Lena Friblick
grundare Botildenborg

Vi skapar framtidstro istället för framtidsrädsla

– På Botildenborg använder vi odling för att skapa en hållbar framtid – ekologiskt, ekonomiskt och socialt. Genom åren har vi utvecklat en mängd verksamheter där vi använder maten för att uppnå det.

– Min grundfilosofi är att vi måste börja göra saker, inte bara prata. Vi måste våga testa och se hur det går. Det kan handla om att skapa arbetstillfällen för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, satsa på lokal och stadsnära matproduktion eller skapa möten och samtal mellan människor.

– Det jag upplever som den stora utmaningen är att vi lever i våra små bubblor, att segregationen har blivit tydligare jämfört med när jag själv växte upp. Idag handlar det så mycket om i vilket område man ska bo, var barnen ska gå i skolan, vad de ska göra på sin fritid. 70- och 80-talet var absolut inte perfekt, men idag finns det ett större avstånd mellan de olika socioekonomiska kulturerna och exempelvis mellan Limhamn och Rosengård. Vårt mål är att minska det avståndet.

– Vi pratar ofta om mötesplatser och hur viktiga de är, men allt för ofta blir det mötesplatser för en specifik grupp. På Botildenborg försöker vi bryta det mönstret. Med vår mix av ungdomar, människor i arbetsmarknadsprogram, företag och studenter försöker vi få till möten mellan personer med olika bakgrund och förutsättningar.

– Ett möte måste vara förankrat från båda håll. Det handlar inte bara om att nya i Sverige behöver träffa svenskar, utan lika mycket omvänt. Vi behöver jobba lika mycket med mångfalden i Västra hamnen som i östra Malmö. Och det är slående hur mycket de här mötena ger! Det är så spännande att prata med någon som nyss kommit till Sverige och att få en bild av vem den personen är.

– Mitt arbete är som mest givande när huset är fullt av folk och vi lyckas nå ut och göra skillnad. När det är spring i dörrarna, samtal och skratt och jag känner att mötena och kunskapsutbytet är ömsesidigt. Då känner jag att vi faktiskt gör något som har betydelse.

– Min förhoppning för framtiden är att vi alla ska bli bättre på att öppna dörrar för varandra och fokusera på våra likheter istället för olikheter. I grunden vill vi ju alla ha samma sak: trygghet, en bra uppväxt för barnen, god hälsa och stabil ekonomi. Och vi måste alla hjälpas åt för att nå dit, det är bara så vi kan bygga ett samhälle präglat av framtidstro istället för framtidsrädsla.

We must create faith in the future instead of fear of the future

- At Botildenborg, we’re using farming to build a future that’s sustainable — ecologically, economically, and socially. Over the years, we have developed a number of businesses where we make use of food to achieve that.

- My basic philosophy is that we must start doing, not just talking. We must dare to test things out and see how it goes. It can be about creating jobs for people who are far from the labour market, investing in local and urban food production, or shaping encounters and conversations between people.

- In my experience, the big challenge is that we live in our small bubbles. That segregation has increased compared to when I was growing up. Today, a lot is about where you live, where the children should go to school, what they should do in their free time. The 70s and 80s were definitely not perfect, but today there is a greater distance between the different socio-economic cultures and, for example, between Limhamn and Rosengård. Our goal is to reduce that distance between people.

- We often talk about meeting places and how important they are, but all too often they are meeting places for a specific group. At Botildenborg, we try to break that pattern. With our mix of young people, people in job training programs, business people, and students, we try to create interactions between people from diverse backgrounds.

- An encounter has to be firmly established from both sides. It's not just about people new to Sweden needing to meet Swedes, but the other way around as well. We need to work on diversity in the Western Harbour just as much as in eastern Malmö. And it's striking how much can come from these encounters! It’s so exciting to talk to someone who has just come to Sweden and get an idea of ​​who they are as a person.

- My work is most rewarding when the house is full of people and we manage to reach out and make a difference. When there’s people coming and going, and lots of conversations and laughter, I feel that people are really meeting and learning from each other. Then, I feel that we’re actually doing something that matters.

- My hope for the future is that we will all become better at opening doors for each other and focusing on our similarities instead of differences. Basically, we all want the same thing: security, a good place for kids to grow up, good health, and a stable economy. And we all have to help in order to get there, that's the only way we can build a society characterized by faith in the future instead of fear of the future.