Som aktivitetsledare bidrar du till någon annans meningsfullhet och trygghet

”Som en blandning mellan detektiv och uppfinnare” beskriver Josefina Brink sin roll som aktivitetsledare i en daglig verksamhet.

Vad är det bästa med att vara aktivitetsledare?

– Det absolut bästa är mötena, brukarna och relationerna. Men också att få vara med och bidra till någons meningsfullhet och trygghet. Att jobba gemensamt mot mål och hitta vägarna dit.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

– Det är inte monotont! Ingen dag är den andra lik, under veckan pågår olika aktiviteter i olika gruppkonstellationer vilket ställer höga krav på att vara flexibel och snappa upp personers dagsform och gruppens dynamik. Vi har många spridda aktiviteter som pågår samtidigt. Till exempel har vi musik- och sånggrupper, men också individuellt skapande både inne och ute. I verkstaden och ateljén pågår allt från målande, arbete med lera till att göra smycken och installationer. Ute planterar vi och har byggt ett insektshotell.

Det gäller att hitta personernas intresse, identifiera behov och koka ner det till någonting genomförbart och konkret. Så du behöver vara lite av en detektiv och samtidigt en uppfinnare.

Vilka utmaningar möter du i din roll?

– Det kan vara en utmaning att använda sig själv som arbetsredskap. Det kräver en självrannsakan, men också att man försöker snälltolka sig själv. Om en idé eller lösning inte fungerar i en situation betyder det bara att jag måste fortsätta vara uppfinningsrik.

En annan frustration är kring funkofobi och den okunskap som finns. Funktionsvariationer är tyvärr inte så synliga i samhället och många platser i vår stad inte är inkluderande.

När känner du dig extra stolt i ditt arbete?

– Jag känner mig stolt när jag får utrymme att alliera mig med någon som behöver en allierad. Att vara en bidragande faktor till att någons livskvalitet förändras till det bättre, oavsett om det är i fem minuter eller innebär en större förändring.

Det är de små stunderna, som sker i vårt relationsskapande. Jag känner mig stolt när en person lämnar vårt möte och mår bättre än när vi träffades.