Publicerad 2019-02-04 09:03

Senast uppdaterad 2019-02-04 09:19

Vad innebär Dagverksamhet?

Sektionschefer Christel Stävås, Lina Färdig Blazevic och Sofie Törnqvist.

Sektionschefer Christel Stävås, Lina Färdig Blazevic och Sofie Törnqvist.

Dagverksamheten under Hälsa, vård och omsorgsförvaltningen är en biståndsbedömd insats för de som har en diagnosticerad demenssjukdom i tidigt skede. Christel Stävås, Lina Färdig Blazevic och Sofie Törnqvist jobbar som sektionschefer inom Dagverksamhet och berättar närmare hur arbetet inom verksamheten kan se ut. 

Vad ÄR egentligen dagverksamhet?

Sofie: Dagverksamheten inom Hälsa och förebyggande är en biståndsbedömd insats för de som har en diagnosticerad demenssjukdom i tidigt skede. Vi har 11 verksamheter runt om i Malmö, de allra flesta gentemot äldre, men även för yngre och de inom växelvård/korttid. Men gemensamt för alla är att vi jobbar med att skapa en meningsfull och strukturerad vardag på olika sätt för de med en demensdiagnos. Ofta agerar vi också som avlastning för anhöriga.

[Red.anm. Det finns även daglig verksamhet enligt lagen om stöd och service för personer med funktionsnedsättning. Det kan du läsa mer om här.]

Vad gör man på dagverksamheten?

Christel: Aktiviteterna ändras utifrån vilka som är på plats just den dagen. De flesta kommer hit cirka 3-4 dagar i veckan, men det varierar. Vi går ofta igenom nyheterna eller lyssnar på och pratar om musik. Vi gör även utflykter med vår egen buss, ner till havet eller en park exempelvis. Vi åker även till platser där våra gäster bott, eller åker runt och tittar på hur Malmö som stad växer och förändras. Och vi äter alltid frukost och lunch tillsammans. Måltider är viktigt, det är så starkt kopplat till ens välbefinnande. Vi har många som säger att de inte har någon matlust eller glömmer bort att äta när de är hemma. Men i ett sammanhang på dagverksamheten går det mycket lättare och maten smakar plötsligt gott.

Vad är dagverksamhetens mål och syfte?

Sofie: Att de ska ha det bra här, och att vi gör skillnad. De ska ha en god känsla när de går härifrån. De minns kanske inte allt vi har gjort, men vår förhoppning är att känslan stannar kvar även när man kommer hem. Det skapar ökad känsla av lugn och trygghet hemma, och ger förutsättningar för att klara av att bo kvar hemma längre och må bra.

Lina: Ju längre man går in i sjukdomen ju mer struktur behöver man, och anhöriga till de som kommer hit vittnar just om att deras närstående får mer struktur i vardagen. Det är inte lika lätt att exempelvis gå ner i en depression om man är del av ett sammanhang. Det betyder mycket med människor runt omkring som visar vägen, och våra medarbetare har ett stort engagemang.

Vad är era utmaningar?

Sofie: Många kommer till oss sent i sin sjukdom. Tanken är att dagverksamhet ska vara en förebyggande insats, men många söker om dagverksamhet samtidigt som de söker särskilt boende. Därmed får vi in gäster med olika nivåer av sjukdom.

Christel: Vilka gäster vi får präglar verksamheten jättemycket. Om vi får in personer tidigare kan vi arbeta på ett helt annat sätt. Vår utmaning är att skapa samsyn, med biståndshandläggare, anhöriga, hemtjänsten, med flera. Och att vara överens om: vem ska vara på dagverksamheterna, för vem ska vi bereda plats?

Vad jobbar ni med framöver?

Lina: Vi har exempelvis börjat jobba ännu mer med silviasystrar och BPSD (Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demens). Det är ett kvalitetsregister där man mäter oron hos brukaren och därefter tar fram en bemötandeplan. Den är viktig. Nio av tio med demensdiagnos får nämligen BPSD-problematik och ofta är det vi som jobbar nära den demenssjuka som skapar oron omedvetet genom att exempelvis ge olika svar när personen ställer en fråga om och om igen. Men med en bemötandeplan kan alla göra likadant. Jag tror att det kommer leda till att vi kommer lära oss mycket av varandra och öka kvaliteten ännu mer.