
Ett gäng nyanlända killar från Afghanistan är på Otto för första gången. Plötsligt förflyttas vi till Afghanistan, när Shahab Ahmadi (skymtar nere till höger) stämmer upp i en sång från hemlandet.
Otto gör livet lite mindre ensamt
Diskussioner om adverbial och hjälpverb blandas med skratt och afghanska sånger till akustisk gitarr. Det är som det brukar på Mötesplats Otto – en livsnerv för många av Malmös ensam-kommande barn och ungdomar. Här finns den praktiska hjälpen, liksom vänskap och värme.
text Camilla Westemar
foto Peter Kroon
Dörren står öppen ut mot gatan och det är ständig trafik ut och in. I det stora rummet innanför entrén är det fullt vid alla bord när frivilliga bistår med läxhjälp på alla nivåer. Talföljder blandas med adverbial och vid några bord gör ungdomar de första trevande försöken att lära sig ett nytt språk. Maria Sigurdardottir hjälper Hamdi Abdinour inför matteprovet.
– Jag brukar komma hit några gånger i veckan, säger Hamdi i en paus med talföljderna. Det är bra att få hjälp med läxan och så åker jag hit för att träffa vänner på tjejträffarna.
Mötesplats Otto är en träffpunkt för ensamkommande barn och ungdomar som tar sina första steg in i det svenska samhället.
Förebilder för varandra
I en stor hörnsoffa trängs en grupp nyanlända afghanska unga killar som är på Otto för första gången. Gitarrerna ska stämmas medan någon plitar ner sångtexter på ett papper. Plötsligt befinner vi oss någon helt annanstans när Shahab Ahmadi börjar sjunga sånger från hemlandet och vännerna stämmer in allt medan sångtexterna skickas runt.
Mustafa Mohammadi hjälper till att tolka eftersom han varit ett år i Sverige redan. Svenskan flyter på alldeles utmärkt och Mustafa är en förebild för sina nyanlända landsmän. När han inte är på Mötesplats Otto, läser han på SFI och pluggar på biblioteket.
– Otto är en speciell plats för mig, säger Mustafa. Jag kommer hit för att träffa mina vänner, spela biljard och bara ha något att göra. Men skolan är viktigast. När jag är klar med SFI ska jag läsa in grundskolan och gymnasiet så att jag kan bli sjuksköterska eller pilot.
Små och nära möten
Det är projektledare Jenny Anderberg som guidar runt på Otto, genom det lilla köket, in i en mindre läxlokal där koncentrationen är stor och ner i källaren där luften ligger tung kring biljardbordet. Hela tiden är Jenny uppmärksam på dem som kommer och går; ett leende och ett ”Hej och välkommen” finns till alla som kliver in.
– Med Mötesplats Otto vill vi stödja nykomna ungdomars väg in i det svenska samhället, det finns inga andra liknande platser i Malmö, säger Jenny. Här finns förebilderna och tryggheten, samtidigt som vi kan ge praktisk hjälp och ett kontaktnät för framtiden. Många som kommer hit bär på svåra trauman och då är det en lättnad att ha en plats att gå till.
– Jag har nog aldrig haft ett intressantare jobb, konstaterar Jenny. Att få uppleva små och nära möten, se all generositet mellan ungdomarna som finns där för varandra – det väger upp de svåra stunderna.
En samlad röst i ett nytt land
Otto drivs av den ideella föreningen Ensamkommandes förbund, grundad av bland andra Omid Mahmoudi som själv kom ensam från Afghanistan för fyra år sedan. Omid insåg snabbt att gruppen av ensamkommande barn saknade en samlad röst i det nya, okända landet.
– Vi pratar för alla som kommer hit ensamma, oavsett nationalitet. Verksamheten här bygger inte på vilket land du kommer ifrån, utan på gemenskap och delaktighet för att komma in i det svenska samhället, säger Omid som idag är vice ordförande i föreningen.

Jenny Anderberg (mitten) är projektledare på Mötesplats Otto. Varje dag gläds hon åt att mötesplatsen är fylld till bristningsgränsen av bland annat läxläsare och mentorer som Maria Sigurdardottir och Hamdi Abdinour, som ikväll pluggar inför ett matteprov.