Maria Dexborg
Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa

Här är vi och våra barn normen

– Jag är en transnationellt adopterad afrosvensk kvinna med sydasiatiskt påbrå som har vuxit upp i en vithetsnorm. När jag blev utsatt för rasism som barn blev det förminskat. När jag själv blev förälder ville jag visa min dotter att man kan göra motstånd när man utsätts för rasism.

– Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa bildades 2011 och är en förening där jag har kunnat känna mig hemma. Hos oss kan både barn och vuxna växa och utvecklas. Flera av oss har bedrivit den antirasistiska kampen länge och vi jobbar mot alla former av rasism och diskriminering, särskilt afrofobi. Det handlar om kunskapsinhämtning, men också kunskapsförmedling. Vi arrangerar konferenser, utbildningar och ägnar oss åt opinionsbildning. Vår förening är öppen för alla så länge man står bakom våra stadgar.

– Internt arbetar vi med att stärka varandra. Det tar på ens hälsa att alltid behöva driva en kamp. Jag har varit extra engagerad i vår Black unity brunch där vi träffas, delar måltid, skapar gemenskap och pratar utifrån teman som påverkar oss i vår vardag. Det är ett sätt att ta hand om och stärka varandra, en plats där våra barn kan få vara normen som de kanske inte är vana vid från klassrummet och i övriga samhället.

– Inom vår egen grupp möts jag bara av gemenskap, kärlek och bekräftelse. Men i andra forum kan jag mötas av passiv aggressivitet och hat. Det tar på en att bemötas med hat på grund av sin hudfärg i vår kamp för bättre livsvillkor. Det handlar både om demokrati, rättigheter och jämlikhet. Vi vill inte ha mer än andra, utan samma rättigheter och möjligheter i praktiken som majoritetsbefolkningen.

– Många i Malmö känner till Frihetsparaden som vi arrangerar varje år den 9 oktober. Det är minnesdagen för när den sista förslavade afrikanen i svensk ägo blev fri. Frihetsparaden är familjär och full av liv. Det är min förhoppning att den ska växa för varje år som går. Jag älskar Frihetsparaden! Förra året när vi gick från Rosengård till Möllevångstorget och jag såg alla mammor och barn med sina stolta ansiktsuttryck och egengjorda plakat, då kände jag hur värdefull och meningsfull kampen vi bedriver är.

Here, we and our children are the norm

- I am a transnationally adopted Afro-Swedish woman with a South Asian background who grew up with whiteness as the norm. When I encountered racism as a child, it wasn’t taken seriously by others. When I became a parent myself, I wanted to show my daughter that you can resist when you encounter racism.

- The Afro-Swedes' Forum for Justice was founded in 2011 and is an association where I have been able to feel at home. With us, both children and adults can grow and develop. Several of us have been fighting the anti-racist struggle for a long time and we work against all forms of racism and discrimination, especially Afrophobia. It is about acquiring knowledge, but also imparting knowledge. We arrange conferences, trainings and engage in opinion formation. Our association is open to everyone, as long as they stand for what we stand for.

- Internally, we work to strengthen each other. Always having to fight takes a toll on one's health. I have been extra involved in our Black unity brunch, where we meet, share meals, create community, and host talks based on themes that affect us in our everyday lives. It is a way to take care of and strengthen each other, a place where our children can be the norm that they may not be used to in the classroom and in the rest of society.

- Within our own group, I’m only met with fellowship, love, and validation. But in other forums, I can be met with passive aggression and even hatred. In our struggle for a better life, it wears on you to be treated with hatred because of your skin colour. It’s about democracy, rights, and equality. We do not want more than others, but the same rights and opportunities in practice as the majority population.

- Many in Malmö are familiar with the Freedom Parade (Frihetsparaden), which we organize every year for October 9th. It is the day of remembrance for when the last enslaved African owned in Sweden became free. The Freedom Parade is cheerful and full of life. It is my hope that it will grow with each passing year. I love the Freedom Parade! Last year, when we marched from Rosengård to Möllevångstorget and I saw all the mothers and children with pride on their faces and holding homemade posters, I felt the full value and significance of our struggle.