Publicerad 2019-07-22 14:34

Senast uppdaterad 2019-07-22 14:57

"Lev här och nu oavsett ålder!"

Denna artikel var med i oktober-decembernumret av Vi tillsammans 2018.

Arne Nordahl är en hängiven boulespelare, här i tuff närkamp med Yvonne Söderholm.

– Lev här och nu och var inte rädd för att kasta dig ut i livet trots att du kommit till åren, säger Arne Nordahl. En eldsjäl, bouleledare och besökare på mötesplatsen i Dammfri.

Arne Nordahl föddes 1942 i en liten by utanför Simrishamn vid namn Östra Herrestad. Hans föräldrar var statare och han växte upp tillsammans med sex syskon i ett statarhus på en större bondgård.
Att vara statare innebar att män och kvinnor fick slita tolv timmar om dagen som ”tjänstehjon” på den tidens storjordbruk, i utbyte mot mat och husrum. Inte förrän 1944 avskaffades anställningsformen i Sverige.

– Bonden var allsmäktig. När min mor kom hem med mig från BB fick hon direkt ut och mjölka kor. Hon fick lägga mig inne hos hästen för dit gick ingen ohyra in, berättar Arne.

När Arne kom hem från skolan fick han ge sig ut i ”betstycket” och jobba. Trots det hårda livet klagar han inte.

– Jag hade mycket bra föräldrar. Mor såg till att jag alltid var hel och ren, det var viktigt på den tiden. Far kunde vara sträng men han slog mig aldrig. Med sju barn behövde det vara lite ordning och reda.

Arne beskriver sin uppväxt i Östra Herrestad med ett leende. Han minns när han och kompisarna satt på kyrkomuren och drog vitsar för varandra. Även om det var tufft så var det aldrig otryggt.

– Vi låste inte dörren och om vi gjorde det låg nyckeln under dörrmattan, säger Arne och skrattar.

Arne gick ut skolan som fjortonåring för att börja jobba som springpojke på en bilfirma i Simrishamn. En snäll kusin skjutsade honom till jobbet på sin motorcykel. Han avancerade till att bli montör efter åtta år som lärling. Tyvärr fick han sluta jobbet på grund av arbetsbrist. Sen fick han hanka sig fram på tillfälliga jobb i Simrishamn, Smedstorp och Tomelilla. I samma veva träffade han sin blivande fru Maj-Britt Persson.

– Det var en ren tillfällighet. Hon var från Löderup och arbetade som barnflicka i en lärarfamilj i byn. Vi blev tillsammans och 1966 gifte vi oss och vi är fortfarande gifta, säger han.

Arne blev sedan erbjuden en tjänst genom sin svåger på ett trädgårdsmästeri i Kvarnby utanför Malmö. Det blev inte långvarigt för snart hjälpte en barndomsväns pappa honom till ett jobb på Malmö skolors trädgårdsavdelning som senare ledde honom till det jobb han stannat allra längst på – som skolvaktmästare på Kryddgårdsskolan.

– Jag jobbade i Rosengård tills jag gick i pension. Det var många olika nationaliteter och området hade ett oförtjänt dåligt rykte. Vi hade en god sammanhållning på skolan hela vägen från rektor till lokalvårdare. Vi hade samma regler och normer mot barnen och de accepterade det. Det var ordning och reda men jag var samtidigt deras kompis och vi hade Malmös bästa fritidsgård, berättar han.

Än idag kan han bli stoppad på gatan av att någon tidigare elev ropar på honom för att hälsa och snacka en stund.

– När någon pratade dåligt om Rosengård brukade jag säga att vi har många elever det gått bra för. Vi hade till exempel en som blivit filmregissör, säger Arne.

Idag önskar han att det fanns mer blandning över generationsgränserna på mötesplatserna i Malmö.

– Tänk vad kul det hade varit om några ungdomar kom hit och var med och spelade boule eller satt tillsammans med oss gamlingar och fick höra hur vi hade det när vi växte upp, säger han.

När Arne och hans fru för några år sedan flyttade till en lägenhet i Dammfri blev de engagerade i mötesplatsen. De har bland annat startat upp boulen och är också aktiva i Dammfri musik- och underhållningsförening.

– Det är viktigt att leva i nuet. Okej, att vi i denna generationen inte alltid hänger med i it-utvecklingen, men lär dig så mycket du kan brukar jag säga. Var med överallt där du kan och ge dig ut och träffa nya människor. Sitt inte hemma och dega, säger Arne.

Han menar att många tycker att det är lätt för honom att säga. De är ju två.

– Men jag känner många som tagit sig ut ur sin ensamhet genom att komma till mötesplatsen. Det finns de som stått på balkongen här i huset och tittat på oss när vi har haft kul här nere på gården. Jag har sagt till dem kom ner och var med. De är rädda att de ska störa, men ingen stör.

Musik- och underhållningsföreningen ordnar, i samarbete med mötesplatsen, en massa aktiviteter som grillkvällar, kräftskiva, boule och musikevenemang.

– Alla är välkomna här! Det är bara att komma hit och vara dig själv. Jag brukar säga bemöt andra som du själv vill bli bemött. Försök inte spela någon annan för det lyser igenom. Nej, var den du är och var inte rädd för att kasta dig ut i livet trots att du kommit till åren. Livet är här och nu och lev det här och nu.

Text: Anna Svensson, Foto: Johan Nyberg