Om de nationella minoriteterna

Sveriges nationella minoriteter är judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar och de nationella minoritetsspråken är jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli.

De nationella minoriteterna har geografisk och/eller historisk bas i Sverige och är del av vårt kulturarv och skiljer sig på så sätt från övriga minoritetsgrupper i Sverige. De nationella minoriteterna har i enlighet med de av staten satta kriterierna för nationella minoriteter också en uttalad samhörighet, som går att urskilja från den övriga befolkningen. De har en religiös, språklig, traditionell eller kulturell särart, som den inte delar med andra, samt en uttalad vilja att behålla sin identitet.

I Sverige tillämpas principen om självidentifikation för att avgöra vilka som ingår i en nationell minoritet. Enligt den svenska minoritetspolitiken betyder det att det är individen själv som bestämmer om hen vill ingå i en nationell minoritetsgrupp eller inte. Ingen annan har rätt att bestämma individens tillhörighet, varken genom att hindra någon från att ingå i en grupp som man identifierar sig med eller påtvinga någon en identitet som individen själv inte har valt. En individ kan identifiera sig med en eller flera grupper, men det är alltid upp till individen själv att avgöra sin tillhörighet.

För mer information kring de nationella minoriteternas historia, språk och kultur se minoritet.se.