Omid Mahmoudi
grundare Ensamkommandes Förbund

Det behövdes en förening som representerade oss

– Jag var 16 år när jag kom till Sverige från Afghanistan. Samma år startade jag Ensamkommandes Förbund. Det fanns många organisationer som ville hjälpa, men ingen av dem var startade eller drevs av ensamkommande själva. Så jag åkte runt till olika boenden och uppmanade andra ungdomar att vi skulle starta något eget, det behövdes en förening som representerade oss. Ingen känner ju till våra utmaningar eller styrkor som vi själva.

– En annan viktig anledning var att jag märkte att det snabbt uppstod grupperingar bland oss ensamkommande. Trots att vi bodde under samma tak så hamnade alla från Afghanistan i en grupp, somalierna i en grupp och det gjorde mig irriterad. Vi hade ju samma mål och utmaningar och det borde inte finnas något ”vi och de”. Med en gemensam förening kände jag att vi skulle kunna bryta det och istället bli starka tillsammans och lära av varandras bakgrund och kultur.

– I Malmö har vi ungefär 60 deltagare varje dag och 27 aktiviteter varje vecka. Vi vill rusta ungdomarna, hjälpa dem med läxor och inspirera dem. Vi anordnar fotboll, simning och andra aktiviteter. En viktig uppgift är också vårt förebyggande arbete. Våra ungdomar är väldigt sårbara, många är hemlösa och riskerar att hamna i drogmissbruk och kriminalitet. Vi behöver få in ungdomarna snabbare i det svenska samhället, bland annat genom att koppla ihop dem med etablerade familjer.

– Vi får många positiva reaktioner på vårt arbete, det märks att vi gör nytta. Samtidigt kämpar vi i motvind. Den politiska stämningen och människors sinne har förändrats. Allt detta har påverkat ungdomarnas hälsa. Framtiden kommer avgöras av politikerna. Om de ser problematiken och genomför rätt reformer, då kan våra ungdomar bli en del av det svenska samhället och en stor tillgång.

– Drömmen är för det första att ingen ska behöva fly från sitt hemland. Sedan önskar jag att alla de ungdomar som har kommit till Sverige och rotat sig här ska få en chans att bidra till samhället istället för att skickas tillbaka och hamna i klorna på talibaner eller IS.

We needed an association that represented us

- I came to Sweden from Afghanistan when I was 16 years old. That same year I started the Association of Unaccompanied Minors (Ensamkommandes förbund). There were many organisations that wanted to help, but none of them were started or run by unaccompanied minors themselves. So I went around to different homes and encouraged other young people that we should start something of our own, we needed an association that represented us. Nobody knows our challenges or strengths like ourselves.

- Another important reason was that I noticed that groups quickly arose among us unaccompanied minors. Even though we lived under the same roof, everyone from Afghanistan ended up in a group, the Somalis in a group and that bothered me. We had the same goals and challenges and there should be no "us and them". With a common association, I felt that we could break that and instead become strong together and learn from each other's backgrounds and cultures.

- In Malmö, we have about 60 participants every day and 27 activities every week. We want to equip the young people, help them with homework and inspire them. We organise football, swimming and other activities. An important task is also our preventive work. Our young people are very vulnerable, many are homeless and risk falling into drug abuse and crime. We need to get young people into Swedish society faster, among other things by connecting them with established families.

- We get many positive reactions to our work, and many notice the good work we do. At the same time, we are fighting against headwinds. The political mood and people's minds have changed. All this has affected the health of young people. The future will be decided by politicians. If they see the problem and implement the right reforms, then our young people can become part of Swedish society and a great asset.

- The dream is, firstly, that no one should have to flee their homeland. Then, I wish that all the young people who have come to Sweden and settled here will have a chance to contribute to society instead of being sent back and ending up in the clutches of the Taliban or IS.