”Att få chansen att bidra till en positiv förändring i människors liv är oerhört givande.”

Mimmi Rosenberg bestämde sig för att utbilda sig till arbetsterapeut efter att ha inspirerats av att man med hjälpmedel och strategier kan förenkla personers vardag. Till funktionsstödsförvaltningen kom hon först som aktivitetsledare under sin studietid och arbetade då på en daglig verksamhet. Insynen i hur det dagliga livet såg ut för brukarna, samt möjligheten att vara en viktig del i att främja självständighet fick henne att bli kvar inom LSS även efter studierna.

Kan du berätta lite om din bakgrund?

– Jag började studera till arbetsterapeut då jag inspirerades av min svärmor som arbetar som det. Jag upptäckte tidigt att jag hade ett intresse för tillgänglighet, att kunna möjliggöra aktivitet för personer som det i alla lägen inte är så enkelt för. Med relativt enkla strategier och hjälpmedel kan man förändra människors vardag, det tycker jag är inspirerande. Efter min studietid hade jag min praktik på barnhabiliteringen i Malmö och då blev det uppenbart för mig att det var inom LSS jag ville fortsätta jobba. Jag kom sedan till funktionsstödsförvaltningen i början av 2021 och trivs väldigt bra här.

Vad innebär ditt arbete som arbetsterapeut på funktionsstödsförvaltningen?

– Jag jobbar väldigt mycket tillsammans med min kollega Cecilia Eriksson som är fysioterapeut med ansvar för samma boenden som jag. Vi blir ofta kontaktade av personal på boendena då de har önskemål eller frågor om hur de ska förbättra tillvaron för en patient. Det kan till exempel handla om positionering och förflyttningsförmåga. Men också om kognition, struktur och sensorik, vilket är det jag huvudsakligen jobbar med och brinner för. Är det patienter som vill men har svårt att ta sig i väg till sin dagliga verksamhet, har vänt på dygnet eller har svårt ta sig an olika aktiviteter kommer jag in och hjälper till med det.

På senare tid har vi börjat vara med på verksamhetsmöten ute på boendena då vi tycker det är viktigt att vi synliggör att vi finns tillgängliga som en resurs. Det har fått effekten att vi får in allt fler ärenden, då allt fler vet om att vi finns tillgängliga. Det ser vi som väldigt positivt. Det bästa är om boendena inte vänder sig till oss först när något gått fel utan att vi får chansen att komma in i ett tidigt stadium och jobba proaktivt.

Du arbetar både ute på olika boenden och på ett kontor, hur ser fördelningen ut där?

– Det skiljer sig åt mycket från dag till dag. Men rent generellt kan man säga att jag spenderar mellan 25–50 procent av min arbetstid ute på boendena. Resten av tiden är jag på kontoret och har då hand om förberedelser inför besök samt samordning med kollegor och hjälpmedelskonsulenter. Planeringen inför mina besök är väldigt viktig då jag måste skaffa mig en tydlig bild av personen jag ska träffa och dennes behov. Även under tiden på kontoret är det fullt fokus på arbetet med patienterna och att göra deras vardag bättre. All tid jag spenderar på jobb är patientrelaterat på ett eller annat sätt.

Vad är det mest givande med ditt arbete?

– Att komma ut till patienterna är det jag uppskattar mest med mitt jobb. Jag försöker planera dagarna så att jag är ute på 2–3 boenden varje dag. Väl där träffar jag både personalen och de boende som är i behov av insatser. Det är viktigt att vi har en bra relation med båda parter för att patienterna ska få den stöttning de är i behov av. Att få chansen att bidra till en positiv förändring i människors liv är oerhört givande. Det är väldigt fint att se hur en person utvecklas och att behovet av min insats succesivt minskar. En annan sak jag uppskattar är att det är så pass varierande. Det är dessutom spännande att få arbete med personer inom ett väldigt brett åldersspann och med olika bakgrund och funktionsnedsättningar. Överlag innebär den stora variationen bland personerna jag träffar att jag måste vara alert hela tiden och det är väldigt utvecklande.

Att jag jobbar så nära vår fysioterapeut Cecilia måste jag också nämna i det här sammanhanget. Att få chansen att ha ett så tätt samarbete med henne innebär att vi båda får en komplett bild av patienternas behov och situationen de befinner sig i.

Vilka utmaningar finns det i ditt arbete som arbetsterapeut?

– Den största enskilda utmaningen är tidsbristen. Vi har dessvärre inte tid att möta alla så snabbt som vi skulle vilja när det finns behov av bedömningar och insatser. Vi har som ambition att jobba proaktivt och det är inte alltid den möjligheten har funnits. Det innebär i sin tur att patienterna har utvecklat ett större behov av insatser när vi väl kommer in. Att vi får in allt fler förfrågningar innebär att vår väntelista har blivit större, det kan såklart vara lite stressande ibland. Men samtidigt känner jag en trygghet i att veta att de kommer få stöttning de behöver även om de inte alltid får den så snabbt som det finns behov av.

Skulle du rekommendera andra arbetsterapeuter att söka sig till funktionsstödsförvaltningen?

– Det skulle jag absolut göra! Här kommer man få tillgång till kompetenta kollegor och personalen ute på boendena är bra. Man får verkligen en stark känsla av att man jobbar i ett team på den här arbetsplatsen. Även om jag främst jobbar med en fysioterapeut har vi också bra stöd av stödpedagoger, omsorgspedagoger, vårdpersonal, våra patienter och sektionschefer. Vi har bra tillgång till ett fungerande nätverk. Man får också chansen att möta hela personerna vi jobbar med. Det är inte bara fokus på de fysiska eller kognitiva aspekterna, utan det är helheten. Vi får lära känna hela människan.