kriget slutar. Infrastruktur och kommunikationer är slaget i spillror, det saknas värme i husen. Människor dör inte bara av granateld utan av kyla och svält. På en internationell konferens bestämdes det att olika länder ska bidra till att bygga upp landet igen, Sverige ska till exempel verka i södra Ukraina.

– En dag blir det fred och då behövs ett starkt civilsamhälle och ett livskraftigt föreningsliv, det är det allt samarbete mellan länder och organisationer handlar om.
Demokratin måste återupprättas, stärka kvinnors position i samhället och tillgängligheten förbättras, säger Mariia, som i år utnämnts till hedersdoktor vid Malmö universitet. Hon fortsätter:

– Jag är tacksam för allt stöd vi har fått. Vi har lärt oss en hel del av hur Malmö stad, och Sverige, arbetar med dessa frågor, till exempel att en kommun och en frivilligorganisation kan bedriva och utveckla en verksamhet tillsammans. Vi har ingen motsvarighet till FIFH i Ukraina men vi planerar att starta det, säger hon.