Våra viktiga volontärer

I höstas, när antalet flyktingar som kom till Malmö kunde räknas i tusental, sattes både Malmö stads organisation och civilsamhället på prov. På Malmö C samlades volontärer, både enskilda personer med ett driv att hjälpa och etablerade organisationer. Möt några av personerna som inte tvekade inför att göra skillnad – och som fått betalt i minnen, nya vänner och erfarenheter för livet.

av Camilla Westemar
foto Peter Kroon
Den stora ström av flyktingar som kom till Malmö under hösten 2015 ställde Malmö stad inför stora utmaningar. Tusentals människor på flykt behövde snabbt tak över huvudet när Migrationsverket inte kunde ta emot alla ansökningar. Den 8 oktober öppnade Malmö stad en ankomstcentral på Posthusplatsen för att samordna insatserna.
– Utan de ideella krafterna hade vi inte klarat det här, säger Mårthen Gunnarsson som fick rollen som platschef för Malmö stads ankomstcentral.
Ankomstcentralen på Posthusplatsen öppnades den 8 oktober och var i funktion till slutet av november. Som mest tog man emot uppskattningsvis 2 000 personer varje dygn.
– Från Malmö stads sida såg vi att allt engagemang på Malmö C behövde samordnas och kanaliseras, säger Mårthen Gunnarsson.
– Jag har förståelse för att en del frivilliga upplevde det som att vi inte gjorde något från Malmö stads håll i början, men jag kan lova att det pågick febril aktivitet i hela kommunen innan vi startade verksamheten på Posthusplatsen. Man ska vara medveten om att våra insatser är styrda av regelverk vi måste förhålla oss till, kanske skulle vi varit tydligare med vad vi gjorde under den första tiden.

En knutpunkt för alla krafter

Posthusplatsen blev knutpunkten för stadens samlade krafter, både från civilsamhälle och myndigheter. Återkommande samarbetsträffar med alla berörda gav nya arbetsformer och nya kontakter – och inte minst ökad kunskap om varandras uppdrag.
– Våra dagliga möten blev en viktig kanal in där frågor kunde få snabba svar från rätt aktör, säger Mårthen Gunnarsson. Vi lärde oss av de frivilliga organisationerna och de fick i sin tur insikt om vilka regelverk vi har att förhålla oss till för att säkerställa ett rättssäkert mottagande.
Att tillsammans mobilisera för ett humant flyktingmottagande gav både omedelbara resultat och erfarenheter för framtiden, menar Mårthen Gunnarsson.
– Varken Malmö stad eller de frivilliga krafterna hade klarat det här på egen hand. Från Malmö stads sida kan vi bidra med struktur och en god arbetsmiljö, de frivilliga organisationerna har förmågan att mobilisera snabbt. Tillsammans kan vi göra otroligt mycket.
– De ideella krafterna är oerhört viktiga och vi har nog inte tackat dem tillräckligt för deras stora insats. De här veckorna har gett oss en ödmjukhet inför varandras uppdrag tror jag, erfarenhet vi har med oss in i framtida arbete.

”Naturligt att göra vad jag kan för att hjälpa”

Där det finns ett behov av hjälp, där finns Frälsningsarmén. De ledorden har funnits med frälsningsofficer Bertil Divert under 35 år och för honom var det helt naturligt att dra sitt strå till stacken på först Malmö centralstation, sedan på ankomstcentralen på Posthusplatsen.
– Jag har med mig en lång tradition av socialt arbete genom Frälsningsarmén, det är helt naturligt för mig att göra vad jag kan för att hjälpa människor, berättar Bertil Divert.
Genom kontakter fick Bertil med sig ett team av språkkunniga personer till perrongerna på Malmö C redan i början av september. Där fanns de till hands i det första så viktiga mötet med ett nytt land. Tillsammans hjälpte de flyktingar till rätta, vare sig de skulle fortsätta sin resa eller ville söka asyl på Migrationsverket.
– Jag har med mig så mycket erfarenhet från de här veckorna och helt nya dimensioner av socialt arbete och krisstöd, säger Bertil som har lång erfarenhet av just krisstöd, bland annat efter Estoniakatastrofen. Visst kunde jag känna en frustration ibland, över att inte kunna hjälpa alla när det kom hundratals flyktingar på en gång och vissa människoöden har etsat sig fast för alltid.
– Hela organisationen har fått en ökad förståelse för flyktingar och deras situation och nu bygger vi ut vårt sociala arbete riktat mot flyktingar och asylsökande för att bidra till integrationen.

”Alla borde ha minst en flykting som vän”

Petruska Rogmarks engagemang i Refugees Welcome to Malmö började med ett Facebook-upprop.
 Idag har hon namn i sitt Facebookflöde som hon knappt kan stava till – nya vänner som är på väg att integreras i ett nytt hemland.
Andra veckan i september kom Petruska, som många andra volontärer, till ett kaotiskt Malmö C för första gången. Uppropen i sociala medier berörde henne starkt och från ett tryggt liv i Limhamn begav hon sig till centralstationens fulla perronger med kläder.
– Tänk att en snabb rensning i min och makens garderob kan göra så stor skillnad, säger hon. För en person som kommer i sommarkläder och flip-flop kan en varm tröja och ett par byxor göra skillnad, det räcker för att driva mig.

Kaotisk tid – men fantastisk

– Den första tiden var kaotisk men fantastisk, sammanfattar Petruska som till vardags är projektledare.
Den yrkeskunskapen ledde henne snart till nybildade organisationen Refugees Welcome to Malmö som hon ägnade både sin fritid och delar av sin arbetstid, tack vare sponsring från arbetsgivaren.
Idag är Petruska volontäransvarig i föreningen och jobbar som bäst med att sammanställa erfarenheterna efter veckorna på Malmö C och Posthusplatsen.
– Så många fantastiska människor jag har mött genom volontärarbetet! Vi har kämpat, skrattat och gråtit tillsammans och verkligen gjort skillnad.
– För mig personligen är arbetet inte slut här. Mitt bidrag till integrationen är de nya vänner jag har på Facebook och får följa på deras resa. Alla borde ha minst en flykting som vän på Facebook!

”Vi är beredda om vi behövs”

Med det välbekanta, röda korset på jackan, fanns Röda korset tidigt på plats på Malmö C och fortsatte sedan sitt arbete på både ankomstcentralen och Malmömässan i Hyllie. Lasse Lähnn var insatsledare under de intensiva veckorna och såg organisationens frivilliga krafter strömma till i hundratal.
– Vårt uppdrag förändrades under resans gång, från de första dagarna på Centralen till samarbetet med Malmö stad på Posthusplatsen. Men en viktig funktion var att hjälpa människor att få kontakt med sina familjer genom det internationella samarbetet Restoring Family Links. Genom databaser i Geneve kan vi söka personer som tappat bort varandra längs vägen.
– Nu går vår beredskapsorganisation på sparlåga, men vi är beredda när det behövs igen. Istället arbetar våra volontärer med de flyktingar som finns här nu, genom till exempel läxhjälp och andra aktiviteter.
Svaret på vad som drev honom att fortsätta ett stundtals slitsamt arbete, är lika kort som enkelt:
– När man kommer med en banan, en filt och en möjlighet att ringa hem och får ett leende tillbaka – det räcker för den dagen och man hittar nya krafter.

”Alla kan göra skillnad”

Jag gillar att arbeta, klart att jag ställer upp för att hjälpa andra, säger Iain D’ace som kom till Malmö C genom sitt engagemang i Kontrapunkt.
– Det gör gott att hjälpa och se alla goda krafter i Malmö samarbeta för att göra skillnad.
I vanliga fall består Iains engagemang på Kontrapunkt i att vara ljudtekniker och kulturproducent vid föreningens kulturarrangemang. Men under några intensiva veckor ändrades uppdraget drastiskt.
– Mitt jobb bestod mest i att skjutsa asylsökande, främst till Migrationsverket, berättar han. I början märkte jag en viss tveksamhet från myndigheterna, men efter hand som vi blev mer etablerade fick vi informella kontakter på Migrationsverket som visste att vi kunde hjälpa till.

Träffat många nya personer

– Det är svårt att sortera alla intryck från de veckorna. Men det viktigaste jag har med mig är alla möten med nya människor. Alla kan göra skillnad, även om man gör lite. Jag har samarbetat med människor som jag aldrig mött annars och lärt känna personerna
bakom.

”Allt jobbigt vägs upp av att göra skillnad”

Så många hjärtan på rätt ställe, på samma gång. Ibrahim Gicvan från Muslimska församlingen såg ett Malmö som samarbetade över alla gränser, en erfarenhet som bådar gott inför framtiden, menar han.
– Det var fantastiskt på alla sätt, även om det var tufft ibland. Vi hade upp till 250 personer per natt som övernattade i våra lokaler på Sallerupsvägen. Men allt jobbigt vägs upp av att möta folk på flykt och känna att man verkligen gör skillnad; någonstans att sova, lite mat och en chans att slappna av för en stund.
– Att dessutom se så mycket samarbete och gemenskap ger hopp. Vi hade folk hos oss från andra församlingar, föreningar och från Malmö stad och alla jobbade för samma sak. Det ser ljust ut för Malmö känner jag. Tillsammans kan vi göra så mycket bra saker, tänk vilken potential det finns i människor, säger Ibrahim Gicvan.