Anjali Haryana
projektledare Malmö mot Diskriminering

Det som tar kraft kan också ge kraft

– Jag har alltid haft ett engagemang kring diskriminering och orättvisor. Det har varit med mig sedan jag var barn, det har varit viktigt i min familj. Mitt engagemang har också en klar källa i egna upplevelser. Jag är född i Sverige men är indisk. Jag vet vad det betyder att vara inkluderad och exkluderad, jag tror att det är oundvikligt när man har ett utseende som inte passar in i normen. Men det som är jobbigast och tar kraft kan också ge kraft.

– Kärnan hos Malmö mot Diskriminering är att vi jobbar för den som har rättigheter och upplever sig ha blivit diskriminerad. Men vi jobbar också med ansvarsbärarna, utbildar organisationer som vill veta hur de ska jobba med sina medarbetare för att förebygga diskriminering.

– Jag är en värderingsstyrd människa. Men man måste se över sina egna värderingar, vad man själv har för drivkrafter och reflektera över dem. Det är lätt att bli moralistisk annars och att man säger till andra vad de ska göra. Jag har jobbat som yogalärare i 20 år och vet hur viktig kontemplationen är. Man måste titta inåt. Det är jättesvårt, men du behöver självreflektion för att kunna agera utåt.

– Ofta vill man påverka men är inte beredd på att mötas. Här finns mycket att lära sig. Det är inte muslimen, judinnan eller den kristne du känner som är fienden, utan alltid den andre. Den oidentifierbara. Att våga vända sig mot det som är jobbigt och hitta mötet är jätteviktigt. Vi måste hitta modet och vara beredda på paradoxer, i många frågor är svaret både ja och nej.

– Kanske kan vi skapa en mer inkluderande berättelse där det inte bara handlar om vi och dem, utan en berättelse som handlar om oss? En gemensam berättelse. Amanda Gormans tal när Joe Biden svors in som president var fantastiskt. Jag upplevde det som väldigt starkt. Hon pratade om berättelsen om oss. Det var en mening som särskilt fastnade hos mig. Hon sa ”And so we lift our gazes not to what stands between us but what stands before us”. Det är så lätt att fokusera på det som separerar istället för att mötas. Det är endast genom mötet som vi kan ha en upplevelse av varandra.

What takes power can also give power

- I have always had a commitment to fight discrimination and injustice. It’s been with me since I was a child and has been important in my family. My commitment also has a clear source in my own experiences. I was born in Sweden but I am Indian. I know what it means to be included and excluded. I think it’s inevitable when you have an appearance that does not fit into the norm. But what takes power can also give power.

- The core of Malmö Against Discrimination (Malmö mot Diskriminering) is that we work for those who have rights and feel they have been discriminated against. But we also work with those responsible and train organisations that want to know how to work with their employees to prevent discrimination.

- I am a value-driven person. But you have to review your own values, what your own driving forces are, and reflect on them. Otherwise, it’s easy to become moralistic and to tell others what to do. I’ve worked as a yoga teacher for 20 years and understand the importance of contemplation. You have to look inward. It’s very difficult, but you need self-reflection to be able to act outwards.

- You often want to influence others but are not prepared to interact with them. There is a lot to learn here. It is not the Muslim, the Jew, or the Christian you know who is the enemy, but always the other. The unidentifiable. It’s very important to dare to do what is difficult and meet the other. We must find the courage and be prepared for paradoxes, for many questions the answer is both yes and no.

- Maybe we can create a more inclusive story where it is not just about us and them, but a story that is about us? A common story. Amanda Gorman's reading of her poem when Joe Biden was sworn in as President of the United States was fantastic. It was a very strong experience for me. She talked about the story of us. That was a sentence that particularly stuck with me. She said "And so we lift our gazes not to what stands between us but what stands before us". It's so easy to focus on what separates instead of meeting. It is only through meeting each other that we can truly know each other.