Mira Kelber
ordförande Judisk Ungdom Malmö

Om vi ska lyckas måste vi göra det tillsammans

Om vi ska lyckas måste vi göra det tillsammans

– Som jude måste man alltid stå upp för sig själv och bemöta fördomar och rasism. Det är vi födda till att göra, precis som att vi är födda som judar. Men det var för fyra år sedan mitt offentliga engagemang inleddes. Då var jag 16 år och hade skrivit en debattartikel om antisemitism och blev kontaktad av SVT som ville göra ett reportage om mig. Ända sedan dess har folk kontaktat mig och velat ha föreläsningar, intervjuer och annat. Det var så tydligt att detta var något nytt: en ung judisk person i Malmö som vågade prata fritt.

– Jag är bara en helt vanlig människa som råkar ha fått det här ödet och jag berättar för det är så få andra som vågar. Jag är ett vittne. Jag berättar hur det är att vara andra generationens överlevare och jag berättar om dagens hatbrott.

– Jag gör detta för att mina barn och barnbarn ska kunna växa upp utan berättelser om förföljelse, det är en kamp för framtiden. Och jag gör det för mina släktingar som blev mördade i koncentrationsläger. De har ingen röst men det har jag, och därför ser jag det som min plikt att berätta.

– Min pappa, farmor och farfar var de enda som överlevde i min släkt. De flydde under kriget och kom till Polen 1945. I skolan blev pappa slagen, hotad och trakasserad och 1969 tvingades han fly igen, till Sverige. Det han upplevde blev ett trauma som han bar med sig hela livet. Mycket som han gjorde handlade om hans upplevelser från barndomen, det har jag förstått nu i efterhand.

– Jag vågar berätta eftersom min pappa vågade berätta. Om jag har ärvt hans historia om flykten så kanske jag också har ärvt hans mod att berätta. Så jag ser inte riskerna utan bara en möjlighet till förbättring. Jag kan inte bara luta mig tillbaka och klaga på antisemitismen och låta någon annan göra jobbet.

– Jag måste vara optimist för att kunna göra det jag gör och jag vill tro att det kommer bli bättre. Antisemitismen är inte ett problem bara för judarna utan för hela samhället. Detsamma gäller förtrycket av romer, svarta, homosexuella eller andra grupper.

– Jag kan inte presentera någon självklar lösning. Det enda jag vet med största säkerhet är att vi måste börja stå upp för varandra. Jag kan inte säga varför antisemitismen finns eller vad samhället ska göra för att den ska försvinna, men jag vet att om vi ska lyckas måste vi göra det tillsammans.

If we are to succeed, we have to do it together

- As a Jew, you must always stand up for yourself and face prejudice and racism. We are born to do that, just as we are born Jewish. My public involvement began four years ago. I was 16 years old and I wrote an editorial article about anti-Semitism. I was then contacted by SVT, who wanted to do a report about me. Ever since then, people have asked me to do lectures, interviews, and more. It was so clear that this was something new: a young Jewish person in Malmö, who dared to speak out about anti-Semitism.

- I am just an ordinary person who was put in this position by fate and I speak out because there are so few others who dare. I'm a witness. I say what it's like to be a second generation Holocaust survivor and I talk about today's hate crimes.

- I do this so that my children and grandchildren can grow up without stories of persecution. It is a struggle for the future. And I do it for my relatives who were murdered in concentration camps. They have no voice but I have, and therefore I see it as my duty to tell.

- My father, grandmother and grandfather were the only ones who survived in my family. They fled during the war and came back to Poland in 1945. At school, my father was beaten, threatened, and harassed, and in 1969 he was forced to flee again, to Sweden. What he experienced became a trauma that he carried with him all his life. Much of what he did was because of his childhood experiences, I understood that now in retrospect.

- I dare to speak out because my father dared to speak out. If I have inherited his story of flight, then perhaps I have also inherited his courage to speak. So I do not see risks, only an opportunity to make things better. I cannot just sit back and complain about anti-Semitism and let someone else do the work.

- I have to be optimistic to be able to do what I do and I want to believe things will get better. Anti-Semitism is not a problem just for the Jews, but for society as a whole. The same applies to the discrimination of Roma, blacks, homosexuals, or other groups.

- I don’t have any obvious solution. The only thing I know for sure is that we need to start standing up for each other. I cannot say why anti-Semitism exists or what society has to do to make it disappear. But I know that if we are to succeed, we must do it together.