Micaela Kallaris
Malmö Pride

Ingen ska egentligen behöva komma ut

– Det hade varit skönt att leva i ett samhälle där man slipper komma ut. Där homosexualitet inte är en grej och man inte behöver fundera över hur man ska hantera det på jobbet eller med familjen. Ett samhälle där man bara kan få vara. I Sverige är vi på god väg och i synnerhet i en stad som Malmö där kommunen är duktig på att stötta och hjälpa. Så jag är faktiskt jätteoptimistisk.

– Jag har varit med och arrangerat pridefestivaler i Malmö och Helsingborg och startat Lesworking Sweden, ett internationellt nätverk för yrkesverksamma lesbiska kvinnor. De trygga rum som jag har hittat vill jag försöka skapa för andra också. Det är det som är min drivkraft.

– Jag var 16 när jag kom ut. Mina kompisar kunde prata om hur de blev kära och hur det pirrade i magen, men jag kände inte igen mig. Tills jag plötsligt en dag blev störtförälskad i en tjej. Till en början var det svårt att förstå. Jag hade aldrig sett någon film eller läst någon bok där två tjejer blir kära. Jag förstod inte att jag som kvinna faktiskt kunde vara tillsammans med en annan kvinna.

– När jag första gången var en del av Pride kände jag direkt att här är en plats där jag kan vara och må bra. Det kanske är svårt för utomstående att förstå hur mycket det betyder att tillhöra en grupp där man inte är i minoritet, en plats där alla är som du. Att komma ut kan vara en rätt kalkylerande process, mer än folk tror. Man väger för- och nackdelar, funderar och överlägger med sig själv. Och det är skönt att vara i ett sammanhang där det inte behövs.

– Det bästa sättet att motverka fördomar är att ta del av samtal och föreläsningar, att läsa, inhämta information och våga ställa frågor. Det finns fortfarande många i samhället som inte är så insatta i hbtq-rörelsens frågor. Själv försöker jag alltid ta mig tid att svara även på inte så genomtänkta frågor. Det är viktigt om vi ska lyckas skapa förståelse och ta bort fördomar.

– Det mest givande är när jag ser alla bitar i en festival falla på plats och programmet kommer till liv. Det är ju väldigt varierat vad folk vill ha ut av en festival. En del har varit ute länge och vill ha en fest och en stor parad, för andra är det kanske första gången och man vill ha något annat. När vi lyckas uppfylla allas önskemål, då är jag som mest nöjd.

No one should really have to come out

- It would be nice to live in a society where you don’t have to come out. One where your homosexuality isn’t an issue and you don’t have to think about how to deal with it at work or with family. A society where you can just be yourself. In Sweden, we are well on our way, especially in a city like Malmö where the municipality is supportive and helpful. So I'm actually really optimistic.

- I have been involved in arranging pride festivals in Malmö and Helsingborg and started Lesworking Sweden, an international network for professional lesbian women. I want to try to create the safe places I found for others. That is my driving force.

- I was 16 when I came out. My friends would talk about how they fell in love and how it tingles in the stomach, but I didn’t recognize that in how I felt. Until one day I suddenly fell in love with a girl. At first, it was difficult to understand. I had never seen a movie or read a book where two girls fall in love. I didn’t understand that, as a woman, I could actually be with another woman.

- When I was first part of Pride, I immediately felt that this is a place where I belonged. It may be difficult for outsiders to understand how much it means to belong to a group where you are not in the minority, a place where everyone is like you. Coming out can be a fairly calculating process, more than people think. You weigh the pros and cons, think and discuss with yourself. And it's nice to be in a context where it's not needed.

- The best way to counteract prejudice is to take part in conversations and lectures, to read, gather information, and dare to ask questions. There are still many in society who are not so familiar with the LGBTQ movement's issues. Personally, I always try to take the time to answer even less well-thought-out questions. It is important if we are to succeed in creating understanding and removing prejudices.

- The most rewarding part is when you see all the pieces for a festival fall into place and the event comes to life. It’s very varied what people want out of a festival. Some have been out for a long time and want a party with a big parade. For others, it may be their first time and they want something else. I am most satisfied when we can succeed in fulfilling everyone's wishes.