
Kaveh Kiani har just börjat jobba och är här för att visa upp sitt arbetsgivarintyg. Hans vanliga kontakt Cecilia har semester, så han får istället hjälp av hennes vikarie Mina Arezoo. ”Det har varit väldigt skönt att få komma ut och jobba. Jag tror inte att någon vill behöva gå till socialen. Man vill klara sig själv och stå på sina egna ben”, säger han.
Här får människan plats att växa
Någonting har hänt i Lindängen. Här har man satsat på att testa och utveckla nya sätt att koppla samman människor och möjligheter – med framgång.
text Åsa Lempert
foto Urszula Striner
– Är Cecilia inne?
– Nej, hon har semester, men du ska få träffa hennes vikarie.
Det är torsdag och områdesteamet i Lindängen centrum har öppet hus mellan 13 och 15, vilket innebär att man utan bokad tid kan få träffa sin socialsekreterare.
Kaveh Kiani, 34, har varit sjukskriven och inte mått så bra berättar han, men nu har han just fått ett jobb och är här för att visa upp sitt anställningskontrakt.
– Det har varit väldigt skönt att få komma ut och jobba. Jag tror inte att någon vill behöva gå till socialen – man vill klara sig själv och stå på sina egna ben. Men min socialsekreterare förstår min situation, jag kan prata med henne. Jag har fått bra hjälp här.
Lösningen är hittills unik i Malmö – här bor socialtjänsten under samma tak som arbetsförmedlingen och Jobb Malmö. Även Röda korset, Rädda barnen (snart också BUP) och flera andra aktörer driver aktiviteter här, alla med syftet att människor genom egna initiativ för att förbättra sin egen situation. Att alla sitter på samma plats gör det lättare både för människorna som ska få hjälp, och för aktörerna som ska hjälpa dem.
– Det skapar smidigare beslutsvägar. Här kan vi tillsammans skapa en enda fungerande planering för individen, förklarar socialtjänstens sektionschef Sara Sunning.
”Viktigt inte ha bråttom”
Men vägen dit har inte varit självklar.
– Vi har fått testa på nya arbetssätt, och vi har lärt oss att det är viktigt att inte ha för bråttom. Att bli självförsörjande får ta tid, och det gäller att vi lyssnar på klienterna – det är de som är experterna på sina liv, inte vi, förklarar hon.
Samtidigt poängterar Sara Sunning att det är viktigt att skapa handlingskraft:
– Jag äger mitt eget ärende – allt sker på klientens initiativ.
”Systemet hjälper alla”
En kvinna i sextioårsåldern som inte vill vara med på bild får tårar i ögonen när hon berättar sin historia:
– Jag vill klara min egen ekonomi. Ingen vill få pengar för att man inte klarar sin ekonomi. Jag har mått väldigt dåligt av det.
Vi får inte så mycket detaljer, men idag mår hon bättre och säger att hon är mycket nöjd med sin handläggare.
– Hon har hjälpt mig på ett bra sätt. Hon har inte bekymrat eller stressat mig. Tack och lov är man tvingad att komma hit när man inte får jobb! Det här systemet hjälper alla människor.
Röda korset är på plats idag, och verksamhetsutvecklaren Marika Sandgren berättar att de nyligen fått pris för sin cykelskola.
– För att bli en del av samhället är det viktigt att kunna cykla. Det är ett billigt transportmedel, bra för hälsan och kan vara pusselbiten som vi kan bidra med för att en person till exempel ska kunna få jobb inom hemtjänsten där man måste kunna det.
Cykelskolan är bara en av många aktiviteter som Röda korset driver i Lindängen. Andra exempel är läxhjälp, språkträning och första hjälpen-kurs.
– Vi ser att frivilligheten är ett sätt att stärka människor som står utanför och behöver en väg in i samhället. Det kan vara ett bra mellansteg innan man är redo för arbetsmarknaden.
Det som händer i Lindängen sträcker sig längre än till Framtidens hus. Till exempel blir Lindängeskolan ett allaktivitetshus när skolan är slut för dagen, dit alla medborgare är välkomna, oavsett ålder. Läxhjälp, sygrupper, boxning – det medborgarna efterfrågar har man ansträngt sig för att fixa.
Väldig kraftansamling
Fiona Winders är områdeskoordinator och har varit med sedan satsningen drog igång 2010.
– Det som hänt i Lindängen är en väldig kraftsamling där allmänhet, företag, föreningsliv, medborgargrupper och akademi bidragit. Det handlar om att se möjligheterna när folk kommer med förslag på hur man kan göra området bättre, och hitta ingången till samarbetet.
Hon vittnar om en mer optimistisk framtidsanda idag.
– Vi ser det som ett kvitto på att vi tillsammans i viss mån lyckats, även om det finns mycket kvar att göra.