Publicerad 2018-01-10 13:40

Senast uppdaterad 2018-04-06 11:09

Rum för minnen på Soltofta

Kram på Soltofta

I maj anlände de första flyttlassen och under sommaren och hösten har både boende och personal tagit Soltofta i besittning. Det är ett unikt bygge – Sveriges största demensboende och Malmös flaggskepp – helt designat för att fungera optimalt för personer med
demensdiagnos.

 

– Snyggt. Det är inte gömt bakom staket utan öppet mot omgivningens grannhus och gator. Samtidigt har vi fina innergårdar med flera ut- och ingångar, säger Maria Nordahl, en av Soltoftas två sektionschefer.

Hösthimlen är klarblå och solen flödar över de gröna innergårdarna med sina uteplatser, terrasser, smultronrabatter och de lägre byggnadernas sedumtak.

– Vi har solpaneler på taken också, påpekar Maria Nordahl.

Boendet ligger längst ut på Hohögsgatan bland villakvarteren i Husie. Många års planering ligger bakom bygget, bland annat just för att det ska vara lugnt trots att ytorna är stora. Det är byggt som en åtta i tre våningar och med två stora innergårdar. Avdelningarna för de 72 boende finns på de två första våningarna och lägenheterna är placerade så att man ser ut i trädgården när man kommer ut från dem. Inne i de 36 kvadratmeter stora lägenheterna är givetvis allting också nytt – med bland annat höj- och sänkbar utrustning i badrummen och gott om handtag. Dörrarna har ”hotellås”. De aktiveras av en bricka den boende har runt handleden och låses upp när man sätter handen till dörren.

På andra våningen finns en dagverksamhet för demenssjuka. På tredje våningen finns bland kontor, mötesrum och personalmatsal.

– Dessutom finns Husies hemtjänstgrupper, hemsjukvård och nattpatrull därifrån. De servar alla i området och detsamma gäller rehab, som också finns i huset, berättar Maria.

Flytt kan skapa oro

Hon leder vår husesyn tillsammans med Visnja Bazina, som är undersköterska. De två har arbetat tillsammans i flera år och kommer från Kryddgårdens äldreboende, som nu är stängt och varifrån drygt tio boende flyttade in på Soltofta under maj och juni.

– Vi skulle ju allihop flytta till något vi visste skulle vara nytt, fräscht och välplanerat. Men det var ändå svårt att förbereda de boende på att flytta. Vissa blev väldigt oroliga. Då är det viktigt att ha anhöriga eller någon annan som personen känner med i det hela. Plus att det såklart var en fördel att hela personalen från Kryddgården följde med, säger Visnja Bazina.

Rum för minnen och samtal

Verksamheten på Soltofta baserar sig på reminiscensmetoden. Trots att närminnet sviker en människa med demens och vardagslivet blir svårt att hantera, så är ofta minnen från barndomen och uppväxten betydligt klarare. Att genom föremål, samtal och miljöer hjälpa till att plocka fram dessa minnen stärker självkänslan och identiteten hos den som drabbats.

Tillsammans med ”Guldstunder i äldres vardag” skapar man på Soltofta därför ett reminiscensrum, som är inrett i gammal stil.

– Här är tanken att två personal kommer med var sin boende och slår sig ner en stund. Man kan småprata, fika, kanske spela kort, säger Maria Nordahl.

Överhuvudtaget finns det gott om utrymmen för den som av en eller annan anledning vill ha en stunds avskildhet. Kanske prata med en anhörig eller bara dra sig undan lite – utan att nödvändigtvis behöva gå in i ett rum och stänga om sig. Längs huvudkorridoren finns gott om sittplatser med utsikt.

Rum för alla sinnen

Kvällssamling skapar trivsel

På varje våning finns också ett stort allrum, med utsikt mot innergården. Här samlas de som vill vara uppe lite längre på kvällarna. Man lyssnar på musik, ser på TV, deltar i minnesträning eller gymnastik – eller bara kopplar av.

– Ungefär en tredjedel av de boende är ofta uppe till kring midnatt. Här är också så pass gott om plats och olika typer av utrymmen att det även går att göra personliga aktiviteter, påpekar Maria Nordahl.

BPSD en självklarhet

Alla boende på Soltofta har en demensdiagnos. De har alla kommit olika långt, men har det gemensamt att de inte längre klarar att bo kvar hemma. Man arbetar efter BPSD, ett kvalitetssystem med individuella vårdplaner för att motverka bland annat oro, apati och aggressivitet, som ofta drabbar personer som lever med en demenssjukdom.

– Det börjar bli en självklarhet att jobba enligt BPSD, men eftersom det är personligt anpassat för varje boende så ställer det en del krav på oss i personalen. Vi går utbildningar och sedan kan vi alltid vända oss till sjuksköterskan eller till Silviasystrarna om vi behöver stöd. Det är en trygghet i jobbet, säger Visnja.

Kock på Soltofta

Soltofta har eget kök och här jobbar kocken Nermin Selimanovic.

Nya grepp mot nattfasta

Det personliga tänkandet är genomsyrande. Till exempel har Soltofta en annan måltidsordning än de flesta andra boenden.

– I princip går den ut på att man äter när man vill, säger Maria. Den som vaknar klockan fyra på morgonen och är hungrig ska såklart få en smörgås.

Brunch med ägg, sill, bacon och pannkakor serveras från 9.30-tiden och dagens huvudmål ungefär klockan 14. Kvällsmat är det 18.30 och sedan blir det nattmacka framåt 22-tiden. Men det hela är som sagt anpassningsbart– den som vill äta något annat eller vid andra tider får göra det:

– Grundtanken med måltidsordningen är att nattfastan inte ska bli så lång. Vi har haft Malmö stads dietister med i upplägget och planeringen och vi följer upp och utvärderar genom att ha koll på vikten på var och en boende, förklarar Maria Nordahl.

Solrum med sand

I solrummet kan man njuta av värme och havsutsikt – och sprätta med tårna i sanden!

Solrum med bar och sandstrand

Inflyttning och uppstart har tagit sin lilla tid och ännu är inte allting riktigt på plats. Vi rundar av besöket med att titta in i det som ska bli de boendes ”solrum”. Maria Nordahl:
– Det är inte riktigt klart ännu, men här kommer att finnas sköna värmelampor, två olika fondväggar som föreställer en exotisk strand eller kusten i Bohuslän, plus en ljudanläggning med passande bakgrundsljud till den miljö man valt. Vi funderar på att ha en liten bar i hörnet. Och så har vi beställt sand, så det blir en riktig sandstrand här inne.

Text: Jörgen Olsson  Foto: Sanna Dolck