Publicerad 2021-10-28 11:50

Senast uppdaterad 2021-10-28 16:05

Optimisten som tar en dag i taget

En kvinna lutad mot en bänk.

Birgitta Björk.

Birgitta Björk är den tidigare partypinglan som drabbades av livets allvar när hennes pappa gick bort 1964. ­Numera är hon 88 år, tar en dag i taget och ser sig själv som optimist.

Birgitta besöker frekvent ­mötesplatsen Dammfrigården för att vara med i roliga aktiviteter och träffa vänner och bekanta. Framförallt stickcaféet och boule är aktiviteter som hon gillar. Hon har en särskild passion för att rita och teckna, vilket hon har gjort hela livet. Redan som femåring kunde hon sitta i timmar och rita. På somrarna när hon var hos sin farmor blev hon tvingad att vara ute och leka istället för att sitta inne hela dagarna.
– Det gillade jag inte, skrattar Birgitta.
Birgitta tror att hon blev inspirerad av sin farfar som var kartritare, vilket gjorde att hon valde samma bana och utbildade sig till kartritare. Hon har bland annat jobbat på dåvarande LM Eriksson, Sydkraft och varit med och byggt upp Sveriges största flygplats, Arlanda, från början.

Fest med Taube

Birgitta är född i Sundsvall och uppvuxen i Norrköping. Men snart bar det av till huvudstaden och det var här hon träffade sin man på en fest på Östermalm, där även Sven-Bertil Taube deltog.
– Jag var en riktig partypingla på den tiden. Jag gillade att gå på fester, ut och dansa och gå på restaurang, säger Birgitta.
Det var en engelsman som drog med henne på festen, men när han ville åka hem stannade hon kvar. Strax fick hon syn på en man som stod för sig själv i en dörröppning. Hon tog steget och gick fram och pratade med honom. De kom så bra överens att de fortsatte prata hela natten och klockan halv åtta på morgonen följde han henne till tunnelbanan för att ta tåget direkt till arbetet i Farsta.
– Vi fick två barn och nio år tillsammans innan cancern tog honom. Något år innan hade min pappa gått bort i cancer. Det var då mitt liv förändrades från att bara vara roligt till att bli allvar, berättar hon.

Flytt till Malmö

Under sina nio år tillsammans flyttade Birgitta och maken ner till Malmö. Birgitta fick jobb på Sydkraft.
– Jag blev erbjuden fyra jobb samtidigt och tackade ja till Sydkraft för det låg närmast hemmet. Det var lätt att få ett arbete på den tiden, säger hon.
När mannen dog bestämde hon sig ändå för att stanna i Malmö med sina två barn, bo kvar i det lilla radhuset de köpt och fortsätta jobba på Sydkraft.
Kärlek på boulebanan
Att finna kärleken en gång i livet är stort, men att finna den igen vid 74 års ålder är en ynnest.
– Jag träffade min ­nuvarande sambo på boulebanan i Pildammsparken. Vi var båda engagerade i en förening som heter Aktiva seniorer. Han är ett år yngre än mig och lagar oftast maten hemma. Jag gillar inte att laga mat.

En dag i taget

Under pandemin har Birgitta bland annat roat sig med att läsa sina gamla dagböcker. Hon har nämligen skrivit dagbok sedan 1955.
– Jag har skrivit vad jag gjort om dagarna och vad som hänt. Ganska korta beskrivningar men när jag läser dem kommer alla minnen tillbaka. Också de spännande äventyr jag varit med om som att att flyga i ett öppet tvåsitsigt flygplan, åka ner på tolv meters djup i en ubåt eller vara inne i en glaciär i Schweiz.
Annars har hon läst mycket, stickat och löst korsord.
– Det har gått rätt så bra. Jag är optimist, säger hon.
Men visst längtar hon tillbaka tills allt är som vanligt igen.
– Vi har kunnat ses en del utomhus. Jag trivs så bra här i huset med grannar och närhet till aktiviteter på mötesplatsen och till restaurangen. Jag hoppas kunna bo kvar här så länge jag kan. Men jag tar en dag i taget. Det är det bästa, säger Birgitta.